Eländet tar aldrig slut...

Just när man tror man fått lugn och ro, just när man känner att man börjar landa då får man en käftsmäll som heter duga, igen. 

Hanna har precis börjat landa oxå efter att hennes älskade Zimone dog, alla har varit nöjda och lyckliga, Annie har haft det bra i sitt stall och vi har sett fram emot jul.

Tills igår.

Hade bakat bullar, gjort lunch, gubben och ungarna hade varit ute i snön och gjort snögubbe och vi åt lunch och sen satt vi och bara var en liten stund och jag skulle gå och ta på mig och åka till stallet.

Inser i samma stund jag passerar köket att det är en hund i vår trädgård, en hund som i nästa sekund tar upp en död höna!

Jag FOR ut och vrålade, tänkte nej fan hunden har tagit en höna! Hönsen som inte ens var ute, jag hade bara öppnat lite för dom för att dom skulle få vädra sig ett par timmar...ett par timmar.

Väl ute inser jag att det är inte en, utan en hel drös med hönor, överallt ligger där fjädrar och döda hönor! 

Hanna kom rusandes ut och bara bröt samman...hon är snart 12 år och på bara en månad har hennes älskade häst dött och ALLA hennes hönor...utom en. Alla hennes älskade tama dvärghöns låg där utspridda i sina fjädrar på gräsmattan. 

Dom få som var kvar har nu fått flytta upp i stora hönshuset och jag mår illa när jag tänker på synen. Det är hemskt. Måtte det komma två meter snö så vi slipper se eländet. Rena rama massakern.

Vidrigt. 

Det var den lugna julen det.