torsdag 29 november 2012

Dom allra första snöflingorna...


Årets allra första snöflingor dalade ner från himlavalvet idag när jag körde från Markaryd efter att ha varit och hämtat maken där. Så vackert, inte var det mycket men man fick ändå den där pirrande känslan i magen. Det SKA vara snö till jul, det lyser upp det gråa trista och är så vackert mot alla lampor och ljus som glittrar. Så fint!

Igår var vi ute och gick en tur med Annie och jag är så sjukt stolt över denna lilla dam som gång på gång bevisar vilken underbar personlighet hon faktiskt är! Så GLAD att vi har henne nu dessutom! 

Hon stod ensam i stallet när vi kom jag och Hanna, kompisen Konjak var ute tillsammans med sin matte Lotta och hon står för det första så lungt och stilla i stallet, helt tyst och bara väntar. Helt lugnt. 

Tog henne i ett grimskaft och gick upp till paddocken. För en dam som är 2 och ett halvt så ska man ju säga att hon har gått igenom det ena efter det andra sista veckorna, först bli av med mamma som hon gått med i p precis hela sitt liv, sen åka transport själv för första gången, flytta in i ett helt nytt stall, med helt ny omgivning, nya hästar. En vecka senare for dessutom två av dom tre hästarna till ett annat stall och kvar blev Annie och Konjak. Hon bara är, helt lugnt hon äter, hon ligger ner och sover vilket tyder på att hon trivs och hon bara finns. Inga protester, hon bara bevisar gång på gång att hon är helt ljuvlig!

Hur som helst, upp i paddocken, inget rusande på vägen upp dit, Konjak var ju däruppe men hon gick lugnt och fint fram på framsidan av huset, upp för backen upp på vägen upp i paddocken. På granngården stod en  stor timmerbil och dånade. Inte en min. Hon är vaken, hela tiden med, men hon gör ingenting, stirrar inte, krånglar inte. Bara samarbetar. Där gick vi ett tag, gick och sprang om vartannat, gjorde sidvärtes rörelser och volter. Hela tiden med, hela tiden vaken och väldigt samarbetsvillig.

Gick ner på gården, runt huset bakvägen. Där är stora buskar, nära till järnvägen, en helt annat miljö än den hon normalt går i, ett garage med prylar i och lite staket och vatten. Inte en min. Kollar av, går vidare. Helt kolugn. Helt underbar häst! Man blir sådär härligt varm i magen och lycklig ända in i själen, är så glad att hon är vår!



tisdag 27 november 2012

Julstäd och glitter!


Så var det äntligen dags! Vad vi längtar efter den här helgen i november när allting bara blir mörkare och mörkare, det är mörkt på morgonen när man går upp och det är mörkt tidigt på eftermiddagarna. Guld är det att jobba hemifrån så man kan nyttja dagarna och dess ljus! Ja det lilla ljus vi har, det är ju nästan gråväder och man får ha lamporna tända inomhus hela dagarna! 

Tomtarna ovan är nytillskottet för iår, charmiga som få....har köpt två vita tomtar i ullared oxå, superfina dom oxå, ska fota dom en annan dag!


Men den här? oxå ett nytt inköp som jag var så stolt över, den var sååå fin tyckte jag, men ack billigheten bedrog sig! Såhär ska den väl ändå inte se ut? Söndrig och sned....hihi. Den var dock så billig och är inköpt i Ullared så den lär få en enkel biljett ner i soptunnan...


Avslutar med en bild på vår allra finaste Annie, vår pärla som blivit stora damen och som verkligen har ärvt sin mors personlighet. Idag ropade jag på dom i hagen, hon och kompisen var längst upp i hagen och när jag ropade lyfte hon på huvudet och kom springandes och sen stod vi och myste i hagen hon och jag. När jag gick ut så stod hon vid grinden och kikade efter mig.....Mysiga Annie! Det är verkligen true love!

Nu är det duschen, sen soffan och bara njuta av allt glitter, alla ljus och jo så ska jag sy upp en gardin som inte har nån fåll....det är väl sådär kul men ska göras så att även vardagsrumsfönstret får gardiner!

Tjing!



måndag 26 november 2012

The voice of Raven....


Kring korpar finns det många historier. I svensk folktro sades det vara onda andar som inte fått ro, det varnade för död och krig. I folktron är den oxå en vishetens fågel. I skottland sägs det att om man hör en korp kraxa innan jakt så får man en bra jakt....

Korpen står för mycket men det sägs oxå att människor som är mediala och har kontakt med andra sidan alltid har korpar runt sig....

I en tid av stress och konflikter har korparna hållt sig härifrån. Men nu när jag börjar landa och känna den där goa rofyllda känslan i magen igen, själen har fått lugn och ro och hemmet präglas av varm och härlig kärlek och lycka, så kom dom igen när jag gick på hundpromenad idag. 

Jag log och hälsade dom välkomna hem.

Efter promenaden skulle jag gå ner i stallet och hämta hö åt Annie, tog min påse och gick ner. Nästan nere skymtade en mansfigur i fönstret. Vi hade tidigare en man som vi båda mött därnere, både jag och maken. Jag mer bokstavligen och maken fick en hint av att där var nån därnere som ville att han skulle se den....Gick in i stallet och frågade om det var sagda man som var därinne. Därinne stod någon och tuggade. Ett välbekant ljud från en älskad och mycket saknad vän. 

På himlen idag reser sig månen, klar och vit och lyser upp himlavalvet i vinterns mörker, en svart katt har flyttat in i stallet och bor där numera, liksom korpen står för vishet, så står ägandet av en svart katt för lycka. Att han har valt att bosätta sig just här, måste ju innebära att vi äntligen får ro i Lyckebo?

Ha en fortsatt skön vecka, nu är det äntligen snart dags för advent! 

söndag 25 november 2012

Vill ha....


Idag har jag fått ett nytt vill-ha moln på min himmel. En barnevelderhöna passerade min blick i forumet för oss som har höns på facebook.

Blev bara sådär.................åååååååå en sån vill jag haaaaaaaaaaaaaaa....visst är hon helt ljuvligt vacker?

I helgen har det inte hänt mycket på berget kan jag säga. Jag har idag förvisso flyttat ut ett litet gäng kycklingar till dom andra hönsen, jag har stått och glott nere i stallet och funderat över hur jag egentligen ska ha det när hönsen ska flytta ner därnere, det blir ett smärre byggprojekt av det där, och så har jag rastat hundar och igår var vi på tur jag och Hanna norröver.

Medan Hanna var hos mormor en runda så var jag och hämtade hundmat på adventsutställningen som jag fått levererat dit och sen var jag och kikade på den troligtvis kommande fästmannen till Chili. Nästa höst är det dags och då kommer jag att behålla en valp från kullen, vill så gärna behålla generna från Chili! Har ju ångrat mig djupt mer än en gång att jag inte behöll en valp från förra kullen....och mannen jag har kikat på han ger mig samma känsla i magen som Pepzi gjorde, det är den där goa varma känslan att vilken kille! Underbart mjuk och lyhörd, jobbar effektivt och fint, lugnt och sansat, sitter kvar och gör som han ska, ja kort sagt det känns helt rätt!

Men vi har ett helt år tills dess och vi får väl se hur Chili behagar löpa fram tills dess....

Nästa vecka är det adventsvecka, jag har satt fram ett par julblommor i fönstret idag, har faktiskt har lampor och tända ljus hela dagen, det har ju varit mörkt idag! Hela dagen!

Nu blir det middag och sen soffhäng!

Ha en skön kväll!

lördag 24 november 2012

Ser du stjärnan i fönstret?



I en tid av mörker och knappt dagsljus om dagarna, boar vi in oss och letar ljus allt vad vi orkar, i tillvaron såväl som i hemmet. Det HAR onekligen varit en väldigt mörk höst! Inte mycket sol, mängder med regn och bara tjatigt gråväder. 

Förra året vid denna tiden var det första advent och STORM ute! Det blåste så stalltaket låg och andades i vinden, det blåste så strömmen gick och vi var utan ström i ett par dagar. Hemskt var det. Det var första advent och julskyltningen blev inställd på ett par olika ställen. Aldrig tidigare sades det ha blåst så kring just första advent. 

