Liten höna i egen kupé...

Man har lite svårt för att förstå saker ibland. 

Som varför en hönsmamma ruvar stadigt på sina ägg i inte tre veckor utan fyra, den första veckan var jag där och plockade äggen, sen gav jag upp, och sen när dom väl kommer ut, då ska dom hackas på, kastas med och dödas! 

Det är då man som hönsmamma rycker ut och tar in kycklingarna...

Ikväll var det dags för nästa hönsepisod.

Ett gäng dvärgkochinhönor som jag fick i våras var rena terrorligan när dom kom hit. Skulle slåss högt och lågt med allt som rörde sig. Gud nåde den som inte höll sig på sin kant. Det ena gänget fick stanna i lilla hönsgänget, det andra gänget fick flytta till det stora hönsgänget, dom som var värst. 

Sen när dom flyttade ner till stallet så har jag satt ihop hönsen smått för sig, stort för sig. 

I stora gruppen huserar tuppen Arvid och hans kvinns, det är samspel som gäller, kommer inte hönsen in på kvällen utan kacklar utanför då slänger sig Arvid likt en tecknad tupp med flängande vingar ut och ladugårdsbacken och fållar in sina damer.

I den andra gruppen är det mer spridda skurar kan man säga. Där är Gunnar högsta hönset, vår stora fina brahmatupp men ack så .................snäll? Där har nu dykt upp ett gäng ungtuppar, kan inte förmå mig att ta bort dom men inser att dom är för många och det skapar krigsstämning i hela gruppen. 

Idag var det en av dom små terrorhönorna som blev attackerad bokstavligen av dom andra hönsen. En hel grupp gav sig på bara henne. Troligen har hon fått pisk, satt sig undan och då går dom andra på. Hönsmamman ryckte ut igen, och nu bor Märta i egen kupé inne hos ankorna och har egen mat och vattenlåda och jo hon mår nog på det hela taget ganska bra...

men jag borde nog ta tag i det där tupproblemet....snart...