Naturen är grym kände vi och gick och la oss igen. När vi kom upp i morse och tog upp hästarna stod geten där mitt i hagen, sa till Hanna hon står där med sitt döda kid, konstig get. Fick ut hästarna fyllde på vatten och sa jag ska gå ner och flytta kidet det behöver inte ligga mitt i hagen. När vi kom närmare så ropade Hanna men mamma det lever ju! det låg där alldeles levande och tittade på oss och av nattens bravader syntes nada mer än att blodet i nosen torkat. Jag tog det lilla huvudet och klappade på det och ja det var något av en magpirrande känsla. Det reste sig och sprang iväg när jag gick och letade fullt övertygad om att där fanns ett till dött från natten. Men nej, där var inte något mera och mamma hade vi ju sett att hon var i skogen väntandes och lilla rådjuret tog först några steg mot Hanna och sen sprang det in i skogen till mamma. Vad som egentligen hände där i hagen eller varför får vi aldrig veta men hur som helst verkade läget vara lugnt mellan kidet och mamman nu. Kanske var det ett annat vuxet djur vi såg inatt och inte alls mamman. Sa till Hanna det där får du aldrig uppleva igen att ett kid går emot dig på stapplande steg så nära..och sen bara ger sig iväg....så vackert så rörande och så otroligt fantastiskt!
Hela dagen igår gick jag sen och tittade efter mor och kid men såg inget. Idag firar vi nationaldagen och en lite extra ledig dag. Det blir jobb och så en tur till gymmet. Och så får vi nog ha något gott till middag idag, jag och gubben firar vår förlovningsdag idag nämligen. Det är sju år sen han gick ner vid flaggstången och friade!
Vilken fantastisk berättelse. Tur att det lilla kidet klarade sig.
SvaraRaderakram!