Det är ett hårt slag att mista en av sina bästa vänner. Nåt nån som aldrig levt med djur har svårt att förstå. Det blir ett eko, ett vacuum, en tomhet som ekar. När då dessutom stallet blir tomt och hagarna tomma så blir saknaden dubbel. Att sitta och låtsas vara glad såhär en vecka efter, ja då ljuger jag. Det kommer att ta en tid. En lång tid.
Vissa djur saknar man mer, andra mindre. Det är som människor. Vissa tycker man mer om andra mindre, hur hemskt det än låter. Men så är det ju. Zimone var en personlighet som ingen annan jag mött, tack och lov verkar dottern ha ärvt sin mors karaktär och idag stod vi i hagen och bara myste hon och jag, huvud mot hvuud, hon blåste in i mitt öra och vi bara stod och myste. Det var jättemysigt.
Hela veckan har jag gått med ett virrvarr av tankar om vad som hände och varför. Det vet vi inte. Inte mer än att det var väldigt mycket som slutade fungera nästan genast. Däremot har väldigt många människor talat om för mig att det var starkt att ta det där hårda väldigt definitiva sista beslutet. Det är nåt man måste göra som djurägare, man måste orka, man måste nånstans veta när det faktiskt är slut. Bespara dom lidande, dom kan inte tala om det själva så vi måste stå på deras sida. Det är tufft och det är fruktansvärt jobbigt och man känner sig som en bödel. Minst sagt. Det är inget lätt att stå där och säga att tack för den här tiden. Men nånstans gör man det av kärlek. Jag såg in i Zimones ögon i söndags och kände att nej du ska inte behöva må såhär. Hade jag bett henne leva några dagar till hade det varit för min skull, inte för hennes. Det är min skyldighet att bespara henne det lidandet.
Hur som helst, vi börjar landa, Annie har det som sagt bra och jag har fått jobbat rätt många timmar i slutet av veckan och fått öst undan en massa. Tack gode gud att man har fler djur och ett jobb som gör att man faktiskt måste hålla sig flytande. Jag har nästan städat ur stallet, börjat med boxarna oxå så smått för att slippa fukt och mögel därnere. Ligger hö kvar därnere som jag vill kunna använda. Städandet har en renande effekt på alla sätt, förutom att det blir rent så är det faktiskt så att det lindrar sorgen, det är en del av processen att städa undan, komma över. Komma vidare.
Hanna har varit hos sin kompis och ridit i veckan, det är oxå nåt vi är jättetacksamma för att hon får lov att göra det, hon behöver hålla igång sin ridning. Hålla huvudet uppe. Hjälper henne oxå att komma vidare, det var ett väldigt hårt slag för henne oxå.
Men som sagt, vi tar oss vidare, bit för bit. Det var en häst, men det var en kär vän. Det kommer att ta tid, men tiden får ta just tid i detta fallet. Vi älskade alla Zimone och vi kommer att sakna henne, länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar