RIP vår älskade Zimone....

Hanna var nog världens lyckligaste när vi fick hem Zimone och Annie för dryga ett och ett halvt år sen. Vi har många gånger sagt att bättre häst till Hanna, det finns inte. Inte snällare heller och klokare. Vi har stått många och långa timmar och bara gosat, gubben har ridit och Hanna har varit världens lyckligaste som har haft en sån underbar häst.

Åldern har talat emot henne, men vi har hoppats på att hon skulle få leva, länge länge....

Ödet ville nåt helt annorlunda. 

I morse när jag gav hästarna mat så åt dom som vanligt, Zimone var glad som vanligt, igår var hon helt kry när hon gick in. Senare på förmiddagen idag när jag skulle släppa ut dom så stod hon i boxen och såg ut som att jag orkar inte.....hon stod kvar i sin box och ville inte gå ut, hon som normalt nästan springer ner mig när jag öppnar dörren. När hon sen väl gick ut så gick hon uppåt vägen på väldigt stappliga ben. Hela bakdelen darrade men hon gick med korta steg.

Jag tog ut Annie och sen gick jag raka vägen in och ringde veterinären som kom efter nån knapp timma. Väl här konstaterades inte bara stapplighet utan dessutom att hjärtat slog snabbt, hon hade lite feber och hennes slemhinnor var fula. Dessutom ovanpå det så verkade magen vara sådär...bajset var väldigt torrt och nej nåt var helt klart fel. 

Det var smärtstillande som skulle vara vägen att gå men inte ens veterinären trodde på att det skulle hjälpa henne och som hon sa, har symptomen börjat, då lär dom nog komma tillbaka. 

Beslutet vi tog var hårt, men Zimone har varit frisk i hela sitt liv och som veterinären sa åt oss, vi ger henne ett värdigt slut, vi kan minnas henne som frisk och kry och hon fick sluta sina dagar och slippa lida. 

Hon fick därför sluta sina dagar och somna lugnt under sitt träd i hagen. Lugnt och stilla och vi satt hela familjen och klappade på henne medan hon somnade. 

Stallet är nu tomt, det ekar därnere, Annie fick åka till ett annat stall till nya stallkompisar och det är vi väldigt väldigt tacksamma för....

Vila i frid vår älskade häst, tomrummet du lämnar är enormt, vi kommer för alltid att bära dig i våra hjärtan....