Vilken överraskning!

Vi hade en anka för några veckor sen som vi var av med. Ja egentligen två, vi trodde på fullt allvar att räven tagit dom. 

Det vi tyckte var märkligt dock var att inte räven kom tillbaka, dom brukar ha en väldig tendens att göra det plus att hönorna ändå var ute även om då räven skulle ha tagit deras kompisar.

En kväll när jag var ute så lyfte jag på en höbal och där satt den ena, fastklämd mellan balarna och kom inte ut. Hon var tagen men hon levde och efter några dagar i pannrummet med extra omsorg så var hon pigg igen. Den andra ankan var ett litet mysterium men jag sa till maken att jag har sett  henne uppe på loftet några gånger. 

Till loftet är däremot ingenstans man klättrar vare sig lätt eller frivilligt. Loftet är nämligen nån slags rum i gamla uthuset där vi vid inflytt och byte av panel hittade en massa gamla spritflaskor ölflaskor och tidningar och det ligger så till att du kan ta dig in i det via takbjälkarna, ja gamla taket innan vi rev ut det, men du kommer inte upp ovanpå det. Men det var däruppe jag hade sett ankan.

Maken klättrade dock upp en dag och såg i ficklampans sken att fru anka låg därinne och ruvade men han kom inte dit. 

Sen har vi då funderat och undrat hur länge har hon egentligen legat där? vi trodde väl aldrig att ankungarna skulle ta sig ner levande därifrån heller, men det var som vi sa vi kommer ju inte upp dit så vad ska vi göra mer än faktiskt nästan be till högre makter? 

Igåreftermiddag skulle jag gå ner och mocka och kom ut på gräsmattan och såg den ena ankan bli jagad av något litet. Plötsligt registrerade huvudet att det springer en ankunge på gräsmattan! men det var en löpanka som blev jagad så jag insåg ju snabbt att antingen är här fler eller så är denna lilla vilsen. Fick ropat ut både make och dotter och sen fann vi såsmåningom en hel drös med ankor...ja och mamman. Hur hon tagit ner dom små är ett rent litet mirakel, verkar inte ha varit någon som stupat på vägen heller. Fantastiskt.

Nu vilar mor och barn ut i pannrummet hos kaninen och om några dagar ska dom få ett eget krypin där dom kan vara fredade från både rävar och annat i en utebur vi har. Känns inte helt okej att släppa ut dom till dom andra ankorna ännu så små dom är och springer dom dessutom rundor ifrån mamma kan det gå illa. 

Men, som sagt, vi fick en liten mirakulös tillökning på farmen igår!