Att träna i rätt sinnesstämning, eller att lägga kriterierna på rätt nivå

I morse tog jag med Inga ut på ensamrunda. Nåt som är jättenyttigt för henne eftersom hon är väldigt harig och rädd av sig när vi är ensamma ute. Inte för att hon har dåliga nerver utan helt enkelt för att hon varit för lite ensam ute....dåligt av mig.

Hur som helst, vi gick ut. Planen var att träna lite på vägen. Skiftena, sitt ligg stå och inkallning samt aktiveringsövningar. 

Anledningen till att göra detta är att kolla av hennes aktivitetsnivå, vilken nivå klarar hon att arbeta på? Insåg rätt snabbt att att lägga henne direkt när vi kom ut funkade nada. Det var en väldigt högtempad hund som mest sprallade. 

Gjorde istället engagemangsövningar där jag kallade på henne och kastade godis eller bad henne sätta sig. Det funkade fint och fick henne ner i varv. Efter bara en sån övning så kunde jag lägga henne ner på grusvägen men med handhjälp. Hon flög dock upp lika fort igen.

En bit senare så började poletten ramla ner.....tog henne då in vid sidan och gjorde lite gå fint vid sidan, kan inte kalla det fotgående ännu....och jodå det ramlade hela vägen ner det oxå.

Till slut i änden av promenaden så la sig Inga helt utan handtecken. Dagens notice to self, anpassa kriterierna efter aktivitetsnivå vid inlärning!