Ännu ett år går mot sitt slut

Ännu ett år närmar sig sitt slut. Ett år fyllt av en massa roligt, det är året då jag fick en anställd, har inte ångrat mig en sekund att jag anställde Maria, oj vad hon har lättat på trycket här. Det hemska är att jag stundtals går omkring och känner mig nästan lat pga att jag känner att jag kan överlåta jobbet åt henne. Har jobbat så många timmar varenda dag i veckan så länge och har väl känt nästan att det blivit på andra hållet nu när man känner man kan slappna av lite...

I mars började vårt stallbygge med markarbetet och paddocken. Ett tag hade vi ett hål i hagen där vi alla hade kunnat bosätta oss....stort som jag vet inte vad. Men när hålet var igenlagt så kom där en färdig paddock som idag funkar ypperligt. Fördelen med att den gjordes först är att den fick sätta sig i lugn och ro innan hästarna kom hem.

I maj for vi upp till Lagan och hämtade hem Belinda hos Helen Henning, Annies uppfödare. Belinda har jag följt sen hon var liten så jag visste precis vilken goding hon var men hon visade sig vara ännu bättre...hon är min hjärtevän den hästen. MIN häst. Min alldeles egen. Bara min.

Framåt sommaren såg det ut såhär nere i stallet...

I slutet av oktober så kom dom så äntligen hem, hela sommaren regnade bort kändes det som, och blåste. Ja vilken sommar förrästen? Däremot fick vi en helt underbar höst med många långa vackra fina höstdagar. Helt underbart. Och en helt underbar känsla att få hem töserna. Nu har dom snart varit hemma i två månader och mycket har fallit på plats. Städade ur garderober för en månad sen lite drygt som jag insåg att jag inte hade städat ur på hur länge som helst....

Nu ligger planen för 2016. I januari 2015 mötte vi för första gången Ida Rising, en ung glad tjej som tog Annie och Hanna under sin vinge och där har dom mer eller mindre bosatt sig. Goare tränare än Ida finns inte och gladare töser än mina finns nog inte heller. 2016 ska bli året när jag kliver över alla trösklar jag fastnat för i min egen ridning oxå tänker jag. Våga.

och så ska hundarna sättas igång. Efter ett antal väldigt sega månader i början av året med Chili där vi trodde hennes dagar var räknade pga en dålig rygg så är hon nu piggare än någonsin igen. Någonting har rasslat rätt i ryggen igen verkar det som. Idag var vi ute och tränade vårt första lydnadspass på länge länge och oj vad Chili tyckte det var kul. Planen för Inga är lydnad och jakt, och en unghundsutbildning för Birgitta under våren. En rätt intensiv kurs men som jag tror kommer funka med Inga, hon har mycket grunder egentligen, dom behöver bara fräschas upp igen.

Mint ska jag försöka träna lite rallylydnad med. Vanlig lydnad känns ...inte okej faktiskt. Hon är så otrygg när jag lämnar henne i platsliggningen och det är det inte värt. Hon är så ljudkänslig så hälften räckt men det är jobbigt för henne. Bättre att hon får göra nåt och där hon får vara nära mig. Mycket bättre.

Först ska vi äta en god middag och fira in nyåret ordentligt! Mina föräldrar och goda vänner kommer och glassen till efterrätten är i kylen, köttet står i marinad redo för låg värme i ugnen hela eftermiddagen imorrn....det är så smidigt med mat man kan förbereda långt i förväg.

Valpkull 2016? kanske. Inte säkert, men kanske. Vi får se. 

Ha ett gott slut på 2015 och ett gott nytt 2016!