Akta dig, jag väser åt dig!

I vår gödselhög bor där en liten snok....en rätt så stor snok faktiskt. Lång är den oxå. Kommer slingrandes eller far iväg mitt framför fötterna på en. I somras när inte kossorna var i stallet så låg den ovanför huset där och varenda gång for den nerför slänten när jag kom. Vet inte vem som blev räddast, den eller jag, men hjärtat tog en extra volt varje gång.

idag när jag hade varit och gjort rent hos kaninerna och skulle slänga lilla hinken med skräp på högen så kom den slingrandes kring stenen. Stannade upp och tittade på den, jag är lika fjöntig varenda gång, jag kollar jodå, fläckar är där den är inte helt svart. Trots att jag vet att det är en snok vi har där.

Hur som helst, Hanna kom upp efter en stund och så stod vi där och glodde. Fick för mig att känna hur den kändes, har aldrig i mitt liv tagit i en snok förut. Usch vad den väste på mig. Rös i hela kroppen och gick därifrån.

En gång ormrädd, alltid ormrädd!