Vallningskarriären är slut.

Det är med lite sorg i hjärtat man måste inse att livet blir inte alltid som man tänkt sig. Inte alls. Denna glada lilla madame som iofs alltid varit väldigt het på fåren och som vi då dessutom *sålt fåren för*, hon får inte längre göra det hon tycker är kul. Hade bestämt mig för att ta tag i vallningen från basic och börja om från början för att försöka få gjort hennes vallningsprov men ödet satte stopp. Stopp och belägg. 

Igårmorse när jag klev ur sängen, satte om klockan en timma och tänkte jag hinner med det jag ska innan vi ska till Göteborg iaf, så ropade jag som vanligt på hundarna och tog Inga under armen med mig ut  i hallen. Men Mint hon kom inte. När hon väl kom ut på golvet så såg jag snabbt att nåt inte alls stod rätt till. Hon kutade rygg och ville inte röra sig, hon satte sig och höll på att inte komma upp alls igen. Efter mycket om och men så kom hon med mig ut dock....

Tänkte att hon kan ha legat dåligt och kanske det rättar till sig om hon får gå lite men efter bara ett par minuter insåg jag att hon får gå in och så får jag ringa till Helsingborg. Det fanns liksom inget annat att göra än att sätta sig och köra ner med henne och längs med ryggen kände jag att jag får nog inte med mig hunden hem igen. 

Men väl där så gick hon lite bättre in genom dörren, och när veterinären gick igenom hennes nervfunktioner så fanns alla kvar inklusive reflexerna. Att hon hade ont i ryggen blev dock klart när veterinären böjde på henne, hon gav ifrån sig ett djupt morrande ur magen. 

Vi fick smärtstillande åt henne och en återbesökstid måndag morgon till ortopeden.

Så, imorrn åker vi ner igen men nu är hon faktiskt helt igång igen. Redan efter en timma med smärtstillande var hon igång och idag har jag bara gett henne en halv dos, ändå funkar hon som vanligt. Vad som har hänt vet vi inte men det känns inte fullt så jobbigt att köra ner imorrnbitti som det var igår. Bad dom redan i lördags om att jag ville att dom röntgar henne så det får vi svar på imorrn. 

Tyvärr är det ju så att det blir ingen mer vallning ingen mer agility för denna lilla donna men å andra sidan är jag väldigt glad att vi fick henne med oss hem igen och att hon är så mycket bättre. Snälla ni därute håll tummar och tassar och tår för att vi får ett besked imorrn vad det är och framförallt att det faktiskt går att åtgärda.......Hon är bara fyra och ett halvt och ännu är vi inte redo att säga på återseende till henne....

Älskade hund!