torsdag 11 april 2019

Fasta för återhämtning


efter veckors, månaders tid av förkylning och hosta och värk och feber så känner jag att kroppen behöver ha en rejäl boost inför våren. Dags att ta in vitaminer, låta kroppen vila lite och ösa på med ny kraft.

Så, nästa vecka är påsklov, innebär fasta. När vi hade fasta på hotellet kände jag mig inte alls manad att göra det men den här gången känner jag att jo det är nog faktiskt en bra ide att göra något för kroppen, speciellt som jag börjar känna mig lite stressad inför tjejmilen i sommar eftersom jag inte alls kunnat springa sen i början av januari. 

Så, nu kör vi!

tisdag 2 april 2019

Nu är dom här!


dom där äckliga små krypen som borrar ner sig i pälsen på hundarna som orsakar så mycket sjukdomar och som är sååå äckliga. Fästingarna. 

varje år tycker jag dom kommer tidigare och tidigare och varje år tycker jag dom håller sig kvar längre och längre.

Numera använder vi alltid fästinghalsband på hundarna, båda två, det är inte miljövänligt, det är inte speciellt nyttigt men det håller iaf fästingarna på avstånd. Hellre det än sjukdomar och att dom får med sig en hel drös med in....usch!

Ja nu är klockan halv åtta, halv sju var den förra veckan vid denna tiden, kattan är ute och går sin morgonrunda, Inga har knoppat in igen och dottern ska snart ur sängen. hon hade sovmorgon idag i skolan pga något omprov som andra skulle göra. Skönt! Snart påsklov oxå....då vet jag en mamma som oxå ska sova, varenda dag :). 

måndag 25 mars 2019

Årets pelargon, en pelargon med chokladfärgade blad


Bild allt om trädgård

Förra året satt jag och beställde pelargoner från jag tror det var odla.nu, brukar bli ett gäng varje sommar som fylls på, sen försvinner där alltid några över vintern...

Just förra året fastnade jag för dom ni ser på bilden ovanför, Brocade Salmon Night, eller som dom skriver i expressen, Chokladpelargon. Fastnade för dom nästan svarta bladen och dom skira laxrosa blommorna. Såååå vacker. 

Och för en gångs skull så när årets pelargon skulle utses, så hade jag just den i min samling kvar. Den står där troget i uterummet och väntar efter att få sträcka sina små blad mot solen om någon månad när dom åker ut och uterummet öppnas upp. Så underbart. 

Är så sugen på att sätta igång och plantera om och fixa därute, kolla listan efter vilka som gått och vilka som klarat sig men det får vänta några veckor till. I helgen köpte jag sättpotatis som ska ut i landet sen när värmen kommer oxå, sommarens projekt är en odlingshörna uppe ovanför stallet i backen, när väl alla fåglar har åkt. Har försökt få iväg dom men det går trögt. Väldigt trögt. 

Nu ska jag läsa tidningen och sen beställa lite kläder på nätet, sen är det jobba jobba jobba jobba. 

Ja och en liten tur in till stan faktiskt. 

MÅ gott :)

torsdag 21 mars 2019

God morgon med fågelkvitter


Åh vilken underbar morgonrunda jag och hundarna hade idag! Finns vissa läten som är starkt förknippade med våren för mig, dels är det gröngölingens gälla skrik och så är det morkullans mer skrockande när den lyfter genom skogen. Båda två fanns med på vår promenad idag, morkullan som likt en liten gråsten ligger och trycker tills man är alldeles nära for upp och iväg och Inga tittade förundrat på den, mamma nu flyger stenarna! Hon kom sig inte ens för att hoppa efter som hon annars gärna gör när fåglarna ger sig iväg. 

Ute är det lite mulet men det blåser inte, det regnar inte och det är inte speciellt kallt heller. Gräset som kommer i hagarna börjar synas, det är en liten matt grön hinna över allt det gamla bruna. Marken mår gott av allt regn som har kommit, i bäckarna i skogen så forsar vattnet gentemot i somras när det var alldeles tyst och öde i dom...

