fredag 9 september 2011

Fredag! och en vacker dikt....


Det finns en liten varelse som aldrig kommer att försvinna ur mitt hjärta, en liten varelse som hade det mjukaste av goa huvuden, som gned sin nos mot mitt ansikte och som var runt fötterna på mig alltid.


En liten varelse jag aldrig kommer att glömma och alltid kommer att längta efter att få träffa igen, en liten herre med ett hjärta så stort som en kär vän, och en päls svart som sammet.


När jag sen läste dikten Karin fått från en av sina vänner, ja då föll tårarna igen...


They say memories are golden,


Well maybe that is true.


I never wanted memories,


I only wanted you.


A million times I needed you,


a million times I cried,


if love alone could have saved you,


you would never have died.


In life I loved you dearly,


in death I love you still.


In my heart you hold a place,


no one could ever fill.


If tears could make a stairway,


and heartache could make a lane,


I´d walk the path to heaven,


to bring you back home again.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar