torsdag 29 november 2012

Dom allra första snöflingorna...


Årets allra första snöflingor dalade ner från himlavalvet idag när jag körde från Markaryd efter att ha varit och hämtat maken där. Så vackert, inte var det mycket men man fick ändå den där pirrande känslan i magen. Det SKA vara snö till jul, det lyser upp det gråa trista och är så vackert mot alla lampor och ljus som glittrar. Så fint!

Igår var vi ute och gick en tur med Annie och jag är så sjukt stolt över denna lilla dam som gång på gång bevisar vilken underbar personlighet hon faktiskt är! Så GLAD att vi har henne nu dessutom! 

Hon stod ensam i stallet när vi kom jag och Hanna, kompisen Konjak var ute tillsammans med sin matte Lotta och hon står för det första så lungt och stilla i stallet, helt tyst och bara väntar. Helt lugnt. 

Tog henne i ett grimskaft och gick upp till paddocken. För en dam som är 2 och ett halvt så ska man ju säga att hon har gått igenom det ena efter det andra sista veckorna, först bli av med mamma som hon gått med i p precis hela sitt liv, sen åka transport själv för första gången, flytta in i ett helt nytt stall, med helt ny omgivning, nya hästar. En vecka senare for dessutom två av dom tre hästarna till ett annat stall och kvar blev Annie och Konjak. Hon bara är, helt lugnt hon äter, hon ligger ner och sover vilket tyder på att hon trivs och hon bara finns. Inga protester, hon bara bevisar gång på gång att hon är helt ljuvlig!

Hur som helst, upp i paddocken, inget rusande på vägen upp dit, Konjak var ju däruppe men hon gick lugnt och fint fram på framsidan av huset, upp för backen upp på vägen upp i paddocken. På granngården stod en  stor timmerbil och dånade. Inte en min. Hon är vaken, hela tiden med, men hon gör ingenting, stirrar inte, krånglar inte. Bara samarbetar. Där gick vi ett tag, gick och sprang om vartannat, gjorde sidvärtes rörelser och volter. Hela tiden med, hela tiden vaken och väldigt samarbetsvillig.

Gick ner på gården, runt huset bakvägen. Där är stora buskar, nära till järnvägen, en helt annat miljö än den hon normalt går i, ett garage med prylar i och lite staket och vatten. Inte en min. Kollar av, går vidare. Helt kolugn. Helt underbar häst! Man blir sådär härligt varm i magen och lycklig ända in i själen, är så glad att hon är vår!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar