Från dur till moll på två röda sekunder...

Den här dagen kunde slutat bättre...verkligen.

Började så bra. Gick upp rätt tidigt, åt min frukost, släppte ut hästarna och släppte över fåren, tog bilen och körde på jaktträning till Josse i Torup. Blev en jättetrevlig förmiddag...jättemysig.

Vi gick walkup, vi hade två dirigeringspunkter framåt och bakåt, och ett sök utlagt. Vi började med ett sökupptag var och det tog Chili galant, det jag tänkte på var att hon var supertaggad efter vilan och verkligen att hon tänder till när hon går med andra tikar...eller så är det så att vi lyckas ha nya hundar som alltid är tikar? vad vet jag. Hur som helst, det var inga problem.

Sen gick vi walkup. hade då två dirigeringspunkter, jag började med att skicka Chili på den framåt. Den var rätt lång och över ett dike men inga problem alls. Dit och hem, snabbt och lätt! Sen walkup. Skott med apportkastare. Inga problem där heller. På den andra hon fick hämta fick jag dirigera henne ut i skogen och det gick finemang.

Sände henne bakåt och det gick oxå jättebra. Inga som helst problem. Efter ett par skott sände jag henne framåt igen men då hade skotten, nedkasten och allt annat suddat ut dirigeringspunkten och jag fick gå närmare för att få över henne och upp till punkten, men det gick. Inga stora problem heller. Sände henne bakåt utan problem.

Sen fick dom varsin svår markering uppåt över vägen, där den stora svårigheten var att vi stod på fältet på högersidan vägen, det låg en hög med gamla telestolpar vid vägkanten och hundarna skulle uppåt, över på andra sidan vägen och förbi stolparna. Men Chili löste det fint, kanon! jättenöjd!

Slutade med söket och nej söket har väl aldrig varit nåt svårt för henne. Summa sumarum satte mig i bilen körde hem glad och jättenöjd.

Väl hemma började jag baka marängbottnar inför morgondagen. Svärmor ringde och jag tänkte sätta på kaffe tills dom kom men hann inte så långt. När dom kom så raserades hela dagen. Totalt.

Svärfar sa det är en stor hund i fårhagen! Dom hade sett en stor hund rusa rundor efter fåren, så mattias och svärfar satte sig i bilen och körde ner. Jag och svärmor satte på kaffe, tänkte dom kommer väl strax tillbaka.

Istället ringde Lena, grannen. Du måste komma ner med släpet och Mint, fåren är ute! Ut for jag i ett huj. Släpet ville inte alls min väg och jag har väldiga problem med att backa och få till avståndet just för att fästa släpet. Med hjärtat i halsgropen blev det ju inte bättre...

Så kom sambon och svärfar, hunden hade tagit ett lamm! Eller en liten tacka får man ju säga att det är nu...ring polis och veterinär! Sagt och gjort, dom lovade båda att skynda sig! ner med släp och bil till grannen...lilla söta Selma. Lilla goa Selma som var ett litet mirakel i sig hade blivit svårt biten av en stor jäkla hund...ägaren sa till mig att hunden hade slitit sig och att dom sprang efter genast...ja tjena. Dom var inte där när svärfar och Mattias kom ner....

Veterinären kom efter en stund på två hjul..goa distriktsveterinärerna...vid undersökning så insåg vi att Selma var värre däran än vi trott, hon hade en stor jätteficka på ryggen och hade fått gå på både drän och sys..en stor bit skinn var dessutom väck på ryggen, det var riktigt fult ....jag frågade veterinären vad han trodde om hennes överlevnadschanser, hon hade flera bett i bakpartiet och hon hade inre blödningar på en stor del av rumpan....

Dom var oförutsägbara sa han, kunde gå bra, kunde oxå bli så att en jättebehandling vilket det skulle bli skulle resultera i avlivning ändå...och hon var chockad och andades väldigt tungt. Så, på inrådan av veterinären så avlivade vi henne. Det fanns inget mycket mera att göra tyvärr.

Sen var han söt nog att stanna tills polisen kom. Dom kom körandes från Halmstad så även dom hade nog minst sagt skyndat sig....efter förhör och diverse formaliteter åkte vi hem och ja det blev ju inte alls som vi tänkt oss idag.....Kaffet var svart, hjortsteken torkad och ja tårtbottnarna hade svärmor fixat...tack snälla Hjördis!!!!

När vi pälsat av stackars fåret så insåg vi att hon hade väldigt mycket skador som vi inte sett heller...

Ikväll är känslan en stor dos besvikelse, man är ledsen, förbannad och känner ett uns av hopplöshet, denna lilla donna som hade blivit en sån fin tacka, hon var så söt att se på och ja vi trodde ju inte ens att där var ett litet lamm i mamma Nina i somras, Nina var väldigt svårt drabbad av mask i våras....och så kommer då denna lilla ljuva varelse ut och växer och blir sååå söt...och så får hon sluta sina dagar på detta grymma sätt...ullhögen i hagen vittnar om en tacka som har blivit jagad och trängd....det är hemskt. Det är jobbigt, det är tungt och även om det bara är ett får i en flock av får så är det ändå en liten personlighet. En söt liten varelse i vår nystart av fåren.

Inatt ställer vi tillbaka klockan igen och ja som sagt morgondagen kan bara bli bättre!

Suck....