lördag 11 november 2017

Det gäller att planera


Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar. Finns så mycket man vill göra, vill kunna fixa, greja och träna och ja dygnet har för få timmar. Men då gäller det att planera. Och fundera ut hur man gör saker på bästa sätt. 

När jag satte igång att träna med Inga insåg jag snabbt att hon inte alls är som sin mor. Inte överhuvudtaget. Chili kunde man träna en gång i veckan och saker bara satt från gång till gång. Så fungerar inte Inga alls. Där måste man träna varje dag, befästa, störa ur och befästa igen och bygga framåt. Bit för bit. Tränar man henne en gång i veckan så kommer man ingenstans alls. 

Knepet har jag kommit på heter att träna henne på promenaden. Den där promenaden som jag gärna överlåter till maken men som jag själv behöver så väl. Alltså, numera går vi både promenad och tränar. Samtidigt. Behöver inte vara milslånga promenader men promenader som har kvalitetsmässigt bra innehåll för Inga och där jag känner att jag kan träna hålla ihop mitt eget huvud och få Inga att hålla ihop oxå. 

Första passet kan jag tillstå var en mindre katastrof det där att hålla ihop spring i benen med att träna? jösses. Nej det går inte sa Inga. Sen kom hon sakta på att jo men tant har ju godis med sig ut! Då var det genast mycket roligare. Det som sen hände efter en stund var att Ingas huvud tog slut. Helt slut. Det var som om någon tryckte på en knapp bara sådär. Orkar inte mera! 

Sen nästa runda var mycket bättre och så har det gått lite framåt. Idag var husse med. Störning klass 3 varning kan man säga att det blev. Att gå fot åt andra hållet när husse var med var inget alls som Ingas huvud höll med om. Nej nej. Tog en bra stund att övertala henne där. Men, återigen, sen hade huvudet gått på högvarv så mycket så sen var där inte mycket energi kvar. Det där är ju något som måste byggas upp, ungefär som på små barn. Inget konstigt men så annorlunda. 

Väldigt annorlunda. 

Ikväll ligger Inga och tuggar ben, Mint som fick sig lite träning oxå på promenaden har en mer laid back hållning ikväll och ligger nånstans och stensover. Själv har jag suttit på stolen mest hela dagen med min influensa. Var en tant som hostade på mig på gekås häromdagen och ja där var nog lite flunsasmitta i det känns det som. Värk i kroppen och feber, inte våldsamt men sådär lagom så man känner sig som en disktrasa. 

Nu blir det soffhäng och sen sen tv!

Ha en fin kväll därute!

söndag 29 oktober 2017

Idag har du varit här ett helt år....


och jag frågar mig ofta varifrån kommer du????

Det var precis den här söndagen förra året som han dök upp här första gången den lille katten vi kallar Rufus. Han är så söt och så näpen och han ser så välmående ut. I början så var han ganska räddhågsen av sig men när jag ropade *kom kissen får du mat* så kom han ångandes och åt upp maten på trappen. Varje kväll.

Sen dess har han varit just det, här, varje kväll, nästan. Kan nog räkna på ena handens fingrar när han inte varit här och just ikväll så jamade han när jag kom ut till honom. Han har liksom lärt sig oxå att visar han sig så kommer han med mat för det är ofta han inte syns när jag går ner till stallet men när jag sen går upp igen så sitter han där och väntar vid traktorn och hästtransporten. Så söt. 

Till skillnad från katter vi haft runt husen tidigare så är han mycket svårare att få tam men det går framåt och ikväll satt han och åt bara en halvmeter ifrån mig. Kylan kryper närmre och jag vill bara att han ska kunna gå in i stallet och värma sig om natten, undan alla faror som lurar ute i naturen om nätterna. Lille killen. 

Men, under my watch ska ingen svälta så han får sin mat så länge han vill och vi jobbar vidare på att få honom att lita på mig. Ännu så länge har han ett schabrak och en stor go filt liggandes i traktorn, dom vita håren på sitsen vittnar om att det där är en plats som han faktiskt använder, har sett honom komma därifrån någon gång oxå. Där har han åtminstone skydd från värsta vindarna och värsta kylan inuti traktorn inne i vårt garage. 

Gullegossen! 

söndag 1 oktober 2017

Joggingtur genom skogen


Gomorron!

Nu börjar löven falla från träden. Det gröna skimret börjar försvinna och anta en mer roströd ton. Jag älskar däremot när naturen just skiftar färg och igår vart det magiskt att springa genom skogen. Istället för som på bilden vårens första gröna så vart det rostrött och gult och en härlig sol ute...

Jag sprang ju jättemycket när jag var yngre, började nån gång i Malmö pga nästan tristess, jag kände jag var tvungen att röra på mig mellan allt pluggande och sen fortsatte jag. Sen fick jag frågan hur orkar du???? människan som frågade mig började springa men jag slutade av någon outgrundlig anledning. Märkligt det där. Hade iofs rätt ont i benhinnorna till och från oxå där en stund.

Hur som helst. Nu har vi sprungit två rundor i veckan. Igår vart vi helt slut både jag och dottern när vi kom in men oj vad man ändå tankar energi, ut med negativa energier tankar och känslor och in med positiv energi frisk luft och härliga krafter. Det är verkligen underbart!!!!

Mindre underbart är alla älglöss som valde att springa med oss :)..

Underbara små varelser :)

Idag står inte mycket på programmet. Jag ska ner och ta fram nycklar till gossarna som bor över på hotellet i veckan, en helt gäng glada arborister kommer till oss ikväll. Städa undan det sista efter gårdagskvällens cykelfest ska jag oxå göra men sen blir det inte mycket gjort idag. Jo hästarna ska motioneras och hundarna oxå. Kanske ett litet träningspass i solen med dom båda? Blåser inte så mycket idag.

Sen blir det söndagsmiddag, in med en stek i ugnen och goa potatis till det och sallad.

I veckan ska det förberedas för den irländska aftonen vi har på hotellet. Och kanelbullens dag givetvis!!!!! mumma!



torsdag 21 september 2017

Cykla cykla....


Sista tiden har verkligen latheten bedragit visheten här. När man känner att man blir trött och inte har kondis för fem öre då är det faktiskt läge att sätta fart på rumpen!

Blev ett pass på motionscykeln ikväll äntligen, stora cykelbyxor på, såna där räliga med vadd i gumpen så man inte får ont efteråt .................haha. Tycker inte om dom men tycker inte om att ha ont i ändan i evigheter efteråt heller. 

Så nu kan man slänga sig i soffan med lite gott samvete :)

tisdag 19 september 2017

Ny bil och själens lugn lägger sig


Bild från internet

Nu äntligen efter ett par års letande och vånda har jag fått hem min nya bil! jag som aldrig mera skulle köpa en bil med stjärna, dvs inte betala för något som *bara* är en stjärna. Ska aldrig säga aldrig mera. Nånsin. För att dra med det är den outstanding den där bakhjulsdrivna bilen. Helt klart.

Den är tyngre, starkare och bättre än min Hyundai. Bilen i sig var aldrig dålig men den funkade inte alls till det jag skulle ha den till och jag var bara frustrerad varje gång jag skulle ut och dra. Så nej jag är jättenöjd med mitt köp verkligen. Är sååå skönt och många stenar föll med mitt beslut.

Och annars har lugnet lagt sig på fler fronter. Just nu jobbar jag ikapp med alla små måste jag inte hunnit under sommaren. Man har en del när man börjar ligga efter....just nu håller jag på med ett roligare måste jag klipper ner mina pelargoner jag fick av Patrik i somras och säljer små sticklingar eller rätt stora sticklingar till den som vill ha och resten ska sticklas och sättas för rotning för blomning och eventuell säljning till våren istället. Älskar mina små blommor, nästa projekt är ett lysrör i ett rum på hotellet i källaren. Eller rejäl belysning av något slag som jag inte redigt vet ännu men något blir det iaf. För sticklingar. Övervintring får dom göra i stora salen i källaren, inga minusgrader, lagom ljust och ja det blir bra!

Och inga får träna på. Mint oxå. Har insett att dom små stunderna som sker på promenaden är bättre än inga alls och hundarna blir jättenöjda! jätteskönt!!!

Årets sista kull och första kull med kycklingar har oxå fötts på gården, gammelmor Ethel la sig på ägg och nej med sina nio år på nacken hade jag inte hjärta att låta henne vara utan. Hon fick helt enkelt ligga kvar och ut kom två små pycklingar. Jättesöta och rara och Ethel är en sån underbar mor. Vi har henne, hennes dotter och hennes barnbarn det är rätt så häftigt! tyvärr verkar inte dom här två få hätta men annars har dom andra hätta, det är roligt!

Nu lite god middag till ljudet av regnet utanför, ha en fin kväll!

torsdag 7 september 2017

Ingaträning


Inga min lilla Inga. Valpen som aldrig blir stor.

Hade för några veckor sen Anna Hilding här och när Anna är här får hundarna arbeta med sina huvuden. Dom fick dessutom längre promenader än vanligt eftersom dom fick gå med Anna ner till hotellet ett par gånger. Jättenyttigt eftersom faktiskt varken Inga eller Mint uppskattar trafiken som kommer förbi när man går på såna vägar.

Vi gjorde lite av en rivstart med Inga. Inga är en snabb donna, jättesnabb i vändningarna och med lite tid så kan jag ibland känna att när ska jag hinna? Hinna träna hinna ge mig ut med henne. Nu när hösten har landat härhemma och på hotellet blir allting sånt så väldigt mycket lättare. Givetvis hade Inga kunnat hänga med ner till hotellet i sommar oxå och vi hade kunnat använda stora salen till träning men vi har gjort så mycket annat där i sommar så tiden har inte funnits. 

En sak vi har jobbat mycket med är att hon ska förstå det där med target. Dutt där och du får godis.
Dutt här och dutt där. Inga har fattat sådär. Jo med hjälp. Idag gick vi långrunda i skogen och tröttade ner lilla huvudet först och sen fick hon träning i köket medan maten lagades. Då plötsligt förstod hon.! Likt Mint som verkligen kan stampa på en target GE MIG GODIS! så gjorde Inga likadant! SÅ hur svårt ska det vara????? hur dålig är du på att fatta???? jätteroligt!

Nu är jag lite taggad att ge mig ut med Mint i startklass faktiskt. Mint har hunnit bli nästan åtta år och har inte tävlat på säkert fem sex år men hon har haft problem med moment där jag är ifrån henne. I startklass kan hon stanna hos mig. 

Ja kanske. Ikväll sover båda töserna i varsin hörna. Regnet strilar och ljusen lyser härinne. Dags för en kopp te tror jag bestämt ikväll framför tvn....

och förrästen. Nej för er som hört av er det blir inga valpar. Inte ännu iaf. Jag har lagt planerna med att para Inga på hyllan för egen del då det varit så mycket skit i hennes kull. Vill inte avla på det. Det smärtar i hjärtat men jag får nog inse att det är så det är. Tyvärr.

måndag 17 juli 2017

Träningsvärk


såhär känner jag mig idag, precis såhär! går som en pingvin och kvider när jag ska röra mig uppför backen härute vid stallet. Hemskt. Men nyttigt. Känns ju att gårdagens träning på gymmet faktiskt funkade.

Nackdelen med att jobba hemma som jag gör är att jag går och skåpäter. Dåligt väder, dörren stängd, när jag blir rastlös så istället för att gå ut och ta lite luft så går jag till kylen och äter. Dumt. Väldigt dumt. Ännu värre blir det när jag tränar. Då skåpäter jag mest hela tiden. 

Tänk er att ni har en människa som liksom hör till en byggnad och sen en dag så avlider människan hastigt. Nästa gång man går in i byggnaden så förväntar man sig att människan är där men den är inte det. Det är tomt. Det ekar av tomhet. Liksom gapar. Var utför det idag. Fruktansvärt. Hemskt. Sorgligt. Väldigt konstigt. 

Så nej jag ska fortsätta gå som en pingvin. Fortsätta skåpäta. För jag lever. Det är det viktigaste!