söndag 29 september 2013

Det är som magi...


Denna helgen har varit helt ljuvlig. Lugn och ro och sovmorgon och bara trevliga aktiviteter. 
Hanna har ridit dressyrlektion i två dagar i rad för fantastiskt duktiga Johanna och ja vad ska man säga, det var så jag satt och grät av glädje igår när tjejerna var igång i paddocken. Jag är så stolt och det är så fantastiskt roligt att se hur detta fina ekipage utvecklas tillsammans! Hur denna unga häst och hennes matte bara blir till ett så fantastiskt fint team!

Idag satte dom målet att till nästa år ska Annie gå en Lätt C dressyr....

Magin i detta sitter oxå i hur ett bett kan förändra allting bara sådär, vi var och köpte nytt bett häromdagen och hade hört om Sprenger betten, Annie hade vuxit ur sitt gamla, och Sprenger skulle vara outstanding. 

Sagt och gjort det blev ett sprengerbett...

Det är väl lite som att äta på papptallrikar med plastbestick eller att sitta på nobelmiddagen och äta på finporslinet men kan säga att magin den fanns där, från första stund Annie fick det bettet i munnen. Vips fick vi en väldigt mycket mera nöjd häst...Ja det är magi!

Igårkväll hann vi med att gratta grannen på hans stora dag, god mat och trevligt trevligt, underbart roligt men i morse var inte rösten helt med....

Och i eftermiddag blev det hopptävling i Laholm där Matilda var med och tävlade och knep en andra placering i 1.30 hoppningen! Roligt roligt och ja nu är det söndag kväll och nu tar vi nog kvällen.....

Ja och för er som undrar vart hundträningen tog vägen i helgen, tja, Chili hon löper så det var den provsäsongen det! 

ha en fin vecka därute!

söndag 22 september 2013

Surt sa räven...


Idag har vi varit på prov igen. Med förra provet i bagaget där Chili 1. knallade 2 inte klarade sin vattendirigering (har tränat som en gnu) och 3. hade problem med vattenmarkeringen så var ju målet att klara just dessa bitar. Tyst och stillsam hund, träna vattendirigering och visa tydligt på vattenmarkeringen. Innan vi gick in i rutan så sa domaren att han la vikt vid 1. viltet ska lämnas i hand 2. hunden ska sitta tyst och stilla när parkamraten jobbar



Provet såg ut såhär; vi började med sök. Hela provet gick på gungfly tungsprunget och jätteblött hela vägen. Parkamraten började sända sin hund och jag och Chili väntade. När hon tagit tre fåglar så fick vi ett skott och en landmarkering som slängdes in bland smågranar och buskar. Den tog Chili som ingenting.
Efter det så fick vi byta plats och Chili gav sig ut i söket och hämtade tre fåglar. Mest trut faktiskt och där är jag mäkta stolt att hon tog dom som ingenting, dom har hon varit grinig med förut men vi har tränat tränat tränat och idag tog hon dom som inget alls.
Efter att den andra hunden fått sin landmarkering gick vi vidare och den andra hunden fick fortsätta söket från en annan vinkel. Tre fåglar in och sen fick Chili ett skott och skulle ta landdirigeringen. Där for hon upp åt rätt håll och nästan uppe vid sin dirigering såg jag att hon fick nåt i näsan och hon vinklade vänster. Det jag inte visste var att där inne i kanten låg en fågel oxå som var parkamratens dirigering. Den låg alltså precis innan hennes bredvid hennes linje till vänster. Dom låg med ca 10 meters mellanrum. Stoppade henne och sände henne höger och hon till höger och försvann bakom stenröset. Då tänkte jag att nu så! och två sekunder senare kom hon med en fågel men från det hållet där hon hade velat gå in från början. Snopen blev jag men tänkte inget vidare på det tänkte hon har nog varit uppe och vänt och går det hållet tillbaka.
Efter landdirigeringen fick vi ta tre fåglar till på söket. Efter vårt sök var klart var det parkamratens tur att hämta hem landdirigeringen och den hunden sändes till då vår dirigering och fick in den efter en del om och men.
Efter detta var det vattenmarkering. Den andra hunden började och hennes hund vägrade gå i vattnet. När den väl gick i stod den och plaskade en stund i vattenbrynet men simmade sen ut i vattnet och tog sin markering. Därefter bytte vi direkt plats. Chilis markering landade inte i vattnet utan i vassen bakom och Chili for direkt ut i vattnet och till den punkt där den andra hunden badat. Blåste henne stopp och ut och hon for ut och tog sin markering som inget alls.
Till slut var det då vattendirigeringen och den fick vi börja med. Där skulle hon från en bit upp på land där det var riktigt sunkigt och sen ut i vattnet, genom ett par tuvor och förbi två små öar och sen vidare ut i vattnet till en annan ö där det låg en fågel. Chili gick ut och i vattnet och till första öarna men sen begrep hon inte helt att hon skulle vidare så jag fick arbeta rätt hårt för att få i henne igen men hon fortsatte och simmade ut tog sin fågel och tog vattenvägen hem igen. Parkamraten skulle sen få ut sin hund men den tog landvägen det hade många hundar gjort både idag och igår skulle det visa sig sen.
Sen hade vi då genom gången och jag var så nöjd! Hon satt tyst och stilla, allt lämnades fint i hand och hon fick hem allting. Att det inte skulle bli en etta var ju klart med tanke på strulet dock.
Han sa såhär, hon började söket jättefint och jobbade på snyggt och landmarkeringen fick hon hem jättesnyggt. När hon sen kom till landdirigeringen så anser jag att hon var direkt olydig då hon tog hem parkamratens fågel. Sen vidare så hade hon något av en låsning på ön men fick ju hem den sen. Det som är det stora idag dock är att du, ja jag vet inte om det är nåt du gör av rutin eller pga nerver, men varenda gång hon kommer så sätter du ut armarna såhär. Ja och så visade han...det jag gör är att jag sätter händerna liksom vid sidorna med handflatorna upp för att visa henne här är jag. Säger inget bara sätter händerna så. Har aldrig ens tänkt tanken att man inte får göra det. Varenda gång du gör det är det att anse som en inkallning och det kan jag inte godkänna. Du har nog kallat in din hund minst 70 gånger idag, så nej jag kan inte godkänna er idag.

Jag blev så snopen! Nej ingen etta hade jag absolut inte räknat med men sist när vi hade tydliga kardinalfel så sa domaren att hon hängde på gärdesgården till att gå till pris. Här hade vi en del missar men hon fick hem allt och lyckades genomföra allt om än med en del strul på två ställen. Hade känts bättre om han hade sagt att det här var fel det här och det här men jag undrar varför inte jag fick reda på det redan på söket, gör inte så med armarna! om han nu märkte att jag gjorde det hela tiden....Han torde ju dessutom ha sett att jag egentligen inte behövde med tanke på att hunden varenda gång nästan var hela vägen inne, det är bara en sån där sak jag gör utan egentlig bakgrund. Lite som hängslor och livrem.

Som sagt, surt är det. Trist på Chilis superfina arbete. Verkligen.

Men, nästa helg, nytt prov. Nya tag! Basta!

måndag 16 september 2013

Bålgetingar och plommon...


Vissa dagar så känner man att jo jag överlevde nu har jag varit med om detta...

Idag började bra, gick upp tidigt och fick jobbat en bra stund innan jag for till stallet för att möta upp vår hovslagare. Annie skulle verkas och bytas skor på. 

Tog in henne i lugn och ro för att hon skulle torka, satte på radion, gick och mockade och grejade. Sen kom hovslagaren, pratade med honom, släppte ut Annie igen efteråt och gick och smågnolade i stallet i lugnan ro.

Väl hemma igen hade det rasat ett träd över vägen så vi skulle gå ner och ta väck det, det låg otäckt långt ut i vägen.

Väl därnere dock så insåg vii att vi hade med ett helt bo med bålgetingar att göra....inget kul. Gubben sa ändå, gå inte dit men jag tyckte jag hade koll på läget och vart dom befann sig, kanske för att jag aldrig blivit stungen förut, så jag gick där i kanten och kastade små bitar tyst och försiktigt. Då plötsligt stack det till i vaden. 

GOSH så ont det gjorde! Jag vrålade i högan sky och det var ju inte det att den satt kvar men det sprängde och värkte i precis hela vaden och foten. Kändes som att nu proppar foten igen vilken sekund som helst!

En allergitablett och lite salubrinsalva senare så kändes det lite bättre...

Sen for vi till stan och lunken fortsatte i lugn och ro istället...

Åkte och hämtade plommon, åkte hem igen och fixade djuren härhemma, åkte till stallet och släppte in Annie igen och åkte hem och har gjort 12 burkar plommonmarmelad blandat med tomater. Det dignar av tomater härute nu, så gott men väldigt många. Vad passar väl bättre än att konservera en liten bit av sommaren för att ta upp i höst på ruggiga dagar? En macka, en stor kopp te och hemlagad marmelad på mackan, det är gott! 

Ha en fortsatt fin vecka, nu hoppas jag resten av veckan blir STILLSAM! 

lördag 14 september 2013

Godmorgon härliga lördag!


Ännu en härlig dag i hösten, vilka fantastiska dagar vi har haft på sistone, ja hela sommaren har varit helt magisk!

Det har verkligen varit underbart!

Igår var vi och red på eftermiddagen hos Annie jag och Hanna, jag satt i solen medan Hanna red och bara njöt...det var underbart. Senare på kvällen var jag med Helena på jaktträning och ja vi gick och bara njöt av det underbara vädret! Sjön låg som en spegel och det var så vackert!!!!

Det blev en bra träning med vattendirigering som jag behövde hjälp med och det kändes väldigt bra. Chili fick dirigeringar på två olika ställen, vi började med synliga för att få upp linjen och sen droppades en till på samma ställe för att hålla linjen och lära linjen så att säga. Det gick jättefint alla gångerna och sen fick Chili avsluta med en dubbel markering på vatten, även den gick kanon, hon gick i rätt område men sen hade den flutit iväg så jag fick dirigera bort henne men hon hade iaf rätt område. Det är jag jättenöjd med. 

Som jag sa till Helena, inom jakten är Chili min lärohund, jag måste få hjälp att ta mig framåt över dom där små kullarna som uppstår och det är ju ypperligt att få hjälp av nån som startat på ett antal fler prov än jag...att lära sig tänka rätt. Bland annat måste jag ha lite mera is i magen innan jag använder pipan...viktigt viktigt!

Idag blir det vila för Chilis del, det blir stallgöra och lite annat smått men annars har vi inget stort på programmet...lite tvätt och sånt bara. 

Ha en riktigt fin lördag därute!

lördag 7 september 2013

Debuten är avklarad!


Det hade ju varit kul att stoltsera med en fin etta eller åtminstone en trea? Nu blev det inte det det blev istället en stor fet NOLLA!

Dom flesta hade varit väldigt missnöjda men jag är ändå nöjd faktiskt med det vi presterade.

Vi gick ut som nummer ett, vi hade ett radarpar bredvid oss i form av Martin Jacobsen med sin Ida och vi fick börja med vår vattenmarkering. Redan där kom första fadäsen. Det sköts ett skott, kastades en fågel på blankvatten, en underbart vacker sjö med härlig miljö.

Efter skott och kast nummer ett skulle kastaren flytta på sig ett antal meter för att göra om samma procedur längre bort. Det där är ju inget man tränar på och jag vet inte om det blev för mycket för Chili eller om hon bara var allmänt laddad, dom skulle sitta *några minuter* men den lilla stunden blev en dryg halvtimma...

Hur som helst, nummer två kom in i flygande fläng och hon hade full koll på att där VAR nåt därute mera, men VAR? Hon tog dock mina dirigeringar till fågeln, domaren sa åt mig på direkten att hjälpa henne, och hon fick in fågeln. 

Vidare till Idas vattendirigering, Chili satt tyst och snällt.

Vidare en transport upp till söket som Chili gjorde som vanligt, det var ett stort sumpigt fält där fåglarna låg och hon plockade dom en och en, var fint ute i kanter och i början av fältet och sökte av. Halvvägs fick hon bokstavligen ett skott när hon var vid sidan av skytten på vägen in till mig men det var inga problem. Sen fick hon pausa för att sen fortsätta söket efter att Ida hämtat sin landdirigering. 

Efter söket var klart kan man då känna att Chili faktiskt borde varit trött. Men nejdå. Vid Idas landmarkering så sköt Chili som en katapult sig ut och iväg från liggande ställning när skott nummer två smällt. Fick stoppat henne efter bara en meter och lagt henne igen. När sen Ida skulle ta sin vattenmarkering låg hon jättesnällt...

och tyst. 

Sen skulle vi göra vattendirigeringen. Vad som hände där? Vet inte. Det var en rätt kort dirigering och rätt lätt borde vara över udden bara, längs med vattenkanten. Men Chili ansåg nog att barnen som lekte på andra sidan borde vara dom som slängt nåt i vattenblänket istället eller var det kanske dom som hade vattentunnan på kortsidan av sjön? Hur som helst, det var helt omöjligt att få in henne till kanten och simma längs kanten, det blev total missförståelsekatastrof!

Fick ta in henne och bryta henne där...

Sen gick vi vidare till söket igen, Ida gjorde sitt sök, Chili fick sin landdirigering som hon klarade helt galant och sen sin landmarkering och sen var provet slut. 

Man kan säga såhär, det hon gjorde, det gjorde hon klockrent, utan några som helst problem. 

Knalla ska man dock INTE göra och vattendirigeringen var rena katastrofen. Missen på vattenmarkeringen var det som fick bägaren att rinna över och nollan var ett faktum.

Men, fick ett sms från Birgitta ikväll, nya tag kompis! och bakom ryggen på provet hade jag goa vänner som tyckte Chili hade gjort ett jättefint jobb trots sina missar, det värmer! 

En stor kram till er! och ja nu blir det soffan och imorrn bitti, då ska jag sova! 

torsdag 5 september 2013

Säsongen är slut!


Så var denna säsongen slut sa drängen till bonden som äger våra sommargästkor idag när dom åkte hem.

Så sant som det är sagt. 

Satte mig på stenen en stund och bara var när dom hade åkt, lyssnade på tystnaden och lät en tår falla, det är hårt när hagarna blir tomma igen. Det fattas nåt, det är som om det ekar.

Det blir så definitivt oxå, ännu en sommar är över, ännu en höst är på väg.

Nu ska kossorna gå nere i Knäred en stund för att sedan åka hem och stallas in. Nästa sommar får vi förhoppningsvis hit ett nytt gäng, lika mysiga som dom vi haft iår. 

Igår var Hanna och jag hos Annie, snart är det dags att hämta henne igen ifrån Lagan och Matilda som haft henne på tillridning. Det ska bli gott att få hem henne igen. Jättegott.

Igår galoppade tjejerna, gjorde en övning jag fick prova förra gången hos Catrin och saktade av på kortsidorna, galopperade långsidorna, och saktade av igen. Bytte varv och gjorde om samma sak igen. Det gick jättefint och inte en enda gång satte hon igång i fel galopp. Duktiga tjejer, jag är så stolt över dom!

Själv har jag börjat inse att om ett par år har jag nog ingen häst att rida på, Hanna och Annie är så sammansvetsade så jag funderar på att köpa en häst till åt mig, en åring får det bli, resan tillsammans med Annie har varit så mysig och fantastisk och man får en sån underbar relation med hästen. Får se om jag hittar nåt eller om det bara stannar på tankestadiet. Vi får se. 

Bara två dagar till provet och ja det är ett stort steg mellan nybörjarklass och öppenklass. Det är med lite skräckblandad förtjusning jag börjar inse att det snart är dags....

Håll tummarna!