Nästan tre veckor har gått redan

sen mitt senaste inlägg och imorrn är det första advent. Tycker faktiskt det var bara häromdagen som jag sa till nån att det var fyra veckor till advent. Nu är vi där. 

Tiden den går. Fort. Jättefort. Hjulen i livet snurrar i all snabbare takt ju äldre man blir, det är nästan läskigt.

Just nu känns Corona närmre än nånsin, många i vår närhet har blivit sjuka och det känns som om det kryper närmre och närmre även att vi håller oss härhemma på berget och träffar så få människor som det går.

Phoenix har varit dålig en ny vända oxå, kolikkänning den här gången med förstoppning. Dricker nog för lite antar jag eller så var det för att han stod inne mycket efter gastroskopin och att magen inte redigt kom igång för han var okej innan han åkte men redan dagen efter han kom hem stod jag och funderade på om han hade kolikkänning men sen var han ute och var okej på kvällen så funderade inte så mycket på det. 

Däremot ett par dagar senare när vi hade dom inne en dag så stod han och skrapade innan han bajsade så misstänkte magknip. Vi gick med honom härhemma men det kändes inte helt som om det släppte helt så valde att köra ner honom till helsingborg. Sen när han kom hem så hade han nog stått inne hela den dagen så då bajsade han harlortar när han kom hem igen. Snacka om att man blir nervös! Sketanervös!

Men, lite mash, många timmar i hagen så är han nu okej. Äntligen!

 

Höst och fint väder

den här helgen har vädermässigt varit så himla skönt. Ingen vid och lagom sådär höstligt i vädret. Jätteskönt. 

Hanna har varit lite dålig dock och den här Coronan gör mig nervös för minsta lilla. Det är ju en sån otäck sjukdom när man inte vet hur dålig man blir eller vem som blir sämst. Måtte dom hitta ett vaccin snart som funkar och måtte det gå över så vi kan få återgå till en mer normal vardag igen. 

Var och hämtade gåsmiddag i Hishult igår och tanten framför mig hostade, förra hösten funderade man väl inte ens lite på vem som hostade och varför? jag kan ju själv gå och hosta och vara skrovlig i halsen men den här hösten är man ju livrädd bara nån snörvlar och själv vågar man ju inte hosta sina vanliga host.

Nu har vi iaf fått ont i halsen. Innebär att vi stannar hemma och är hemma. Håller avstånd och som sagt är hemma. Hanna var låg och dassig i helgen men det har gått över nu nu är hon mest bara snorig dock och själv har jag ont i halsen idag. Sitter inne och jobbar och försöker att inte andas för mycket ute. Vi rör oss ju inte ute bland folk jättemycket så känns väl inte som att det borde vara någon corona men räcker ju att en hostar på en i affären så kan det ju vara kört sen. 

Usch. 

Ännu är det iaf momsvecka och då är det jobb jobb och jobb och så lite avstämningar till tillväxtverket och så går vi och väntar på omsättningsstödet. Skulle kommit för flera veckor sen men verkar dröja. 

Kommer väl. Kanske. Nån gång :)

 

Söndag igen

För ett antal år sen var det snö i skogen vid denna tiden, idag när vi gick rundan så fann vi gula kantareller. Den här hösten är verkligen märklig. Man ser i hagarna att gräset växer det är liksom grönt som det brukar bli på våren när det spirar. Häromdagen regnade det så att allting var en enda sörja men nu har det torkat upp och det har varit ett fantastiskt väder ute i dag.

Men det är märkligt. Vet inte hur det brukade vara förr i november ärligt talat men inte nästan 16 grader varmt...lilla shettisen står och svettas om jag inte hela tiden ser till att klippa pälsen kort, hon har ju satt vinterpäls att klara sådär 20 minusgrader...

Igår var vi på tippen med ett jättelass jag och gubben, så himla skönt att få rensat! och så fick jag sålt hinderstöden jag köpte 2015 men aldrig har använt. Jo två av dom är nog använda typ tre gånger, nu sålde jag dom till Mimmis uppfödare och så blev hon jätteglad. Fick sänt iväg mineraler och grejor med henne med som inte Phoenix längre får äta. 

Så skönt att få rensat ut, rensat ut sånt man känner man aldrig mera kommer använda.

Nåt som finns väldigt gott om denna höst och vinter är dock möss. Stora och små dom ränner över gräsmattan när man går ut i stallet på kvällen. Det har jag aldrig sett förut! jag har fällor i uthusen, vi har fyra katter och ändå mängder med möss! Iofs tror jag att skabben tog rävarna i somras så mycket räv är här nog inte kvar och vår kattuggla som hoade varenda kväll i somras och tidig höst verkar ha flugit sin kos. Trodde dom övervintrade men nej tydligen inte. 

Så här lär vara ett gytter med möss när dom kommer tillbaka ugglorna. 

hualigen!

 

Momsvecka betyder pappersarbete

Just nu ser mitt skrivbord ut ungefär såhär. Papper i en enda salig röra. Blandade i samma hemska röra. 

Varför?

Det är momsvecka och pga då att förra veckan slutade som den gjorde så blev det inget arbetat i helgen så nu återstår att röja i helgen. Röja och plocka ordning och skapa reda igen. Men det går rätt så fort. 

Njuter av att kunna vara hemma verkligen.

I dessa tider med Corona och annars. Kunna slippa åka hemifrån i mörker och vidrigt väder. Kunna bara gå upp ta en kopp kaffe och sätta mig och jobba. Jobbar nu ikväll med ett glas vin bredvid, dottern pluggar maken spelar och jag jobbar. Tyst och lugnt. Jätteskönt.

igår var jag och Inga på kurs. Lydnadsgrunder. Basickurs egentligen men roligt. jag har liksom fastnat i den där boxen med att jag inte redigt lärt mig hur rolig man kan vara när man tränar och går i gammalt tänk, tanten som var med kallade det gå på led och det är ungefär i den boxen jag är oxå faktiskt. Inga behöver aktiveras och jag behöver lära mig tänka nytt. Tänka kedjor och tänka roligt. Nytt. 

Jättenyttig kurs. Och rolig!

 

Vandring genom skog och mark

Blev inbjuden av Camilla igår till en vandring. En väg till själsläkning för Camilla har varit just vandring och jag och dottern började springa igen för ett antal veckor sen. Just det där vad naturen gör för själen är helt magiskt.

Springa i maklig takt och rensa ut gamla energier. 

Energi är något man blir väldigt varse om när man kommer i den där kända kvinnliga åldern. Klimakteriet. 

Satt en helg och såg när Hanna tränade med Belinda och tänkte varför är jag så stressad? Jag var ju inte stressad men det kändes som om blodet i ådrorna for genom kroppen i 190 minst sagt. 

Det är tydligen något som är väldigt typiskt klimakteriet men det har man väl aldrig hört om. Det och oro. 

Åkte till gymmet många gånger där i början och bara rörde på benen. Bara för att kunna sova. Åkte ju lagom tills det började på en hälsporre så kunde knappt gå stundtals. Tänk vad man tar sin kropp för given och inser hur handikappad man är utan den när man plötsligt får ont. i fötterna. Fötterna man använder hela tiden när man går. Det var en väldigt jobbig tid men likafort som det kom likafort försvann det. Bara huxflux. Fråga mig inte hur eller varför men försvann gjorde det. 

Det är väl kroppens sätt att bromsa antar jag. 

Det är en sak som är nyttig. Att sluta överanalysera allting. Det är så skönt. Det som är det är. Fundera inte sönder saker. Jätteskönt. 

Hämtade inte Belinda idag hon kommer hem imorrn efter att andra omgången prover är tagna och vi vetatt det hon har inte är smittsamt. För dom andras skull. Mag känslan sa att hon inte skulle hem och veterinären var på samma linje så nej hon fick stanna en dag till. Vädret bjuder på fin sol idag så småttingarna får vara ute länge idag. Imorrn ska det bli storm så då lär dom inte kunna vara ute så mycket så känns skönt att ha dom ute länge idag. 

Ikväll blir det gymmet. En lisa för själen och kroppen. Och nej det är säkrare där än i affären :)