Iår är det lite lugnare. Jag går härhemma och pysslar, första lussekattsbaket är faktiskt redan gjort, det blev en sån där halvmessyr med vanliga släta lussebullar istället för lussekatter. Goda dom oxå dock. Tomtar har jag köpt på flera ställen redan och dom står redo för framplock nästa helg. 

Ett annat fynd gjorde jag i veckan hos Mariette nere på Tulipa, två röda stjärnor att hänga i fönstret. Egentligen för vanliga värmeljus men jag hängde ett rött band i dom och köpte batteridrivna värmeljus istället. Dom är så vackra i kvällen, det glittrar om dom! Sååå fina och dom skänker en tanke om det ljus som ska komma. 

För nu är det faktiskt bara några veckor kvar, sen vänder det! 

Ha en go helg mina vänner!!!!! 

Kramas !



onsdag 21 november 2012

Vart är vi på väg?


Idag har två händelser fått mig att skriva detta, nåt jag har funderat över väldigt länge. 

När jag var liten så gick vi på led på brukshundklubben, vi lärde våra hundar vett och etikett och gud nåde den hund som inte gjorde som den blev tillsagd. Reglerna har sedan ändrats, stötts och blötts och metoderna känns ibland som att dom är lika många som det finns människor. 

I skolan fick vi lära oss vett och etikett, vi sa inte att mat var äcklig, vi kallade inte folk för glåpord, vi tog ansvar för vad vi gjorde och gjorde vi fel blev vi tillsagda. Vi fick lära oss rätt och fel.

Nånstans för ..............15 år sen? vände det på både hundfronten och på barnfronten. Inom barnuppfostran dök där upp ett ord som kallades curlingbarn. Barn som aldrig lärde sig ta ansvar, som behandlades som spädbarn och som alltid fick allting tillrätta lagt och där föräldrarna var livrädda för att ta konflikterna om barnen nån gång inte fick som det ville. Det var lättare att göra barnet till lags än att ta konflikten. 

Samma sak i hundvärlden. Det dök upp en teori som hette säg aldrig nej? Går kort sagt  ut på att man aldrig ska säga nej till sin hund, felaktiga beteenden skall ignoreras och dom bra ska uppmuntras.

Vart har världen då gått i dessa spår? Vi har idag barn som tror att vi kan behandla omvärlden som vi vill, alla ska ställa upp för MIG det är MINA villkor som gäller och får jag inte som jag vill då vrålar jag, svär och skriker tills jag får som jag vill. På ett dagis idag var det ett barn som svor åt en lärare för att den fick en tillsägelse då den inte alls gjort som läraren sagt. SVOR. 

På ett annat ställe stod en hund och utförde en ren dominanshandling mot sin ägare. Hunden är en hund av en rätt tuff hundras, glad, men tuff. Den är framavlad så. Ägaren skrattade och sa jag är bäst ledare åt hunden om jag ignorerar den....

Varpå jag själv höll på att ramla ner från där jag satt.

Vart är vi på väg? Hur ska våra ungdomar kunna komma ut i världen om dom ALLTID får som dom vill, om vi ALDRIG tar konflikten? Hur ska våra hundar förväntas fungera om vi aldrig lär dom vad som är rätt och fel? Så många hundar hamnar senare i facket problemhundar för att dom från början inte fått lära sig enkla spelregler. 

När jag fick barn hade jag två skräckexempel i minnet. Det ena, väninnan som stannade hemma ständigt när hon fått barn och nästan helt glömde sig själv. ALLT handlade om barnen. Barnen hamnade i centrum och när sonen var 5 år var han en ...............terrorist. Kvinnans liv var .....hemma. Som barnets uppassare. Det andra exemplet var två barn som var *små* väldigt länge. Allting bortförklarades HELA tiden med att hon är så liten . Hon förstår inte bättre. En dag var barnet stort. Första frågan var vart gick gränsen? Fick barnet läsa det nånstans att när du är liten får du göra si och så? när du blir såhär gammal ska du istället göra såhär? Barnet var en pestråtta....en riktig pestråtta som svor åt gamla människor, talade om mat som äcklig och som slogs om nån sa åt henne. Men hur skulle hon veta? Hon hade fått göra som hon ville ALLTID som barn och inga konflikter togs.

