Minnena svepte förbi när jag googlade på sensommarfägring och fick upp den här bilden. Den här bilden är vår allra första värphöna, vi kallade henne för häxan surtant, hon var något så in i bänkens arg när hon låg på ägg så man var rädd att mista både ett finger och två när hon låg där och man skulle kolla under henne.
Tyvärr tog räven henne efter bara ett par år men hon lever i minnet genom sina barn och barnbarn här på gården så det var lite roligt. Hon var en väldigt vacker höna och en av våra första vi hade här på gården. Kvar i det gänget finns bara Hedda och Ethel kvar, två damer som börjar gråna nu men som trots allt är åtta år gamla och har överlevt både rävattacker och hökattacker, hundar och kylslagna vintrar.
Dom senaste dagarna har varit knallvarma. Så varma så jag hålls helst inomhus när jag faktiskt borde ta en solstol och gå ut och sätta mig i värmen och bara gona mig. Men jag går ute en del, njuter av solen men går raskt in i skuggan inomhus igen.
Med värmen kommer ju dessutom insekterna och dom gillar jag inte. Verkligen inte. Igår var det ett stor B52 till hästbroms som jagade hästarna så till den milda grad att dom var helt genomsvettiga och helt slut båda två så idag fick damerna gå in vid tresnåret. Passade dock bra eftersom fru veterinär ringde och sa att hon kom och skulle vaccinera damerna bara en stund senare. Tajming. Imorrn ska inte alls bli lika varmt, det är jag faktiskt väldigt tacksam för. Det fina vädret ska bestå men i en helt annan tappning om man säger så.
Numera går Belinda barfota, det ska bli spännande att se hur detta fortlöper. Kommer en hovis ut på torsdag och ska prova ut joggingskor åt henne så hon kan fortsätta gå i skogen och om hon skulle börja ömma så kan hon ha dom i en övergångsperiod. Nu när jag äntligen satt igång henne vill jag inte att jag ska behöva trappa ner igen. Det blir ju liksom aldrig igångsatt ordentligt då. Hon tappade så många skor så när båda rök i helgen så bestämde jag mig för att låta henne vara utan skor ett tag. Det lustiga är att hästen verkar friare i sina rörelser utan så vi får väl se hur det går fortsättningsvis. Vill så gärna att det ska funka så vi nu kan fortsätta rida, det blir roligare och roligare för varje pass jag rider känner jag. Börjar få mer och mer koll. Jättekul!
Och så har jag faktiskt börjat på en dröm jag haft i många år. Jag skriver på en bok. Spånar på en bok. Ännu så länge i en spännande början men jag har iaf börjat.
Må gott därute och ha en go helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar