måndag 17 juli 2017

Träningsvärk


såhär känner jag mig idag, precis såhär! går som en pingvin och kvider när jag ska röra mig uppför backen härute vid stallet. Hemskt. Men nyttigt. Känns ju att gårdagens träning på gymmet faktiskt funkade.

Nackdelen med att jobba hemma som jag gör är att jag går och skåpäter. Dåligt väder, dörren stängd, när jag blir rastlös så istället för att gå ut och ta lite luft så går jag till kylen och äter. Dumt. Väldigt dumt. Ännu värre blir det när jag tränar. Då skåpäter jag mest hela tiden. 

Tänk er att ni har en människa som liksom hör till en byggnad och sen en dag så avlider människan hastigt. Nästa gång man går in i byggnaden så förväntar man sig att människan är där men den är inte det. Det är tomt. Det ekar av tomhet. Liksom gapar. Var utför det idag. Fruktansvärt. Hemskt. Sorgligt. Väldigt konstigt. 

Så nej jag ska fortsätta gå som en pingvin. Fortsätta skåpäta. För jag lever. Det är det viktigaste!

söndag 9 juli 2017

När livet tar slut för fort.............


Sista tiden har alldeles för många i vår närhet fått avsluta sitt liv alldeles för fort, alldeles för tidigt. Det är hemskt minst sagt. 

Tankarna rullar och snurrar i huvudet och man försöker ta till vara på varje sekund. Sista månaderna har varit väldigt hektiska och jag har försökt finnas överallt hela tiden med resultat att nej man klarar knappt finnas någonstans någonting alls. 

Ändring på det nu får det bli. 

Har dragit ner på timmarna på cafeet på hotellet och kommer köra helhjärtat på hotell delen på hotellet och fortsätta med bokningarna där och istället bygga upp cafeet sakta men säkert. Målet är såklart att det ska bli ett självklart utflyktsmål på den halländska fikakartan....helt klart!

Men, ta till vara på livet. Här nu. Alltid.

Var rädda om varandra!

söndag 25 juni 2017

Lycka är att slippa oroa sig


För ett tag sen gick jag ut på facebook med att jag faktiskt går hos en terapeut med jämna mellanrum. Min vän Kaisa utbildar sig till KBT terapeut och jag går hos henne, som hennes elev, men för att släppa en hel del av den gamla skit som jag går och bär på inom mig och som har utmynnat i ett extremt kontrollbehov och i att jag hela tiden oroar sönder mig för allt som kan hända.

Nu har vi kommit en bit. Jag har lärt mig att säga åt mig själv att låta bli att oroa mig. Förut ville jag helst stå och glo på Hanna varenda minut hon red exempelvis, bara för att inte hon skulle ramla av hästen. Ville liksom nästan kunna fånga henne i luften. Ja alla ni som läser ni inser ju att det hade jag ju inte kunnat ändå, men det känns bättre. 

Jag flänger runt härhemma emellanåt och ska *bara*. Det ska vara rent, det ska vara fixat, jag ska göra det och det och det och det för att alla ska vara glada och lyckliga, jag är expert på att rensa vägen hela tiden. Varför?

Jo för att när jag var liten så var det ett sätt för mig att slippa min fars ilska. Jag rensade vägen. Jag blev expert på att rensa vägen. Jag var ett väldigt snällt och lugnt barn faktiskt och gud bevars att jag skulle låta eller bete mig illa. Hände dock att han ansåg att jag gjorde det ändå eller att han hade något annat på tvären som gjorde att jag åkte i väggen som en vante. Vet inte hur många gånger jag åkt till skolan och skyllt på min häst. Det märkliga var att lärarna aldrig reagerade. Aldrig nånsin. Men man lär sig skyla dom där tillfällena oxå man håller undan.

Som vuxen utmynnade det sig i då att jag fortsatte rensa vägen och jag ville hela tiden vara steget före. I allt. Går ju inte och kroppen tar väldigt mycket stryk. 