Jag bestämde mig därför att jag skulle fortsätta med främst mina hundar mina vänner och mitt eget liv när jag fick barn. Kort sagt mitt barn skulle lära sig social kompetens. Lära sig umgås med andra människor på ett bra sätt. Kunna umgås, inte behöva stå i centrum alltid. Lära sig empati och lära sig hyfs. 

Nästa punkt var att det finns inget som heter att hon är så liten så hon förstår inte dom reglerna. Sätt reglerna först, givetvis på hennes nivå, men sätt dom och lär henne att såhär gör vi, såhär gör vi inte. Ta konflikten genast, inte när hon blivit större. 

Resultatet? ja det finns dom som anser mig vara en hårt uppfostrande mor. Låt dom tycka det då. Det finns andra som anser mig ha en dotter som jag kan ta med mig överallt, som kan umgås med vem som helst, som är trevlig, artig och har lärt sig livets regler. Hon har lärt sig reglerna från början, allting blir så väldigt mycket lättare.

Är det hård uppfostran, så fine with me, jag behöver ALDRIG höja rösten åt henne, ALDRIG bråka med henne, hon vet reglerna, och hon har lärt sig dom den väldigt enkla vägen. Hon är tillfreds i sin tillvaro, hon är trygg som en filbunke....hon har lärt sig att saker är inte alltid enkla, hon får inte alltid som hon vill och hon har en enorm medkänsla för sina vänner, sina medmänniskor och för individer i världen i allmänhet, vare sig dom är fyrbenta eller tvåbenta. 

Likadant gör vi med hundarna hemma, likadant har vi gjort med unghästen Annie. Nej du springer inte över mig, du håller avstånd. Nej du morrar inte när jag tar maten, och du gör som jag säger. Inget annat. Dom har lärt sig reglerna från början och då är det lättare sen. Jag har aldrig behövt ta konflikter med varken barn eller hund och ta i från tårna, dom vet redan spelets regler. 

Jag hade en kvinna på kurs en gång som hade en labbehane. Han var *liten* väldigt länge. Jag sa åt kvinnan en dag är han stor och väger 40 kilo.....hon fnös åt mig. Han blev stor, och kvinnan bröt benet en vinterdag. Varför? JO för att hon låtit honom dra hela sin uppväxt och när han sen blev stor så drog han omkull henne.

Våra barn funkar inte i samhället om dom inte kan ta enkla spelregler, inte kan visa samhället respekt. Ingen kan få jobbet att funka som den vill genom att vråla sig eller slå sig fram. Den människan blir istället utslängd, uppsagd. Inget barn lär sig nåt av att stå i centrum alltid, det barnet får istället ett svårt slag i ansiktet när den inser att det finns fler som vill finnas till i samhället.

Ingen hund mår väl av dåliga regler. I det vilda hade den hunden aldrig överlevt. En hund är ett flockdjur och måste anpassa sig till sin flock. En hund som i det vilda går emot sin flock hela tiden blir antingen bortkörd eller dödad. Hårt och brutalt. En hund har inte ett konsekvenstänkande och kan inte förstå varför matte som idag tolererade att bli dominerad imorrn inte alls anser det utan istället kallar den för ett problem. Det är vår skyldighet som matte och husse att lära hunden reglerna den har att leva efter. Livet tillsammans blir så mycket enklare då. 



söndag 18 november 2012

Går det nånsin över?


Det är ett hårt slag att mista en av sina bästa vänner. Nåt nån som aldrig levt med djur har svårt att förstå. Det blir ett eko, ett vacuum, en tomhet som ekar. När då dessutom stallet blir tomt och hagarna tomma så blir saknaden dubbel. Att sitta och låtsas vara glad såhär en vecka efter, ja då ljuger jag. Det kommer att ta en tid. En lång tid. 

