Igår bevisade jag för hela familjen vilken mes jag är när det kommer till väder. Ju mer vinden slet i naturen, ju mindre på jorden och rädd om allt härhemma blev jag. När ladutaket började andas i vinden så var jag mer än lite nervös....hela själen låg i gungning och inte förrän vid två när ovädret hade bedarrat och maken hade varit ute och spikat i en spik i taket somnade jag gott.
Jag avskyr starka oväder. Åska och storm är det värsta jag vet. Det river och sliter i allt och mest orolig är man för djuren hur det går med dom om exvis taket åker av. Vill inte veta vilken kalabalik det hade blivit. Usch!
Idag fick vi iaf tillbaka strömmen mitt på dagen, gissa om vi blev glada! Känner mig aldrig så ofräsch som när jag inte kan duscha....vi var uppe hos grannen precis innan och drack kaffe, det var mysigt!
Ja inatt ska vi sova gott, vinden viner inte längre och djuren är trygga i sina stallar...
Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar