Juno behöver ett hem!

ibland blir livet tokigt. För den här lilla damen som är fyra år har det blivit jättetokigt. Familjen hon bodde i fick förändrad familjesituation och kan inte ha henne kvar. När hon fick flytta till skåne till sin storebror tyckte hon inte alls om honom och det blev lite för mycket för henne. Väl därifrån åkte hon till en farbror som var äldre men han tyckte inte om att hon drog. Hunden i sig var jättemysig tyckte han men hon drog för mycket i kopplet. 

Juno är en mysig hund en gosehund med mycket spring i benen och måste komma någonstans där man förstår det att hon behöver motion och vettigt arbete. Hon kommer bli någons bästa vän men det är lite bråttom! 

Juno är född här på gården och mamma är Chili, pappa är Inger Karlssons fina hane Einar. Det är fina jaktlinjer rakt igenom och kullen är en trevlig arbetssam kull, väldigt jämn. Det som skiljer dom från andra hundar jag haft är att dom är väääldigt kvällströtta! 

Tror du att du kan ge Juno ett permanent hem med trygghet och kärlek? Ring mig genast på 0730846220!

#fuckcancer

Tiden den går. Livet går alltför fort. Den här senaste tiden har livet här bestått av en del tråkigheter, inte för oss i familjen men för vår omgivning, vilket gör att man stannar upp och ibland så känner man att man måste ta en paus för att orka. 

Dels har jag en väninna som fått cancer. Höll på att köra av vägen vid beskedet och det gör ont i hjärtat varje dag när jag tänker på det. Det är en hemsk sjukdom. Verkligen. Så obestämd, så oförutsägbar och så vidrig. Många tankar och funderingar passerar huvudet....och vi håller alla tummar alla tår och allt vi har för att detta går bra och försöker under vägen att bara finnas där med allt vi kan. 

Sen en annan konstig sak som hänt är att jag nog aldrig trodde jag skulle ha ett barn som hoppar av skolan. Men, troligen har jag det. Men nej inte frivilligt. Hon har länge känt att hon inte mäktar med matten på det programmet hon går och där är flera elever redan som hoppat över till andra linjer men när nu dottern bestämde sig för att nu har jag kämpat, nu har jag försökt plugga som en gnu men nu är min ork slut och jag ser mina betyg försvinna ut i det blå och faktiskt gör något åt det, då säger rektorn nej det finns inte plats. 

Efter samtal med skolverket i fredags så inser jag att det är inte fullt så enkelt som att rektorn kan säga på det viset, men alternativen känns inte som något alternativ heller och dottern har då troligen valt att ta en paus och sen starta om. Göra om, göra rätt. Eller hon har gjort rätt men hennes ork tog slut. Efter att ha sett hur hon suttit i sina böcker tills långt in på kvällarna i hur många veckor som helst så förstår jag henne helt och fullt. Men livet kan ibland ta konstiga vändningar. 

I fredags hade vi dock vårt första julbord på hotellet och det var riktigt lyckat. Eller nja det vart ett par fadäser som inte får hända men nu hände det. Gör om, gör rätt. Eller beställ mer mat typ. Ännu mera mat. Pinsamt och skämskudden åkte fram men kan inte göra mycket åt det. Så¨, om två veckor gör vi om och gör rätt!

Ha en fin söndagskväll, ta vara på livet och njut!

Det gäller att planera

Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar. Finns så mycket man vill göra, vill kunna fixa, greja och träna och ja dygnet har för få timmar. Men då gäller det att planera. Och fundera ut hur man gör saker på bästa sätt. 

När jag satte igång att träna med Inga insåg jag snabbt att hon inte alls är som sin mor. Inte överhuvudtaget. Chili kunde man träna en gång i veckan och saker bara satt från gång till gång. Så fungerar inte Inga alls. Där måste man träna varje dag, befästa, störa ur och befästa igen och bygga framåt. Bit för bit. Tränar man henne en gång i veckan så kommer man ingenstans alls. 

Knepet har jag kommit på heter att träna henne på promenaden. Den där promenaden som jag gärna överlåter till maken men som jag själv behöver så väl. Alltså, numera går vi både promenad och tränar. Samtidigt. Behöver inte vara milslånga promenader men promenader som har kvalitetsmässigt bra innehåll för Inga och där jag känner att jag kan träna hålla ihop mitt eget huvud och få Inga att hålla ihop oxå. 

Första passet kan jag tillstå var en mindre katastrof det där att hålla ihop spring i benen med att träna? jösses. Nej det går inte sa Inga. Sen kom hon sakta på att jo men tant har ju godis med sig ut! Då var det genast mycket roligare. Det som sen hände efter en stund var att Ingas huvud tog slut. Helt slut. Det var som om någon tryckte på en knapp bara sådär. Orkar inte mera! 

Sen nästa runda var mycket bättre och så har det gått lite framåt. Idag var husse med. Störning klass 3 varning kan man säga att det blev. Att gå fot åt andra hållet när husse var med var inget alls som Ingas huvud höll med om. Nej nej. Tog en bra stund att övertala henne där. Men, återigen, sen hade huvudet gått på högvarv så mycket så sen var där inte mycket energi kvar. Det där är ju något som måste byggas upp, ungefär som på små barn. Inget konstigt men så annorlunda. 

Väldigt annorlunda. 

Ikväll ligger Inga och tuggar ben, Mint som fick sig lite träning oxå på promenaden har en mer laid back hållning ikväll och ligger nånstans och stensover. Själv har jag suttit på stolen mest hela dagen med min influensa. Var en tant som hostade på mig på gekås häromdagen och ja där var nog lite flunsasmitta i det känns det som. Värk i kroppen och feber, inte våldsamt men sådär lagom så man känner sig som en disktrasa. 

Nu blir det soffhäng och sen sen tv!

Ha en fin kväll därute!