Mimmi min lilla Mimmi hon är mitt troll. Vi var hos frissan häromdagen och pratade om hur oron för djuren nästan äter upp en inifrån när det händer något.
Vi hade hovis ute häromdagen och ja hästarna skulle in, ut igen och sen skulle vi till frissan. Mimmi sprang före mig in och sen när hon skulle gå ut igen så ville hon inte gå på gruset. Hon hade så ont så ont så ont så ont. Ja och mitt hjärta stannade nästan. För visst har hon kunnat ömma när hon är nyverkad men inte på det viset. Inte alls. Ringde hovis, ringde veterinären och tog in henne igen och försökte andas. Var uppe på natten och tittade till och ja på mjukt material ingen fara på grus är det aj aj. Det är fortfarande aj aj på gruset men det är ändå väldigt mycket bättre än i torsdags. Anledningen är ju att den här sommaren tagit hårt på hovarna och nu när det blir fuktigt blir sulorna mjuka och då får dom det jobbigt ett tag. Plus att det verkades mer än sist och Mimmi hade svårt att stå stilla så det blev nog lite väl mycket.
Men djuren dom ger oss så mycket tillbaka, Så mycket glädje så mycket underbara stunder och så mycket lojalitet. Mimmi hon gnäggar sitt glada gnägg tillsammans med Belinda bara man öppnar dörren till stallet, går man ut på tomten möts man av goa ansikten som gnäggar och ja går man i skogen med Mimmi är det som att gå ut med en god vän.
Så trots att man känner att gosh vad detta är jobbigt så skulle man inte vilja vara utan dom. Pussa mule på kvällen och sitta och gosa i halmen.
Så mysigt 💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar