Naturen häruppe är magisk nu. Allting lever, doftar så underbart ute. Tog hundarna med mig och gick en runda ikväll, Hanna har både ridit tömkört och varit ute och sprungit en runda så hon valde att avstå. Det var bara jag och fåglarnas kvitter i skogen, så vackert. Och så Enya. Har alltid Enya på spotify numera när jag är ute och går. Inte för att det är hoppigt att gå fort till utan för att det skänker lugn och ro. och frid.
Helt ljuvlig musik. Det ger mig lugn på nåt sätt. Lugn i själen.
Läste just ett inlägg om en nyss förlorad mormor. Det där att man förlorar en bit av sitt liv. Aldrig mera. Varje dag går jag och pratar med morfar. Sen jag pratade med mediet i höstas så pratar jag med morfar, varenda dag. Knepigt tycker många, men låt det vara knepigt då.
I veckan som gick har vi förlorat en annan kär familjemedlem här på gården, om än inte så gammal. Lilla Sol, lilla kycklingen som föddes förra sommaren och som mamma höna tänkte hacka ihjäl. Som jag trodde att jag hade förlorat och lät ligga på pannrumsgolvet för att flytta på hennes syskon och sätta dom i säkerhet. Döm om min förvåning när jag kom tillbaka och möttes av en väldigt ilsken kyckling. Du glömde faktiskt mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Lilla Sol. Som hoppade upp på en i famnen och ville prata. Som kom springandes över gräsmattan som en galning när man ropade på henne. Som kunde sitta länge länge i famnen och bara gosa.
Mamma räv var hungrig. Det regnade häromdagen och jag var faktiskt tveksam till att släppa ut dom alls. Men jo jag släppte ut dom. Dom har ju varit ute hela långa dagar i flera veckor och det har varit helt lugnt. Dörren stod öppen en stund dessutom och Inga skällde och jag trodde hon skällde på katten. Insåg snabbt när jag såg fru rödöra komma över ängen att Inga skällt på nåt helt annat....och givetvis så saknades lilla Sol. Å vad man avskyr sig själv för att man inte lyssnat på sin hund då.
Dessutom tog hon fru löpanka, löpankorna har förvisso varit ute långa rundor och jag har hela tiden känt att dom kommer att bli någons middag....men inte Sol. Sol som vi lät gå häruppe för att dom skulle vara säkra. För att vi skulle ha koll. Räven brukar ju alltid komma bakifrån skogen....inte denna gången. Denna gången kom hon uppifrån.
Trist.
Men men. Livet går vidare. Snart föds nya ankungar i kläckaren. Som ska flytta till djupaste småland. Men jag har oxå några löpanksägg däri, kanske hade jag i bakhuvudet att jag skulle behöva det. För jag la i ett gäng trots att det inte alls var meningen. Hoppas det blir småttisar. För löpankor är faktiskt jättesöta....
Nu är det mello, ner i soffan, mys på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar