men när man tänker tillbaka så känns det inte som om det vore 18 år nästan 19 år sen vi for ner till skåne och tog hem tre små kattungar till Falkenberg. Två små svarta pojkar och en liten svartsköldpadd donna. Misan, Mojje och Sotis. Sotis skulle bo hos oss och jag såg framför mig hur han klängde i gardinerna och for runt som en tok....hade aldrig haft katt förut.
Mojje och Misan skulle bo hos mina föräldrar och hela den sommaren så tog jag Sotis med mig upp till mamma om dagarna och var där med alla tre katterna. Det var en härlig sommar. Sommaren blev till höst och när hösten övergick i julhelg så gick Mojje ut i vägen en bit för långt. Ett liv slocknade innan det ens hade börjat. En hankatt vi hade hoppats på skulle ligga på fönsterbrädet och bara vara när han blivit kastrerad. Tårarna rann i floder på oss alla...
Sotis och Misan blev vuxna, Sotis hade ett revir stort som gud vet vad men han trivdes bra med livet. Nånstans visste jag att han lär inte bli gammal den katten....han levde tills han var åtta ungefär ...
Nu har det gått dryga 18 år och en era tog slut häromkvällen när Misan tog sin sista suck i knäet på min far. Hon var ute en tur på kvällen, satt på trappen och såg ut över nejden en sista gång och gick sen in till min far i knäet på honom där hon somnade in väldigt hastigt. En era är slut, många år har passerat och man inser hur fort tiden går. Ekot efter en saknad vän är stort och trots att vi vet att vi en dag ses igen så kommer vi alla att sakna denna lilla dam som Misan var.
Vila i frid älskade Misan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar