Den här bilden är ett tag sen den togs. Hanna har varit och ridit idag hos Catrin Henriksson i Våxtorp, www.dressyr.com, och varje lektion hos Catrin är en ren märkbar skillnad!
Idag fick Hanna rida skänkelvikning, serpentiner med riktigt fokus, och sen skulle hon galoppera och då tyckte Chico att heja vad roligt! Tyckte dock inte Hanna när Chico helt sonika slutade lyssna och drog iväg i eget tempo.....MEN hon fick stopp på honom! Tårögd och rödögd men på två röda lika fokuserad på arbetet igen! Jag är SÅ stolt över denna lilla tjejs framsteg, stora som elefantkliv!
I veckan ska vi börja öva dressyrprogram Lätt C:1, den 21 juni ska Hanna rida program för dressyrdomare Britt Hammar! Ska bli sååå roligt att se! Hon är verkligen fantastiskt duktig, osäkerheten finns där fortfarande men fram har kommit en stabilare tjej som tar sin ridning på allvar, som har mognat och ja som är verkligen jätteduktig! Jag är så stolt!
Nu är det helg igen, tre dagar kvar tills nästa tävling för mig och Mint! I måndags var vi och tränade i Halmstad, fick en kanon platsliggning med hundar som kom och gick, en förare berömde sin hund bara några meter bakom Mints rumpa, nån hund reste sig, min telefon ringde dessutom mitt i allting och ja Mint, hon låg plats hon....jätteduktig!
Har börjat komma på hur jag ska lösa problemet med ställandet under gång oxå, har insett var problemet ligger, jag gör inte fria följet som jag gör fritt följ, hon går åt sidan, och då blir fokus fel. Dessutom ska jag sluta med att sätta henne, jag ska göra annat...DET borde vi faktiskt fixa inför lördag!
Idag hade vi ett nytt pass ihop med Mia på klubben, gött fika, gött prat och träning = Guld!
Häromdagen hade jag ett samtal med en av mina gamla vänner, vi pratade om det där att älska sina föräldrar. Alla som känner mig vet ju att jag har en väldigt bestämd åsikt om det där, man måste inte ens älska sina egna föräldrar!
När man som jag är uppvuxen med en far som skällt och gapat, som gått till angrepp och som dessutom jämförde sitt barnbarn med en husbil, då får man väl nog ändå? Och måste man älska honom trots det bara för att han är min far? Skulle faktiskt inte tro det.....Jag insåg efter MÅNGA år att nej man måste inte älska sin far! Denna människa har börjat inse att hon får bara skit av sin mor, och hon har dåligt samvete för att hon inte älskar sin mor som tidigare, hon har fått nog.....
Det är ett känsligt ämne det där, måste man älska människor bara för att man råkar vara släkt med dom, vad tycker ni?
Härifrån säger vi over and out, ha en riktigt härlig helg!
Man behöver absolut inte älska någon, bara för att det är ens förälder. Been there, done that!
SvaraRadera//Hanna
Sv: Oavsett hur många år som går så kommer alltid saknaden att finnas kvar...Och alla minnen man har, det är dem man får fokusera på när det är som jobbigast...
SvaraRaderaÖnskar dig med en underbar helg, vännen.
Kram!
håller med om att man inte behöver älska sina föräldrar eller en annan ... inte sina barn heller. Men man borde - för att inte säga måste - behålla respekten för en annan människa.
SvaraRaderaÖnskar dig och din familj en trevlig helg ... det är ju många dagar man är ledig ...om man inte är ledig för jämnan som jag.
Kram Hella
Nej man måste inte älska "tjocka släkten" ... Och att respektera människor som inte låter sina medmänniskor eller barn få växa – nej hur skulle det gå ihop?
SvaraRaderaKram på dig i sommarvärmen!
ang. respekt ... att jag har respekt för en annan människa = individ behöver inte betyda att jag akzepterar dennes värderingar och handlingar. Jag sållar bort sådana individer liksom jag sållar bort dom som "stjäl" min energi.Dom får inte min vänskap. Utan vänskap är man förlorat. Om man tappar respekten för en annan och två likadana träffar på varandra blir det krig - detta har ju historien och för all del nutiden - bevisat.
SvaraRaderaDetta är min alldeles egen och privata mening och jag har levt efter detta nu i snart 69 år.'
Önskar nu alla en lång, varm och härlig sommar.....