Idag är det annandag jul. Ännu en lugn dag men dagen då man börjar nästan få kryp i kroppen av allt stilla lugn....
Har precis gått en tur med hundarna. Det vindar lite ute men det är på det hela taget väldigt skönt bara att komma ut och röra på sig. Har varit rätt förkyld sista dagarna så hundarna har fått hålla tillgodo med turer upp i hagen men dom har ju å andra sidan varit nöjda med det. Idag kände jag mig bättre och gick hela rundan i skogen, det var verkligen jätteskönt!
Har suttit och jobbat lite idag oxå, håller på med ett bokslut och knåpar lite, det är oxå jätteskönt att få gjort lite...få jobbat undan.
Annars om åren brukar jag ställa upp en summering månad för månad. Det här året vet jag inte om det behövs. Det är inte så mycket att summera, mer än att jag hoppas att vi får ett väldigt mycket bättre 2013 än 2012.
Året började väldigt bra dock, vi fick en helt ljuvlig kull med valpar, valpar som senare iår har varit till stor glädje och som har blivit väldigt mysiga hundar. Ångrar mig djupt att inte jag behöll en valp ur kullen...men så är ödet, det får bli nästa gång.
Sen känns det nästan som om det gick utför. Vi miste en hel hög med älskade djur under året. Goliat fick ta en fajt med räven medan vi var på Cypern och dog tyvärr av sina skador, han hann bli 5 år och var en stor och ståtlig tupp, full av personlighet. Även hans vapendragare Orvar föll senare offer för räven, Orvar hade börjat bli lite skraltig och gick mest uppe i hönshuset och skrotade, lätt offer för en räv.
Vi sände iväg våra får till slakt, gamla mor Lina som tillhörde vår första flock av får fick åka till slakt, hon hämtade sig aldrig riktigt efter lamningen och beslutet togs att dottern fick stanna, mor fick åka. Dottern var en tam tacka som jag älskade av exakt hela mitt hjärta och jag var så glad åt att ha henne kvar.
Det var därför med stor sorg vi tog emot beskedet nere på cypern bara ett par dagar efter rävattacken på Goliat att Idun hade dött av trumsjuka i hagen, inte nog med att jag då hade värk i hela kroppen och hade en axel som inte gick att röra, jag grät så jag skakade den kvällen....
Värk ja. I mars fick jag först ont i handen sen smög det sig upp i axlarna. Först höger sen vänster. På Cypern låste sig hela högeraxeln och jag kunde inte röra den en millimeter....tårarna sprutade...igen. Var detta såhär det skulle förbli?
Med hjälp av massörer och Anna på Halmstad hundsim är båda axlarna bra nu och jag tackar gud varenda dag jag kan röra på axlarna och sova utan smärta. Har man inte levt med smärta varje dag kan man inte ens i sin vildaste fantasi förstå hur hemskt det är.
I höst sen kom den värsta smällen av dom alla, min älskade älskade älskade underbara häst Zimone fick somna in söndagsmorgonen den 11 november.
Livet kommer aldrig mera bli sig likt på farmen, några veckor tidigare hade vi sänt iväg fåren till en väninna till mig, tiden fanns inte och vi skulle *bara* minska ner djuren lite. När Zimone fick somna in blev tystnaden dubbel, stallet blev helt tomt. Det ekar därnere, och saknaden efter henne är enorm. Aldrig i hela mitt liv har jag mött en häst med större personlighet, aldrig nånsin. Hon var gudasnäll men väldigt bestämd med att visa vad hon ville och tyckte och hon var mer som en hund än som en häst, hon var verkligen helt fantastisk. Fortfarande när jag är i stallet så bara gråter jag, tårarna tycks aldrig vilja sluta rinna längs mina kinder, jag saknar henne så det värker i hela själen. Jag älskade henne och kommer för alltid att sakna henne.
Annie är fortfarande kvar hos oss och ett stort glädjeämne, jag ser verkligen fram emot att få henne inriden till våren. Hon har en personlighet lik sin mors och jag är så glad åt att vi har henne. Hon står i ett stall i Skogaby, bättre stall finns inte, och vi är så glada både åt att få vara där och att få ha henne iaf som minne efter mamma.
På hundfronten har det inte hänt mycket annars 2012, Chili tog lång tid på sig att hämta sig efter valparna och fick en lång lång viloperiod, vi har hunnit med lite kkl träning och lite jaktträning, men inga prov. Vi satte dock fart på lydnadsträningen i oktober och två veckor senare hade Chili ett förstapris i lydnadsklass I. Nu stegar vi vidare mot lydnadsklass II, vi får se hur det går. Vi har sex veckor på oss att träna in dom moment som fattas, det ska väl inte vara så svårt...eller?
Ja som ni säkert förstår så känns det mest som om jag vill lägga 2012 till handlingarna. Vi ser fram emot 2013 med tillförsikt och önskar er alla ett gott slut på 2012, året som vi stänger och helst glömmer....eller så bevarar vi det i hjärtat och inser att alla motgångarna har gett oss en stor uns av ödmjukhet inför både livet, hur fort det kan vara slut, och tacksamheten över att vi faktiskt får lov att vara friska och krya!
Jag sänder er alla en jättekram och önskar er en fortsatt fin helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar