tisdag 29 juli 2014

Snabba framsteg och så vissa som växer som ogräs....




I helgen när Anna var här så kände jag att det där var precis den sparken i baken jag behövde. Annars är jag ju normalt en människa som bara tränar *när jag måste*. Jag måste ha nåt att träna för annars får jag liksom inte tummen ur. Å andra sidan har jag alltid avundats dom där som tränat grunder som hunden verkligen tar fasta på och allting blir så mycket lättare när dom ska vidare sen. Precis så som vi egentligen kör med Annie nu, sätter grunderna på plats så hon vet PRECIS vad som förväntas av henne. Men för min egen del så har jag varit urusel med sånt, i alla tider faktiskt.

Men hur som helst, när Anna var här så sa hon det är ju ungefär åtta veckor tills jag kommer, du hinner med minst 24 träningspass dit? och jag hade då talat om för henne att jag ville ha en rejäl push framåt i min och Ingas lydnadsträning när hon kommer. Jag tycker ju lydnaden är vansinnigt rolig och skulle faktiskt vilja ge mig ut och tävla vanligt bruksspår med Inga. 

Så, sagt och gjort. Första passet med Inga inomhus var lite av en besvikelse faktiskt. Här gjorde jag ett klockrent fel, jag jämförde henne med Mint som alltid bara gör. Snabba små grejor är Mints specialitet. Inga fattade ingenting. och ingenting. Sen ett tu tre så attans då ramlade poletten ner hela vägen! Från att ha tittat konstigt på lådan som stod på golvet, ska jag gå upp på den? början till fjärrdirigering är det vi har börjat med ska väl sägas....så HOPPAR hon nu upp på stå och sätter ner rumpan PANG på sitt! hon går upp och över, backar upp på lådan igen och är helt klockren! Det är så häftigt att se!

Mint har ju då fått börja med samma övningar för sin ryggs skull, backa upp på lådan, gå upp och ner från lådan. Allt för att stärka bakdelen. 

Ute i skogen på promenaden blev det sen Ingas godissök och stoppsignal för alla vovvar. Inga ska på stoppsignal stanna och sätta sig och där gör hon samma sak, pang ner med gumpen!

Hemma igen ligger alla vovvar utslagna, och när vi kom uppe på vägen innan vi kom hem så förde detta gänget ett väldigt liv....



Själv tänkte jag, attans nu har katten varit framme men nej dom var bara av med sin mamma, hon hade gått ut en sväng. Sjutton stycken är dom och växer som ogräs....








1 kommentar: