Vart är vi på väg?

Idag har två händelser fått mig att skriva detta, nåt jag har funderat över väldigt länge. 

När jag var liten så gick vi på led på brukshundklubben, vi lärde våra hundar vett och etikett och gud nåde den hund som inte gjorde som den blev tillsagd. Reglerna har sedan ändrats, stötts och blötts och metoderna känns ibland som att dom är lika många som det finns människor. 

I skolan fick vi lära oss vett och etikett, vi sa inte att mat var äcklig, vi kallade inte folk för glåpord, vi tog ansvar för vad vi gjorde och gjorde vi fel blev vi tillsagda. Vi fick lära oss rätt och fel.

Nånstans för ..............15 år sen? vände det på både hundfronten och på barnfronten. Inom barnuppfostran dök där upp ett ord som kallades curlingbarn. Barn som aldrig lärde sig ta ansvar, som behandlades som spädbarn och som alltid fick allting tillrätta lagt och där föräldrarna var livrädda för att ta konflikterna om barnen nån gång inte fick som det ville. Det var lättare att göra barnet till lags än att ta konflikten. 

Samma sak i hundvärlden. Det dök upp en teori som hette säg aldrig nej? Går kort sagt  ut på att man aldrig ska säga nej till sin hund, felaktiga beteenden skall ignoreras och dom bra ska uppmuntras.

Vart har världen då gått i dessa spår? Vi har idag barn som tror att vi kan behandla omvärlden som vi vill, alla ska ställa upp för MIG det är MINA villkor som gäller och får jag inte som jag vill då vrålar jag, svär och skriker tills jag får som jag vill. På ett dagis idag var det ett barn som svor åt en lärare för att den fick en tillsägelse då den inte alls gjort som läraren sagt. SVOR. 

På ett annat ställe stod en hund och utförde en ren dominanshandling mot sin ägare. Hunden är en hund av en rätt tuff hundras, glad, men tuff. Den är framavlad så. Ägaren skrattade och sa jag är bäst ledare åt hunden om jag ignorerar den....

Varpå jag själv höll på att ramla ner från där jag satt.

Vart är vi på väg? Hur ska våra ungdomar kunna komma ut i världen om dom ALLTID får som dom vill, om vi ALDRIG tar konflikten? Hur ska våra hundar förväntas fungera om vi aldrig lär dom vad som är rätt och fel? Så många hundar hamnar senare i facket problemhundar för att dom från början inte fått lära sig enkla spelregler. 

När jag fick barn hade jag två skräckexempel i minnet. Det ena, väninnan som stannade hemma ständigt när hon fått barn och nästan helt glömde sig själv. ALLT handlade om barnen. Barnen hamnade i centrum och när sonen var 5 år var han en ...............terrorist. Kvinnans liv var .....hemma. Som barnets uppassare. Det andra exemplet var två barn som var *små* väldigt länge. Allting bortförklarades HELA tiden med att hon är så liten . Hon förstår inte bättre. En dag var barnet stort. Första frågan var vart gick gränsen? Fick barnet läsa det nånstans att när du är liten får du göra si och så? när du blir såhär gammal ska du istället göra såhär? Barnet var en pestråtta....en riktig pestråtta som svor åt gamla människor, talade om mat som äcklig och som slogs om nån sa åt henne. Men hur skulle hon veta? Hon hade fått göra som hon ville ALLTID som barn och inga konflikter togs.

Jag bestämde mig därför att jag skulle fortsätta med främst mina hundar mina vänner och mitt eget liv när jag fick barn. Kort sagt mitt barn skulle lära sig social kompetens. Lära sig umgås med andra människor på ett bra sätt. Kunna umgås, inte behöva stå i centrum alltid. Lära sig empati och lära sig hyfs. 

Nästa punkt var att det finns inget som heter att hon är så liten så hon förstår inte dom reglerna. Sätt reglerna först, givetvis på hennes nivå, men sätt dom och lär henne att såhär gör vi, såhär gör vi inte. Ta konflikten genast, inte när hon blivit större. 

Resultatet? ja det finns dom som anser mig vara en hårt uppfostrande mor. Låt dom tycka det då. Det finns andra som anser mig ha en dotter som jag kan ta med mig överallt, som kan umgås med vem som helst, som är trevlig, artig och har lärt sig livets regler. Hon har lärt sig reglerna från början, allting blir så väldigt mycket lättare.

Är det hård uppfostran, så fine with me, jag behöver ALDRIG höja rösten åt henne, ALDRIG bråka med henne, hon vet reglerna, och hon har lärt sig dom den väldigt enkla vägen. Hon är tillfreds i sin tillvaro, hon är trygg som en filbunke....hon har lärt sig att saker är inte alltid enkla, hon får inte alltid som hon vill och hon har en enorm medkänsla för sina vänner, sina medmänniskor och för individer i världen i allmänhet, vare sig dom är fyrbenta eller tvåbenta. 

Likadant gör vi med hundarna hemma, likadant har vi gjort med unghästen Annie. Nej du springer inte över mig, du håller avstånd. Nej du morrar inte när jag tar maten, och du gör som jag säger. Inget annat. Dom har lärt sig reglerna från början och då är det lättare sen. Jag har aldrig behövt ta konflikter med varken barn eller hund och ta i från tårna, dom vet redan spelets regler. 

Jag hade en kvinna på kurs en gång som hade en labbehane. Han var *liten* väldigt länge. Jag sa åt kvinnan en dag är han stor och väger 40 kilo.....hon fnös åt mig. Han blev stor, och kvinnan bröt benet en vinterdag. Varför? JO för att hon låtit honom dra hela sin uppväxt och när han sen blev stor så drog han omkull henne.

Våra barn funkar inte i samhället om dom inte kan ta enkla spelregler, inte kan visa samhället respekt. Ingen kan få jobbet att funka som den vill genom att vråla sig eller slå sig fram. Den människan blir istället utslängd, uppsagd. Inget barn lär sig nåt av att stå i centrum alltid, det barnet får istället ett svårt slag i ansiktet när den inser att det finns fler som vill finnas till i samhället.

Ingen hund mår väl av dåliga regler. I det vilda hade den hunden aldrig överlevt. En hund är ett flockdjur och måste anpassa sig till sin flock. En hund som i det vilda går emot sin flock hela tiden blir antingen bortkörd eller dödad. Hårt och brutalt. En hund har inte ett konsekvenstänkande och kan inte förstå varför matte som idag tolererade att bli dominerad imorrn inte alls anser det utan istället kallar den för ett problem. Det är vår skyldighet som matte och husse att lära hunden reglerna den har att leva efter. Livet tillsammans blir så mycket enklare då.