Denna morgonen går mina allra varmaste tankar till en av dom allra största männen som påverkat mitt liv, Petrus Kastenman, en av svensk ridsports stora mästare har gått ur tiden.
Petrus stod i manegen när jag var liten, han vrålade på oss att det där gör mina får bättre, tårarna sprutade och man var hejdlöst galen på honom emellanåt men det blev bra till slut, varenda gång. han ville ju bara att man skulle göra rätt.
Jag riktar mitt allra ödmjukaste tack till Petrus, för all den kunskap han delade med sig under åren på Falkenbergs Ryttarförening och för att vi alla småungar fick vara ta del av hans stora lärdom.
Vila i frid Petrus, du kommer för alltid ha en del i våra minnen!
"Ridsportens Själ" av Petrus Kastenman (ur Ridsport Special nr. 1-94):
....En häst som var min och aldrig svek -
när livets allvar blev lätt som en lek.
Jag känner mig stark,
men visst var jag svag
där inne i mitt lilla jag...
Och just där inne med tacksamhet minns,
jag hästar som bar mig men ej längre finns.
De var bara djur, men kamrater likväl,
är det månne det som är ridsportens själ?
....En häst som var min och aldrig svek -
när livets allvar blev lätt som en lek.
Jag känner mig stark,
men visst var jag svag
där inne i mitt lilla jag...
Och just där inne med tacksamhet minns,
jag hästar som bar mig men ej längre finns.
De var bara djur, men kamrater likväl,
är det månne det som är ridsportens själ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar