tisdag 21 januari 2014

Hjälp från andra sidan...






Valparna har nu börjat dra i det mesta, tänderna är framme och allting ska tuggas på och undersökas. 



Här är en liten fröken som först försökte dra undan kopplet som jag har bundit gallret för dörren i och den när det inte gick så gav hon upp och satte sig under stolen och kikade på sina syskon som lekte på golvet. 

Just nu ligger hon och tittar på husse när han lagar frukost till sig efter att ha kommit upp från bädden efter nattpassen.

Idag började jag dagen med något spännande. Jag pratade med ett Medium. Jag har bara mailat denna donna förut och fått en tid för ett samtal och förutom det så visste hon inte ett smack om mig alls....

Hon började med att berätta för mig att jag arbetar mycket och numera arbetar för mig själv åt mig själv och att jag älskar mitt arbete. Hon sa oxå att jag har genom åren arbetat med mig själv och att jag har fått en annan ödmjukhet och har bytt så att säga attityd genom åren. Stämmer fint, när jag var i 20-års åldern var jag en pain in the ass. Dessutom berättade hon att jag för ett antal år sen genomgick något i livet som fick mig att ändra uppfattning om livet och fick mig att vara glad för att jag lever, något som fick mig att börja mer tänka på mig själv. Stämmer ju oxå, jag blev då sjuk och åkte in på sjukhus, en fredageftermiddag och en läkare susade in genom dörren och sa *du vet att du kunde ha dött va?* och sen susade han ut lika fort igen.

Sen kom hon in på hur livet ser ut idag och ja hon berättade mängder som stämmer och att jag genom åren som gått har tagit väldigt mycket hänsyn till andra människor, hur andra människor vill att jag ska leva mitt liv. Hon sa att jag bitvis har skalat av bitar av mig själv och anpassat mig för att ta hand om andra, att min egen tid faktiskt var stundtals helt obefintlig. Hon sa att det var dags att jag började stå på egna ben och sluta försvara hur jag lever för andra människor, hon berättade att jag har en liten grupp människor som surat ner livet, en grupp där det var ett väldigt tjattrande. Och ja, det stämmer ju oxå väldigt bra. En grupp som hela tiden gör att jag har känt att jag måste försvara mitt eget liv och varför jag uppskattar vissa saker i livet, varför man lever som man gör och uppskattar det man gör. Bara för att man inte har samma åsikt om vad som är glädjeämnen i livet innebär det inte att man har rätt att hela tiden kritisera och  mer eller mindre förhöra en om läget på fronten varje gång man ses och dessutom tala om sin egen glädje över hur man känner över saker och ting när motparten faktiskt är väldigt ledsen. Det är total orespekt för en annan människa som jag bara har tuggat i mig och svalt under ett antal år. Allt detta satt hon och berättade för mig i detalj....

Hon berättade oxå att min morfar går bredvid mig varenda dag och att han sa att jag skulle veta att han faktiskt är där, och att jag skulle sluta tvivla. Hon sa att du går ju och pratar med både honom och dina djur dagligen. Hon beskrev dessutom honom på ett sätt så jag vet att det är han, även det var klockrent. Svarade henne att ja visst pratar jag men jag upplever inte att jag får nåt svar? och då fick jag till svar att eftersom jag alltid hade så bråttom överallt så hann jag inte lyssna på svaret, men om jag såg till att huvud och ben befann sig på samma ställe så skulle jag höra dom...börja andas. 

Sen pratade vi om min egen mediala sida och även där hade hon en hel del att förtälja. Jag har ju under en del år vetat att jag har en gåva att möta människor från andra sidan men har känt många gånger att jag inte får ihop paketet, det finns mycket jag går och funderar över och vill ha tåtarna bundna samman. Funderade därför på att gå kurs men det var tydligen inte alls nån bra ide, du har ju allt inom dig sa hon, men hon sa oxå att sålänge du är stressad och uppjagad och inte i fas med dig själv så lär du inte få ihop det som du vill. Den dagen du börjar andas lär allting falla på plats. 

Skrämmande men magiskt, en väldigt häftig upplevelse! 

2 kommentarer:

  1. åh! så spännande..det är så kul att folk våga prata om det mer och att man inte är "lite små korkad" som tror men det är nog tack vara tv programmet det okända...

    Dom små blir bara sötare...så små tassar och klor..fin brun färg dom har

    Ha en fin vecka
    kram wivi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom är väldigt fint bruna i färgen! och ja jag har ju alltid haft gåvan med mig, den fick jag av min morfar. Han skrattade åt mig som barn och sa att du har ju den oxå....men jag är ju så förgjordat mörkrädd så jag trodde honom inte helt....ha en fin vecka du oxå! kram!

      Radera