Ingaträning och saknade vänner

Foto A Andersson

Regntunga skyar har legat över skogen i veckan blandat med sol och värme, det är riktigt aprilväder ute! Dom närmaste dagarna ser dock ut att bjuda på uppehåll och sol och det tror vi på!

Ja i veckan har jag påbörjat kurs med Inga äntligen. Nu måste jag bara få igång henne. Alla mina försök att komma igång är ju rent patetiska man lägger upp en plan men av den blir ingenting ingenting ingenting. Inget alls. Det blir nåt halvdant startförsök bara det är allt.

Så därför anmälde jag oss till kurs en unghundskurs hos Birgitta. Trodde i ärlighetens namn inte att Inga skulle klara nåt överhuvudtaget egentligen, kanske elakt att åka på kurs då men var ärlig mot Birgitta sa såhär är det vilken kurs ska vi gå, eller ska vi gå enskilda gånger? Hon tyckte unghundskursen passade så den valde vi.

Faktum är att Inga överraskade mig ordentligt. Visst vi körde mycket grunder när hon var liten valp. Väldigt mycket grunder. Men sen nada mas. Men, hon löste sina uppgifter, med hjälp förvisso men hon löste dom. Själv trodde jag ju då inte hon skulle klara det överhuvudtaget. Men det gjorde hon och med bravur. Vi fick hemläxa, sätt avlämningarna och så skulle hon kunna hoppa staket tills nästa gång. Och träna solfjädern. Den förstod hon inte alls när vi gjorde den men så har hon inte heller tränat några som helst linjetag. Hon vet inte ens vad ett enkelt linjetag är ännu mindre när det står flera dummies utställda på rad där hon ska gå rakt till den ena. Så nej där låg kraven på henne alldeles för högt. Men, vi körde en utkörd variant hemma igår där dom låg längre isär på gräsmattan och då förstod hon. 

Idag spyr hon. som en tok. Stackars Inga. Hon och Mint åt nåt när vi gick morgonrundan idag och gud vet vad det var. Hon är pigg och glad men hon har spytt upp hela kalaset på golvet. Och i soffan. Ovanpå allt så gick min golvmopp sönder. Blir att köpa en ny på mjölkman när jag köper hönsmat i eftermiddag :)

Nåväl. 

På bilden däruppe är lilla Nanna, vår highlandkalv som föddes på gården för sex år sen och som vi sålde tillsammans med mamma Flisa till Färgelanda. Mailade ägaren häromdagen och tänkte jag måste kolla om dom alls lever och det gjorde dom. Flisa måste vara snart 10 år kan jag tänka mig....saknar mina ulliga tussiga små nallar emellanåt. Dom var helt tama och jättemysiga. Dom två . 

Vi hade ju fler men där var två kor bland annat som var helt ohanterade när vi köpte gården så nej ingen hit alls. Trevliga men stannar där. 

Nu hämta Hanna i skolan köpa hönsmat, tömköra hästar, fira fredag!

Tjingeling!