Vår älskade Chili finns inte mera. Hon blev fort väldigt gammal när hon fått sin andra valpkull och ja sen dess har hon inte varit sig likt. Hon har fått behandlingar, örter, fått vila, fått mer motion mindre motion det har tagits prover men nånting hände. Det är tre år sen. Sakta sakta har det gått utför men det har gått just utför. Att träna med henne kändes inte aktuellt längre även om hon fått vara med bara för att få göra något och oj vad hon har tyckt det har varit roligt men man har märkt tydligt att hon blivit väldigt trött väldigt fort.
Chili var hunden som kom in i mitt liv efter Zorro. Zorro som var en hjälte men stor och med alla problem man kan tänkas rent mentalt. Med honom testade jag alla teorier som finns inom hundträning, jag rev mitt hår jag grät floder och jag slutade mer eller mindre träna hund eftersom det var så fruktansvärt jobbigt att ha honom med sig ute. Efter en helg i värmland trodde jag att han höll på att dö, han låg i två dagar. Han var helt slutkörd mentalt.
Vi tog bort honom när han var tre år, och därefter kom Chili in i vårt liv. Jag var fast besluten om att ha hund igen och en tik men jag kände rätt så direkt att jag hade agg mot allt vad hundträning hette. Vi gick valpkurs och Chili var jätteduktig men jag mest suckade och tyckte det var jobbigt. Efter att ha gjort en avkommebeskrivning där hon skötte sig exemplariskt så började vi träna jakt och jag åkte upp till stackars Birgitta och sa vad inte hunden kunde och vad inte hunden gillade. Birgitta tittade på mig med stora ögon och sa att det är ju inte hunden vi ska träna det är ju du som ska lära dig tycka det är roligt igen!
Chili var hunden man gick ut och tränade och sen satt det. Som ett smäck. När tiden inte räckte men jag ville starta på prov så tränade jag och sen fick vi till det. Ja inte ettan i öppenklass den fixade vi aldrig på grund av brist på träning egentligen. Jag var nybörjare och hade inte helt tiden och ja jag har väl aldrig förstått det där att dygnet bara har 24 timmar. Idag så lider jag med hunden att hon inte fick träna mera när hon kunde. Hon var verkligen hunden som alltid gjorde sitt yttersta. Hon försökte alltid. På provet där hon borde haft en etta så satte hon mycket som ingen annan gjorde och fick hem varenda fågelfjäder. Men jag visade henne in när hon kom och det fick man inte tydligen. Det blev en nolla och sen kom andra valpkullen som då skulle bli hennes sista.
Älskade Chili jag saknar dig redan så det gör ont i hela själen. Du gav mig tron tillbaka och du gav så mycket av dig själv. Du har gett oss två fina valpkullar och mängder med fina vänner. Ditt liv blev för kort och ja livet här på gården blir sig aldrig likt igen.
Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar