söndag 30 augusti 2015

Kroppskontroll...


Bläckfisken sägs vara mästare i kroppskontroll.

Nu när jag känner att jag ska försöka få igång jyckarna härhemma så har jag fått tänka till  lite vad gäller Inga. Där är ett sånt extremt högt tempo och träningen med henne måste därför gå ut lite på att hon ska ha kontroll på sig själv. Det blir för mycket flams och trams annars. Lugn och stilla och bara vara och kontrollera, jobba med huvudet. Hon behöver det för att trötta ner sig. Det lustiga är att jag körde igenom momenten i lydnadsklass I idag och jag tror madame har vilat sig i form där. Hade i princip koll på det mesta faktiskt. Märkligt. Huvudet på henne medan hanna var ute och körde rallylydnad med Mint stunden innan kändes som om det inte var befintligt alls och så bara går hon ut och gör. Ja hon förundrar mig den hunden. 

Har bestämt mig för att ta det så sakta med henne. Funderar på att åka upp till Birgitta med henne under hösten några gånger men vet knappt om jag vågar visa mig hos henne. Hon som älskade Inga förut lär få träffa en flamsig tramsig liten tik som har en motor som en racerbil som är allt annat än uppfostrad. Sista åren har jag verkligen haft urkasst med tid att träna hund och det märks på Inga framförallt. Har haft lite halvtaskiga försök att komma igång men tiden har hunnit ikapp mig. 

Men men. Vi tar en dag i sänder. En timma i taget :)

Kroppskontrollen idag fick bestå i att kliva på en låda, hålla bakdelen stilla och sitta ligga och stå. Det var alldeles för svårt ute och huvudet gick alldeles för fort och för mycket runt så vi tog in momentet istället. Så fick det bli. Och där gick det fint. Nu ligger Inga trött och nöjd på golvet. I lugn och ro. Precis som det ska vara. 

måndag 24 augusti 2015

Lyrisk och tankar om vad som egentligen är det man vill

 
Att få en häst igen var lite av en barndröm, en egen Belinda dessutom. Nu var det ju så att det grusades lite av att jag fick henne över mig när jag korkat nog valde att gå av henne vid en viadukt och hästen bredvid tänkte nu ger jag mig iväg. Och mamma jag lever, detta hände i april...men blå var jag efteråt, blå och öm. Och faktum är att jag sen dess har känt att jag varit lite rädd att rida. Inte för att få henne över mig igen utan för att jag kände att jag inte helt kunde hantera situationen. När jag ridit henne har jag känt lite delvis att hon inte går fram men att hon ibland nästan känns som om hon ska kasta sig iväg med mig. Belinda är då en fantastiskt snäll häst och har inte ens haft tendenser på det hållet varken förut hos uppfödaren eller här men känslan har funnits. Kanske för att jag hade en häst som barn som först skenade och sen bockade av mig. Ständigt.
 
Men i helgen vände det. Jo det var lite pirrigt att sätta sig på lektion igen för Hannas tränare Ida. Jag kan ju inte skryta med att ha ridit massor senaste åren och är väl som nån slags hopplöst fall på den fronten kändes det som. Men det gick faktiskt jättebra. Jo jag är omusklad, orkar inte hålla så att säga formen på mig själv så länge och har svårt att få ihop allting, jag har faktiskt inte lärt mig varken ledande tygeltag eller att få hästen i form. Dom lektionerna tog aldrig jag. Never. Men jag vill ju lära mig. Verkligen. Och vi hittade tillbaka till den där goa känslan som jag hade när jag provade Belinda första gången. Hon och jag. Och nej hon sprang inte ifrån mig. Det är hennes sätt att gå ifrån att behöva jobba. Lite bekvämlighetsnivå.
 
Kändes så underbart.
 
Helt ljuvligt. Nästa lektion blir i slutet av denna veckan. Ser redan fram emot den. Ska bli jättekul.
 
Sen har jag haft en djurpratare, min goa vän Kaisa som pratat med Mint. Mint är en komplex individ med mycket eget tänk och väldigt stressad stundtals samtidigt som hon bara går ur träning stundtals. Efter att ha gått i tråden under vallning för ett tag sen har hon varit helt ur fas och nu kände jag eller jag kände redan innan semestern faktiskt att Kaisa måste kopplas in på detta. Det går inte att träna en hund när man går och funderar på när hon ska gå ur hand och bara dra iväg nästa gång. Funkar inte. Hon gör det inte för att hon är olydig eller elak men för att hon är rädd och väldigt osäker. Hon flyr helt enkelt.
 
Nu har jag fått ett protokoll från Kaisa och vet lite vad jag har att jobba med. Kanske blir det lugnare, lättare.
 
Med Inga tränar jag på lite nu och då, tiden finns inte riktigt till men vi ska iväg och tävla i höst det är en sak som är säker! Ser verkligen fram emot att stallet blir klart och jag kan få lov att vara hemma, hinna tänka emellanåt...och bara få lov att vara. Äta frukost i lugn och ro planera mat i lugn och ro och kunna gå ut och träna dom där små korta passen med hundarna i lugn och ro. Vara hemma. I lugn och ro.
 
 

lördag 8 augusti 2015

Fördel triss i hundar

Denna dagen har varit härlig. Har varit i stallet, har fått jobbat en del och röjt undan, gjort en eftersläntrande deklaration, fått målat plankor till panelen på blivande nya uthuset, satt en bröddeg tills imorrn bitti så vi får färskt bröd till frukost och fixat middag, kört tvätt, dammsugit bort det stampade jordgolvet och så har jag tränat mina hundar till slut. Alla tre fick vara med på ett hörn idag.

Mint jobbar med att bara vara med egentligen. Hon har en tendens att bara stanna upp, lyssna, kolla av och bara glider då iväg i sina egna tankar. Vet inte helt hur vi ska komma till rätta med det mer än att lägga mer värde i träningen och att hon ska tycka det är så fantastiskt kul och känna säkerheten hos mig så att hon glömmer allt som låter och skramlar och allt annat hon lyssnar på och kollar av. Hon ska vara kvar hos mig helt enkelt. Verkar faktiskt som om hon har lättare för att glida iväg hemma än borta dock, tack och lov...

Har messat Anna om hjälp och tankar, får se vad jag får för svar på det.

Hur som helst, förutom att hon då gled iväg en sväng när husse visade sig ute idag så gick träningen lysande. Apportbocken fick hon hämtat fint idag och vi fick jobbat med ingångarna med den, på kort avstånd där hon helt enkelt får apportbocken av mig och får göra en ingång med hjälp som sen snabbt ska jobbas iväg igen. Jag tror hon är osäker på hur hon ska hålla den.

Dessutom så körde vi fjärr och nu klickar det där verkligen. Nu ska vi bara ha ut avståndet helt där.

Och så satte vi igång med platsliggningen. Där ska vi jobba med trygghet och trygghet och trygghet. Stadga. Körde alla tre på en gång, det är fördelen med att ha tre hundar varav den tredje faktiskt bara ligger och känner att ja jag får godis för att ligga här så här kan jag i princip ligga tills imorrn...DET är bra! Inga får arbeta med beröm och att hon bara ska ligga kvar och ligga stilla vad som än händer. Tanken är att stegra det där med både andra hundar och lite lureri med ljud och annat....mest för Mints skull egentligen.

Så, vi jobbar på och det går framåt! och snart snart, snart! så är hästarna hemma igen! Det ska bli så SKÖNT! Längtar!




lördag 1 augusti 2015

1 augusti



 
Idag skriver vi förste augusti i almanackan. Solen skiner ute men det är fortfarande väldigt kyliga dagar ute. Börjar tröttna ärligt talat. Vill ha sol och värme....kvällarna är dessutom som sensommarkvällar med dimma och kyliga som sagt. Mörknar fortare gör det och vi sitter framför tvn med tända ljus och myser förvisso men jag vill ha sommar innan det blir höst...
 
Det är ju bara två veckors sommarlov kvar, inte en enda dag har vi varit och badat eller varit på stranden. Inte en enda dag....då när det var så varmt var det nästan för varmt men det var ju typ också bara tre dagar. Usch vad jag tycker det är tråkigt!
 
Men men.
 
Träningen av flickorna går framåt. Inga fattade hela passet igår att fötterna i fria följet ska vara på backen ingen annan stans. Fötter på backen ger belöning, inte när dom är ute och flyger i luften allihopa på en gång. Rutan begriper hon och hämta en vittringspinne har också ramlat ner hela vägen. Kommer och lämnar fint i handen. Däremot apportbocken och Inga dom lever i olika världar. Hon får inte grepp om apportbocken helt när den flyger iväg och då kastas den hej vilt. Gick tillbaka och lät henne både ta den i handen och hämta den på håll och det funkar nästan men ett tu tre kommer hon på att den är stor och äcklig och då åker den i backen. Kommer krävas mycket tålmodig träning där så hon får ett bra grepp och lär sig hantera den. Är rädd för om jag slarvar så kommer det att straffa ut sig på metallen sen.
 
Ställande och läggande under gång är inte ens halvvägs på henne men det kommer så sakta. Ett pass om dagen så har hon snart fattat det också.
 
Mint går fint, hon är ju dock så vansinnigt störningskänslig. Igår tömde Hanna sopor i ett par omgångar och det räckte för att Mint skulle helt gå ur konceptet och tappa fokus. Hon går undan och vill inte vara med längre. Tog ut Inga och då kom hon fram igen men det är något vi också måste träna stenhårt på. Kommer aldrig att funka annars tyvärr.
 
Så, vi sätter väl igång denna dagen också då. Promenad, träningspass, ska tömma ut den gamla eländiga höhögen ur transporten för att sen hämta ett nytt fräscht lass imorrn. Vi ska prova sadel på Belinda idag, dags att sätta igång henne igen efter en lite längre vila och växtperiod. Sen är det gräsklippning och byafest.
 
Ha en fin dag därute, nu kör vi igång denna!