Ja så är det torsdag, det står papper på schemat, ta ut häst i sjukhage och låta Mimmi springa av sig och så ska jag in till stan och få bioresonans för min värk i kroppen. Hanna har gått på det, Belinda har fått det och nu är det min tur. Är som en elektrifierad akupunktur skulle man kunna säga väldigt enkelt förklarat och återställer kroppens balanser. Hanna brukar sova när hon är där och jag känner redan trots att klockan bara är halv nio att jo jag lär nog sova ganska gott jag oxå. Sen ska jag köpa en present till gubben som fyller år i helgen. 

Jodå jag vet precis vad jag ska köpa. Det är ju annars det där nu när man har allting att det är väldigt svårt att köpa saker som är lite roliga. Den här gången kom jag dock på något så vi får väl se vad han säger. 


Önskar er alla en riktigt härlig torsdag därute! 

onsdag 20 mars 2019

Kroppens mysterier


Den här vintern går nog till historien som den sjukaste på länge. Rent bokstavligt. 

Influensan man trodde skulle hålla i sig nån vecka...jo jo. Keep om dreaming. När Hanna var inne på sin tredje vända insåg vi rätt fort att den var inte av det övergående slaget. 

Maken tog två vändor och jo jag tog nog tre oxå. Vi har haft Belinda på boxvila här under ett antal veckor och för att stackars Mimmi ska stå ut med att vara inne så har jag varit tvungen att gå ett par rejäla rundor varje dag med henne vilket ju då oxå inneburit att lagom tills min influensa var på väg iväg så satte jag igång med världens jättemotionerande iom Mimmi så kroppen fick väl aldrig en chans att vila.

Sen kom bihåleinflammationen...

och sen kom värken....

Just värk i kroppen är inget kul alls. Man går omkring med ständig värk och ständig feberkänsla.

Sen är det då märkligt med kroppen för i söndags sitter jag i bilen och känner att åh om jag kunde få känna mig frisk nån gång. Supertrött på att hela tiden känna mig dålig. Och vips sen några timmar inser jag att värken är ju borta? Ja ibland undrar man vad som händer.

Satt och såg Agneta Sjödin på Malou efter tio häromdagen. Hon pratade om klimakteriebesvär. Och så inser man ju då vid något tillfälle att jo där har jag oxå varit ett tag. Eller jag insåg det inte häromdagen utan jag insåg det i höstas. Alla säger man blir arg man får vallningar och ja det ena och det andra. Det jag inte hört var att man fick krypningar i kroppen och fick oro som inte är av denna värld. Står på hannas ridträning och känner hur det kör i kroppen så till den milda grad att jag kan inte stå stilla. Ja själv trodde jag ju då att jag hade blivit tokig...tills jag läste på och insåg att nej jag har bara hamnat i klimakteriet. 

Eller förklimakteriet. Typ. Som sagt, kroppen är ett ständigt mysterium. 

måndag 18 mars 2019

Aprilväder i mars


Vi går och väntar på våren nu alla tror jag. De senaste veckorna har det varit väldigt omväxlande väder, ömsom lite sol och sen inatt storm imorse rätt skönt ute rätt vindstilla för att sen övergå i nästan hagel och blåst igen. När jag och Belinda var i hagen på förmiddagen så satte jag mig ner i hagen och bara satt där hos henne i lugn och ro det var jätteskönt särskilt när solen kom fram mellan molnen. En timma senare vräkte regnet ner och vinden ryckte i huset. 

Nej nu stannar jag inne resten av dagen känner jag.....

Men, imorrn ska det bli vindstilla ute och i nästa vecka verkar temperaturerna gå upp igen. Det ska bli jätteskönt med härligt väder. I sommar ska jag fixa i backen nedanför gamla hönshuset och göra planteringar där och så ska vi ordna dammen vid ladan. 

Åt ankorna som blir kvar. Jag MÅSTE se till så resten av gänget åker till skåne sen, både gräsmattan och hönshuset liknar mest en dyngåker, det finns inga så slabbiga djur som ankor. Har en hel fin bal med vetehalm som ska in i hönshuset och i sommar ska det målas där oxå, blir så vitt och fint! 

och så ska jag göra nya reden, så trött på att dom äter upp äggen för mig :) .

Lyxproblem :)

fredag 15 mars 2019

Änglar i form av timmerbilschaufförer



ibland blir jag så varm i hjärtat så det nästan svämmar över. För en tid sen hade jag en timmerbilschaufför som jag när Belindas kotledsinflammation i höstas var ganska ny stoppade och bad honom smyga förbi med sin bil vilket han så gärna gjorde. Nu har vi ju Belinda ute i sjukhagen en halvtimma om dagen och idag när jag precis skulle ta in henne igen så tänkte jag att *jag hinner på toa* och sen nej det kommer något rasslandes på vägen! Ut i hagen och nere på vägen kommer en annan timmerbil. Stoppade den medan Belinda gjorde en rodeotur i hagen, tog in hästen och sen gick jag upp och tackade chauffören. Han berättade då att han hade full koll på att här gick en skadad häst, för det var hans kollega den förra  så han sa jag höll på att sakta farten och jag stannar så gärna . Ja jag blev alldeles rörd 

onsdag 13 mars 2019

Åtta glas om dagen...

Bild ifrån steg för hälsa

I fredags åkte jag på zonterapi, något jag har tänkt länge men faktiskt inte funnit någon som gör förrän jag satt och gick igenom en kunds pärm och insåg att jodå det fanns! 

Bokade tid och fick åkt dit och det är sååå skönt för kroppen, det triggar igång massor men det är jättenyttigt. Fick frågan flera gånger om det inte gjorde ont och jo visst gör det ont men då vet man ju att det gör nytta!

Så nu är ny tid bokad och då ska jag ha vanlig massage. Tänker mig var fjärde vecka massage var fjärde vecka zonterapi. Behöver verkligen det i deklarationstid.

och så var det vatten man behövde oxå. Som alla andra dricker jag alldeles för lite vatten. Ett glas om dagen kan jag nog peta i mig. Kanske. Dricker dessutom alldeles för mycket kaffe. Inte bra. Så nu ska jag försöka börja med att ha vatten bredvid mig när jag jobbar. Det hade jag alltid när jag var anställd. Kanske funkar det den här gången.

Kroppen fick som sagt masat igång sig rejält och den har värkt som en tok sista dagarna så jag hoppas den ska ge med sig nu efter alla influensor och skit som varit i vinter så vi snart kan börja träna till tjejmilen. Är ju i september men har man då inte sprungit på typ två tre månader så kanske man ska börja lite lättare...ska börja med att köpa mig ett par nya skor :) 



onsdag 6 februari 2019

snö och snö och snö och snö och regn


Jag gillar snö när det är sådär vitt och fint och det blir ljust ute på kvällarna, en solig blå himmel mot gnistrande snö är heeelt under bart. 

Men som det är idag. 

Snön vräker ner från himlen, under snön som nu lägger sig är det totalt glashalt och kniggligt knaggligt av isen som blev inatt efter att det töade igår. Gillas inte alls. Så tråkigt. 

Och imorrn ska det regna. Hela dagen. Och sen ska det blåsa. 

Nej usch! kan man gå i ide?Uppskattar det överhuvudtaget inte alls. 

Sista veckorna här har präglats av influensa högt och lågt, Hanna har varit dålig i tre veckor nästan och maken och jag i varsin vecka. Nu är man trött som en gammal urvriden disktrasa, inget kul överhuvudtaget. Känner faktiskt bara för att sova sova sova. Årets influensa är en efterhängsen rackare och ja det kan jag skriva under på. 

Måtte  det bli vår snart. 

torsdag 17 januari 2019

En tid av saknad


Ett djurliv är så mycket kortare än vårt eget. Så väldigt mycket kortare. Och vissa saker ibland får man bestämma sig för att nu är det inte humant att låta djuret lida längre. En människa hade fått ligga kvar i sin sjuksäng och lida kvalen men ett djur har förmånen att inte behöva göra det.

Det var det beslutet vi var tvungna att ta med vår Annie förra året, exakt ett år sen idag. Precis som idag var det en stillsam dag när fåglarna kvittrade ute och solen låg där bakom molnen. När vi kom in där hon hade stått var hon redan borta och ett kväljande känsla tog över hela kroppen, hade dom tagit bort henne utan att vi fick säga farväl? Hon stod istället i ett stall en bit därifrån, ensam, hon som avskydde att vara just ensam, fullproppad med medicin för att kunna klara att gå dit. 

Det blev inte helt som jag tänkt mig, jag ville inte att hon som sista känsla skulle känna att hon stod ensam i ett stall, kallt där döden luktade illa. Såhär i efterhand kan jag ibland känna att varför tog jag inte hem henne? fick rå om henne ett par extra dagar och så kunde hon fått somna in hemma i stillhet istället. Men det fanns inte då och vi hade ingenstans att sätta Belinda sedan heller. Det fick bli så och självrannsakan måste stå bi där, det var viktigare att hon slapp lida längre. 

När vi kom ut ur avlivningsboxen då för ett år sen så kom solen fram bakom molnen. Precis som idag när vi gick upp från stallet när vi hade släppt ut hästarna. Liksom att Annie ville berätta att jag är här, jag är inte långt borta. Det vet jag att hon inte är, Hanna känner av henne med jämna mellanrum medan mina känslor fortfarande blockerar mig totalt. 

Hon vill trots allt att vi ser ljuset idag, ser solen och den analkande våren. Ser glädjen. För det var sån hon var, hon ville man skulle vara glad, glädjas och se lyckoruset. Hon var en häst som gick i 190 alltid och som älskade sin egen styrka. Det fanns ingenting annat för henne. 

Hon var vårt lyckopiller, vårt glädjerus, vår Annie. ❤

tisdag 15 januari 2019

Snö och regn om vartannat

Häromdagen sken solen från en vårlik himmel, när vi var i stan så kom det där härliga vårlika ljuset över himlen när solen just gått ner och man kände att åååå nu kommer våren.

Igår var det fint på förmiddagen sen blev det mulet och vinden tog i och idag öser snön ner för att imorrn typ gå över i regn igen och mildväder och sen ska det bli nästan tio minus på nätterna ett tag. Det vill inte helt bestämma sig.

En sak är dock säker och det är att det är ljusare om kvällen! Det har blivit väldigt mycket ljusare och det är så himla skönt!!!!!! 

I helgen slängde vi ut julen igår var jag på Tulipa och köpte nya gröna växter till fönstret. Så fräscht och nytt! underbart! nu på nätterna är det batterilampornas vita sken som förgyller det annars så mörka istället för adventsstjärnorna, det är oxå skönt. Det vita ljusa istället för det juliga röda. Var sak har sin tid och nu vill vi har VÅR! 

tisdag 1 januari 2019

Välkommen 2019!


så ramlade vi över nyår äntligen. 2018 är ett år jag gärna lägger till handlingarna även om det blev bättre på slutet så började det hemskt med vår älskade Annie och ja efteråt inser jag att jag dundrade rätt in utmattning med en smäll oxå. 

Orken försvann helt och hållet och lusten till allting med och vi bestämde oss för att sälja hotellet. Sen kommer den där att man känner att bokningar är bra men vi får inte sålt det så jag tror jag hade två eller tre morgnar på hela sommaren jag faktiskt kunde sova lite längre. 

Och som skytt när man bestämt sig för nåt vill man helst ha sålt genast. Många bud kom där men det hände liksom inget innan det till slut som en skänk från ovan small till och vi fick sålt och lämnade sista november.

Däremot så fick vi hem vår älskade lilla Mimmi, vår röda shetlandsponny med vilja som en stor elefant typ. Enveten som få men så underbart gosig och snäll oxå och samarbetsvillig. och Belinda fick komma tillbaka hem och fick börja tränas av Hanna dom bytte tränare och kom äntligen framåt i sin ridning. Jag har i många år tänkt om Hannas ridning att det ska inte vara såhär svårt. Det SKA vara roligt och inte jättesvårt!

Plötsligt händer det och vänder det! Underbart!

Nu i höst har Belinda fått diagnos kotledsinflammation men hon förväntas bli bra under våren, det är en lång konvalescens på en sån inflammation men vi tar det varligt och hon är ute i sin hage om dagarna och så får hon 40-45 minuters promenad varje dag. Vila och tid är det som gäller för sånt här så det får ta den tiden det vill känner vi. 

Så, nu blickar vi framåt mot 2019, året då jag ska jobba *bara* heltid och där vi ska ha vanlig sommarledighet, vi har haft julledigt och kunnat njuta och kunnat sova på morgonen. Saknar inte hotellet ett enda dugg och framför allt inte pelletspannan :)