Magiskt ögonblick

foto djurskyddet.se

Igår innan solen kommit helt över topparna, så var vi med om något magiskt i Tygared. Något som gör att man får en fast övertygelse om att det finns en gud däruppe. På natten skällde rådjuren nere i hagen, höll på länge länge och sen vart det tyst ett par timmar sen satte dom igång igen. Att ligga och lyssna på rådjur som skäller med fönster öppet gör att nattsömnen helt klart får sig en törn...minst sagt.  Höll på att bli galen och gick och tittade ut tänkte jag ska skrämma iväg dom så dom tystnar. Tog på mig morgonrock och skulle fara ut i morgondimman.  Såg att där gick en get med ett kid, kidet sprang rundor bortåt  och såg ut som om det lekte, dagen innan hade jag sett samma get, eller möjligen en annan get, med två kid.Sen ett tu tre såg det ut ungefär som att geten attackerade kidet när det kom springandes hoppade hoppade hoppade på det. Där i dimman så sa jag till gubben som oxå kommit ur sängen är det kidet hon stampar på eller är det en räv???? man vill ju liksom inte tro att det är kidet... Både jag och gubben for ut, vad gööör hon??? For ner i hagen där låg kidet och kunde inte resa sig och alldeles blodig om nosen. Vi lät det ligga där nere, inte mycket vi kunde göra kände vi, även om makens första inlevelse var att ta in det och ge det mjölk. Vi blev nog båda så förvirrade dessutom hade det varit en annan tid på dygnet hade jag nog avlivat kidet men ingen av oss kom oss för det heller. 

Naturen är grym kände vi och gick och la oss igen. När vi kom upp i morse och tog upp hästarna stod geten där mitt i hagen, sa till Hanna hon står där med sitt döda kid, konstig get. Fick ut hästarna fyllde på vatten och sa jag ska gå ner och flytta kidet det behöver inte ligga mitt i hagen. När vi kom närmare så ropade Hanna men mamma det lever ju! det låg där alldeles levande och tittade på oss och av nattens bravader syntes nada mer än att blodet i nosen torkat. Jag tog det lilla huvudet och klappade på det och ja det var något av en magpirrande känsla. Det reste sig och sprang iväg när jag gick och letade fullt övertygad om att där fanns ett till dött från natten. Men nej, där var inte något mera och mamma hade vi ju sett att hon var  i skogen väntandes och lilla rådjuret tog först några steg mot Hanna och sen sprang det in i skogen till mamma. Vad som egentligen hände  där i hagen eller varför får vi aldrig veta men hur som helst verkade läget vara lugnt mellan kidet och mamman nu. Kanske var det ett annat vuxet djur vi såg inatt och inte alls mamman. Sa till Hanna det där får du aldrig uppleva igen att ett kid går emot dig på stapplande steg så nära..och sen bara ger sig iväg....så vackert så rörande och så otroligt fantastiskt!

Hela dagen igår gick jag sen och tittade efter mor och kid men såg inget. Idag firar vi nationaldagen och en lite extra ledig dag. Det blir jobb och så en tur till gymmet. Och så får vi nog ha något gott till middag idag, jag och gubben firar vår förlovningsdag idag nämligen. Det är sju år sen han gick ner vid flaggstången och friade!