Kände i flera år att jag borde faktiskt ta tag i detta. Ta tag i mina känslor som jag bär på. Man bygger en mur av känslor och stänger folk ute hela tiden, ju mer man tycker om folk ju större är muren. Av rädslan att bli sårad. Det var väldigt skönt att få verkligen prata ut med Kaisa och jag skriver små uppställningar varje vecka där jag ser hur jag själv känner och tänker såsmåningom och vi har börjat se ett mönster. Bland annat är värken jag bär på just ett spår av gamla tiders händelser, det låser sig i kroppen. Det blir ett muskelminne på nåt sätt. Svårt att förklara. 

Men just det där att sluta jaga klockan, sluta oroa sig och vara glad för saker istället för att se allt nattsvart är något jag gått och varit väldigt lycklig över dom senaste veckorna. Väldigt glad och väldigt lycklig. Väldigt skönt är det. Underbart :) . 

torsdag 22 juni 2017

Midsommar och jordgubbar


Midsommar med sommarens längsta dag är här :) Den där kvällen med sju blommor under kudden där natten aldrig skulle ta slut när man var yngre :) .

Ikväll är det tyst och lugnt häruppe på berget och en mörk himmel tornar upp sig över trädtopparna, det är lovat oväder. 

Själv sitter jag inne och njuter, njuter av lugnet tystnaden och att all mat tills imorrn är hemma men framförallt över att det blir en väldigt lugn och stillsam midsommar.

Sista veckan har jag bara varit, jag har slutfört deklarationer, städat undan, städat på hotellet, haft miljö och hälsa där på besök med gott betyg och jag har samlat energi och tankar om hur sommaren ska se ut, fått rätat ut en del funderingar och ikväll fick vi reda på att vi har stängt på knäredsdagen på kvällen eftersom att bandet inte kommer. 

Gör mig inget, då kan jag fullt fokusera på en kanon dag på dagen på lördag. Jätteskönt faktiskt. Och roligt! hoppas på många glada besökare.

Sen drar vi ju igång vårt cafe på onsdag ! Fram till den 6 augusti har vi öppet onsdag-lördag mellan 8-16. Blir det en succe kommer vi fortsätta ha öppet vissa dagar till hösten oxå tänker jag. Har själv saknat ett cafe i knäred läääänge. Då får vi nog utöka vår glassbar oxå inbillar jag mig. 

Men, ännu är det midsommar och ledighet. En tur upp i skogen med hundarna en dusch och en macka? jo det låter som en underbar kväll i mina öron. Och en god bok sen ovanpå min magnetmadrass. Jätteskönt!

Ha en go helg och en underbar midsommar! 

måndag 19 juni 2017

Joggingtur genom skogen...


Jag älskar min träning men sista halvåret har jag haft huvudet fullt av annat och tiden har inte räckt till. I tider när man behöver det som mest med andra ord. Träningen.

Igår åkte jag och Hanna till gymmet och när jag satt där på roddmaskinen, det var bara jag och Hanna och en gubbe till på gymmet, kände lugnet och kände vinden som fläktade så härligt in genom den öppna dörren så bara kände jag att detta är ren kvalitetstid. Det är jag, tid för mig och att rensa mina egna tankar. Så underbart! så härligt! 

Idag skulle miljö och hälsa komma till hotellet så helgen har annars bestått av en hel del städning......men hon gick in och kikade och ut igen kändes det som. Inget att anmärka på där inte! Så himla underbart! Nej verksamheten är ju inte mycket igång men iaf. Det var rent och snyggt och ordning tyckte hon. Jätteglad blev jag!

Sen idag har jag fixat lite härhemma och så har Hanna ridit båda hästarna. Egentligen vet jag knappt vad jag gjorde medan hon gjorde det men nåt gjorde jag. Hur som helst efteråt tog vi hundarna och tog första joggingturen genom skogen på evigheters evigheter. Sååå underbart. Nej det gick inte fort, men det var härligt. 

En lisa för själen.

Ren balsam! 

fredag 9 juni 2017

Papper papper papper...


just nu känner jag mig lite såhär. Högavis med papper. Deklarationer. Iår har många lämnat in sina papper jättesent, innebär att jag har jättemycket kvar såhär på sluttampen och det känns i ärlighetens namn som att det aldrig finns ett slut. Men det gör det ju, det gör det varje år men alltid när man kommer till sista veckan så känns det hopplöst. Sen ett tu tre inser man att nu är jag klar! Som sagt likadant varje år!

På hotellet har vi haft bussar från thermotours och hälsat på oss. Fika och lunch varje dag glada bussresenärer från skåneland som slussas vidare till hallands väderö. Ska minsann köpa mig en sittdyna med magneter innan dom far hem!

Hästarna går fortfarande åtskilda och ja Annie har hamnat i nån slags trotsålder. Hon bråkar mest hela tiden och det är vansinnigt jobbigt. Två ben och trilsk. Hoppar hit och hoppar dit. Visste det kunde komma men önskar sååå att hon kom igenom den perioden genast. Jättejobbigt. Jättetråkigt. Men som sagt det går över. Det har det gjort alla andra gånger så det lär det göra nu oxå....

Nu är det dock fredag student för många och våra egna ungar slutar skolan nästa vecka! SEN är det sommar på riktigt!

Ha en go helg!



måndag 15 maj 2017

Hästar som slåss


Aldrig trodde jag väl när jag tog detta kortet precis när hästarna kommit hem att jag skulle tvingas dela på dom igen pga att dom skulle nästan slå sönder varandra. 

Det började för några veckor sen när jag kikade ut genom fönstret, då stod damerna bakdel mot bakdel och bara slogs för glatta livet. Jag for ut i t-shirt och trosor och bara skrek och då gick dom isär och sen har det varit lugnt. Tills för några dagar sen när Annie började få konstiga märken här och där. Vi trodde det var att hon rullat sig illa men nej, igår insåg vi att det är det inte. 

Det började efter ridpasset när vi tagit på Belinda flugtäcke, då började Annie jaga  henne runt i hagen men hon slutade rätt så kvickt ändå och både jag och Hanna pustade ut. Nån timma senare var det dock dags igen och denna gången slutade hon inte. hon jagade Belinda runt runt i hagen som en galning och jag såg att Belinda blev tröttare och tröttare. Trots att Belinda sparkade för att freda sig så verkade Annie bli argare och argare. Vi for ut både jag och Hanna, med fara för vårt eget liv i princip så försökte vi få dom att springa åt olika håll för att få tag på en häst. Belinda ville gärna springa till mig det syntes men Annie var för tätt inpå. Till slut fick jag dock Annie att vika av och Belinda stannade så jag kunde ta henne och maken tog fatt i Annie. Det blev bara ett sparkmärke på Annie på halsen men för övrigt så blev det inget tack gode gud och ingen av dom har haltat idag heller. Det kan ju sluta med förskräckelse i såna lägen. 

Men, idag går dom i varsin hage. Eller gick för nu är dom inne i stallet. Dom brunstar som tokar båda två men nu får dom gå i varsin hage, och jag trodde nog det skulle bli lite rörigt där idag men nej dom har varit jättelugna därute hela dagen och det är jätteskönt. Det är som om dom fattar att här kommerinte den andra åt mig. Eller ja det är ju Annie som jagat Belinda. Belinda jagar inte Annie, hon mest bara skvätter och skriker när Annie kommer i närheten. 

Ston. Jo det ska tydligen vara typiskt ston. 

Mitt hjärta blödde igårkväll och jag var så ledsen, jag ville ju så gärna att dom skulle bli rediga kompisar och gå ihop men nej, ödet ville annorlunda. Tyvärr.