onsdag 6 februari 2019

snö och snö och snö och snö och regn


Jag gillar snö när det är sådär vitt och fint och det blir ljust ute på kvällarna, en solig blå himmel mot gnistrande snö är heeelt under bart. 

Men som det är idag. 

Snön vräker ner från himlen, under snön som nu lägger sig är det totalt glashalt och kniggligt knaggligt av isen som blev inatt efter att det töade igår. Gillas inte alls. Så tråkigt. 

Och imorrn ska det regna. Hela dagen. Och sen ska det blåsa. 

Nej usch! kan man gå i ide?Uppskattar det överhuvudtaget inte alls. 

Sista veckorna här har präglats av influensa högt och lågt, Hanna har varit dålig i tre veckor nästan och maken och jag i varsin vecka. Nu är man trött som en gammal urvriden disktrasa, inget kul överhuvudtaget. Känner faktiskt bara för att sova sova sova. Årets influensa är en efterhängsen rackare och ja det kan jag skriva under på. 

Måtte  det bli vår snart. 

torsdag 17 januari 2019

En tid av saknad


Ett djurliv är så mycket kortare än vårt eget. Så väldigt mycket kortare. Och vissa saker ibland får man bestämma sig för att nu är det inte humant att låta djuret lida längre. En människa hade fått ligga kvar i sin sjuksäng och lida kvalen men ett djur har förmånen att inte behöva göra det.

Det var det beslutet vi var tvungna att ta med vår Annie förra året, exakt ett år sen idag. Precis som idag var det en stillsam dag när fåglarna kvittrade ute och solen låg där bakom molnen. När vi kom in där hon hade stått var hon redan borta och ett kväljande känsla tog över hela kroppen, hade dom tagit bort henne utan att vi fick säga farväl? Hon stod istället i ett stall en bit därifrån, ensam, hon som avskydde att vara just ensam, fullproppad med medicin för att kunna klara att gå dit. 

Det blev inte helt som jag tänkt mig, jag ville inte att hon som sista känsla skulle känna att hon stod ensam i ett stall, kallt där döden luktade illa. Såhär i efterhand kan jag ibland känna att varför tog jag inte hem henne? fick rå om henne ett par extra dagar och så kunde hon fått somna in hemma i stillhet istället. Men det fanns inte då och vi hade ingenstans att sätta Belinda sedan heller. Det fick bli så och självrannsakan måste stå bi där, det var viktigare att hon slapp lida längre. 

När vi kom ut ur avlivningsboxen då för ett år sen så kom solen fram bakom molnen. Precis som idag när vi gick upp från stallet när vi hade släppt ut hästarna. Liksom att Annie ville berätta att jag är här, jag är inte långt borta. Det vet jag att hon inte är, Hanna känner av henne med jämna mellanrum medan mina känslor fortfarande blockerar mig totalt. 

Hon vill trots allt att vi ser ljuset idag, ser solen och den analkande våren. Ser glädjen. För det var sån hon var, hon ville man skulle vara glad, glädjas och se lyckoruset. Hon var en häst som gick i 190 alltid och som älskade sin egen styrka. Det fanns ingenting annat för henne. 

Hon var vårt lyckopiller, vårt glädjerus, vår Annie. ❤

tisdag 15 januari 2019

Snö och regn om vartannat

Häromdagen sken solen från en vårlik himmel, när vi var i stan så kom det där härliga vårlika ljuset över himlen när solen just gått ner och man kände att åååå nu kommer våren.

Igår var det fint på förmiddagen sen blev det mulet och vinden tog i och idag öser snön ner för att imorrn typ gå över i regn igen och mildväder och sen ska det bli nästan tio minus på nätterna ett tag. Det vill inte helt bestämma sig.

En sak är dock säker och det är att det är ljusare om kvällen! Det har blivit väldigt mycket ljusare och det är så himla skönt!!!!!! 

I helgen slängde vi ut julen igår var jag på Tulipa och köpte nya gröna växter till fönstret. Så fräscht och nytt! underbart! nu på nätterna är det batterilampornas vita sken som förgyller det annars så mörka istället för adventsstjärnorna, det är oxå skönt. Det vita ljusa istället för det juliga röda. Var sak har sin tid och nu vill vi har VÅR! 

tisdag 1 januari 2019

Välkommen 2019!


så ramlade vi över nyår äntligen. 2018 är ett år jag gärna lägger till handlingarna även om det blev bättre på slutet så började det hemskt med vår älskade Annie och ja efteråt inser jag att jag dundrade rätt in utmattning med en smäll oxå. 

Orken försvann helt och hållet och lusten till allting med och vi bestämde oss för att sälja hotellet. Sen kommer den där att man känner att bokningar är bra men vi får inte sålt det så jag tror jag hade två eller tre morgnar på hela sommaren jag faktiskt kunde sova lite längre. 

