Träningsvärk

såhär känner jag mig idag, precis såhär! går som en pingvin och kvider när jag ska röra mig uppför backen härute vid stallet. Hemskt. Men nyttigt. Känns ju att gårdagens träning på gymmet faktiskt funkade.

Nackdelen med att jobba hemma som jag gör är att jag går och skåpäter. Dåligt väder, dörren stängd, när jag blir rastlös så istället för att gå ut och ta lite luft så går jag till kylen och äter. Dumt. Väldigt dumt. Ännu värre blir det när jag tränar. Då skåpäter jag mest hela tiden. 

Tänk er att ni har en människa som liksom hör till en byggnad och sen en dag så avlider människan hastigt. Nästa gång man går in i byggnaden så förväntar man sig att människan är där men den är inte det. Det är tomt. Det ekar av tomhet. Liksom gapar. Var utför det idag. Fruktansvärt. Hemskt. Sorgligt. Väldigt konstigt. 

Så nej jag ska fortsätta gå som en pingvin. Fortsätta skåpäta. För jag lever. Det är det viktigaste!

När livet tar slut för fort.............

Sista tiden har alldeles för många i vår närhet fått avsluta sitt liv alldeles för fort, alldeles för tidigt. Det är hemskt minst sagt. 

Tankarna rullar och snurrar i huvudet och man försöker ta till vara på varje sekund. Sista månaderna har varit väldigt hektiska och jag har försökt finnas överallt hela tiden med resultat att nej man klarar knappt finnas någonstans någonting alls. 

Ändring på det nu får det bli. 

Har dragit ner på timmarna på cafeet på hotellet och kommer köra helhjärtat på hotell delen på hotellet och fortsätta med bokningarna där och istället bygga upp cafeet sakta men säkert. Målet är såklart att det ska bli ett självklart utflyktsmål på den halländska fikakartan....helt klart!

Men, ta till vara på livet. Här nu. Alltid.

Var rädda om varandra!