Mot nya mål

Såhär innan jul är det kanske inte så bra att inse vad jag faktiskt insåg idag när jag var i stallet. 

Men...jag hoppas att ni alla som är med mig peppar mig igenom detta.

Det är ingen hemlighet att jag dom senaste åren har ätit upp mig bokstavligen. Väger iaf 15 kilo mer än jag gjorde när jag träffade Mattias för sju år sen...visst, jag har haft värk och kroppen har strejkat och orken har stundtals varit obefintlig. Men det är ingen ursäkt!

Idag stod jag i stallet och insåg att nu är det snart dags, nu ska Annie ridas in strax och jag lär få hjälpa Hanna att rida henne när hon väl är inriden. En unghäst behöver mer motion än Zimone behövde...så. Jag ska komma upp i sadeln och rida den där lilla donnan men jag inser att jag väger för mycket! Hon har blivit lite lägre än vi trodde, ingen nackdel alls kan jag känna, men oxå lite tunnare i formen och därmed inte så grov och viktbärande som sin mor. 

Alltså, jag måste ner, minst dom där 15 kilona som jag har gått upp!

Ingen nedgång, ingen ridtur! 

Så, inför vårens ridturer, så SKA 15 kilo bort!

Basta!