Och som skytt när man bestämt sig för nåt vill man helst ha sålt genast. Många bud kom där men det hände liksom inget innan det till slut som en skänk från ovan small till och vi fick sålt och lämnade sista november.

Däremot så fick vi hem vår älskade lilla Mimmi, vår röda shetlandsponny med vilja som en stor elefant typ. Enveten som få men så underbart gosig och snäll oxå och samarbetsvillig. och Belinda fick komma tillbaka hem och fick börja tränas av Hanna dom bytte tränare och kom äntligen framåt i sin ridning. Jag har i många år tänkt om Hannas ridning att det ska inte vara såhär svårt. Det SKA vara roligt och inte jättesvårt!

Plötsligt händer det och vänder det! Underbart!

Nu i höst har Belinda fått diagnos kotledsinflammation men hon förväntas bli bra under våren, det är en lång konvalescens på en sån inflammation men vi tar det varligt och hon är ute i sin hage om dagarna och så får hon 40-45 minuters promenad varje dag. Vila och tid är det som gäller för sånt här så det får ta den tiden det vill känner vi. 

Så, nu blickar vi framåt mot 2019, året då jag ska jobba *bara* heltid och där vi ska ha vanlig sommarledighet, vi har haft julledigt och kunnat njuta och kunnat sova på morgonen. Saknar inte hotellet ett enda dugg och framför allt inte pelletspannan :)

måndag 31 december 2018

Gott nytt år!


så var det årets sista dag och julen är över för den här gången. En jul vi har firat i lugn och ro härhemma, umgåtts med familjen och bara tagit det helt allmänt lugnt. Precis som det ska vara.

Belinda var på återbesök i torsdags på kliniken i halmstad och nej där var nästan ingen hälta kvar alls så nu håller vi alla tummar tassar och tår att det fortsätter gå åt det hållet. Veterinären ordinerade 45 min promenad varje dag fram till återbesök i slutet av januari. 

Ikväll blir det som vilken kväll som helst nästan härhemma, som för alla djurägare. Vi äter dock en extragod middag men sen för övrigt blir det soffhäng och mys bara. Jätteskönt. Med hundar som är livrädda för raketer så är det så det får vara. 

Men hur skönt som helst som sagt. 

Önskar er en underbar nyårsnatt och ett gott nytt 2019 <3 .="" nbsp="" p="">

tisdag 18 december 2018

Morgonstund...


har guld i mun säger dom och jo visst är det så. Det är härligt att komma ur sängen och se dagen gry men jösses så skönt det är att somna om oxå när man kommer upp från stallet på morgonen.

Men nej, idag gick jag upp ur sängen, för en gångs skull. Dottern börjar skolan senare och innebär att jag kör ner henne till Laholm sen och tanken var att hästarna skulle få gå ut innan vi åker men naturen bjuder på töväder och lite is så då får dom vara inne en liten stund till.

Blev frukost på sängen åt dottern och frukost framför datorn åt mig. Mysigt. I lugn och ro. Tände ett ljus härinne och adventsljusstakarna och så såg jag i almanackan att nu vänder det...imorrn går solen ner en minut senare än idag och på morgonen står det nu stilla helt. ÅH så underbart! om en månad har vi fått en timma på båda hållen....det gör så himla mycket!

Idag blir det pappersjobb och sen lite julshopping på schemat, har handlat alla julklappar jag så jag ska mest med maken in en runda och få hem lite mat....gött!

Ha en fin onsdag därute! 




Världens sötaste valpar...


Började skriva ett inlägg här förut. Om meditation och oron som gnager om Belinda. Men drog ett kort idag som sa mig att vara lycklig för tillvaron och inte gå omkring och fokusera på det som faktiskt inte finns. 

Så nej. För fem år sen idag föddes dom här små krabaterna. En hel hög med små Chilibebisar såg dagens ljus natten mellan den 17-18 december födda på rätt sida midnatt dock. Två pojkar och resten töser. 

Så idag fyller dom fem år, dom har blivit vuxna trevliga glada hundar och en av dom har vi kvar härhemma, vår underbara Inga. Hoppas på många år till med henne, men oj vad tiden går när man tänker efter. 

Mindre än en vecka till jul. Mindre än två veckor kvar på året. Tiden rusar. 

Har inte bakat en enda kaka inför jul. Inte en enda. Jätteskönt men lite konstigt när jag tänker efter. Men som sagt jätteskönt. Brukar sluta med att alla kakor hamnar ute hos hönsen ändå. Så varför baka mängder? varför inte bara njuta av tiden som är? Är väl vääääldigt mycket skönare?