Vissa djur saknar man mer, andra mindre. Det är som människor. Vissa tycker man mer om andra mindre, hur hemskt det än låter. Men så är det ju. Zimone var en personlighet som ingen annan jag mött, tack och lov verkar dottern ha ärvt sin mors karaktär och idag stod vi i hagen och bara myste hon och jag, huvud mot hvuud, hon blåste in i mitt öra och vi bara stod och myste. Det var jättemysigt. 

Hela veckan har jag gått med ett virrvarr av tankar om vad som hände och varför. Det vet vi inte. Inte mer än att det var väldigt mycket som slutade fungera nästan genast. Däremot har väldigt många människor talat om för mig att det var starkt att ta det där hårda väldigt definitiva sista beslutet. Det är nåt man måste göra som djurägare, man måste orka, man måste nånstans veta när det faktiskt är slut. Bespara dom lidande, dom kan inte tala om det själva så vi måste stå på deras sida. Det är tufft och det är fruktansvärt jobbigt och man känner sig som en bödel. Minst sagt. Det är inget lätt att stå där och säga att tack för den här tiden. Men nånstans gör man det av kärlek. Jag såg in i Zimones ögon i söndags och kände att nej du ska inte behöva må såhär. Hade jag bett henne leva några dagar till hade det varit för min skull, inte för hennes. Det är min skyldighet att bespara henne det lidandet. 


Hur som helst, vi börjar landa, Annie har det som sagt bra och jag har fått jobbat rätt många timmar i slutet av veckan och fått öst undan en massa. Tack gode gud att man har fler djur och ett jobb som gör att man faktiskt måste hålla sig flytande. Jag har nästan städat ur stallet, börjat med boxarna oxå så smått för att slippa fukt och mögel därnere. Ligger hö kvar därnere som jag vill kunna använda. Städandet har en renande effekt på alla sätt, förutom att det blir rent så är det faktiskt så att det lindrar sorgen, det är en del av processen att städa undan, komma över. Komma vidare. 

Hanna har varit hos sin kompis och ridit i veckan, det är oxå nåt vi är jättetacksamma för att hon får lov att göra det, hon behöver hålla igång sin ridning. Hålla huvudet uppe. Hjälper henne oxå att komma vidare, det var ett väldigt hårt slag för henne oxå.

Men som sagt, vi tar oss vidare, bit för bit. Det var en häst, men det var en kär vän. Det kommer att ta tid, men tiden får ta just tid i detta fallet. Vi älskade alla Zimone och vi kommer att sakna henne, länge. 



tisdag 13 november 2012

Ju sämre du mår, ju mer städar du...

Foto; Pia Sörman

En väninna sa till mig en gång att ju sämre du mår, ju mer städar du. Just nu är det väldigt sant. Jag går och städar, röjer, plockar undan tvätt, tvättar hinkar, flyttar saker, tvättar täcken, rensar ut det som inte ska användas, och håller mig sysselsatt hela tiden. Normalt sett hade jag sovit ett par timmar till på morgonen i väntan på att hästarna skulle äta upp sin frukost för att sen gå upp i lugn och ro nu far jag ur sängen går ut med hundarna och jobbar, plockar undan i köket, tvättmaskinen snurrar och jag har packat påsarna med hö åt Annie redan.

Jag mår skit. Det är inget att sticka under stol med. Skit. Bölar och hulkar, snörvlar och hostar. Jag letar i huvudet efter vad som kan ha hänt, vad som kan ha orsakat, letar efter små små tecken att hon har visat redan innan att hon har varit dålig men det finns inga. Det tog bara slut, pang bom. Ett skönt slut för henne, ett väldigt chockartat för oss.

Än en gång är jag väldigt tacksam för att stallplatsen åt egentligen Zimone medan Annie var på inridning redan var ordnad, att det var klart och att vi bara kunde flytta över Annie. Annie verkar dessutom trivas ypperligt. Vi trivs oxå, stallet är trevligt, fräscht och precis lagom stort. Ett stort opersonligt stall hade inte alls känts bra. Detta är perfekt och Lotta är ljuvlig som äger det! 

Sen är det ju så att i nöden prövas vännen och vi är jättetacksamma för alla vänner som visat sitt stöd i detta, det betyder jättemycket! Tack snälla ni för ert stöd! KRAM till er allihopa!!!!!!



Ljuset brinner härhemma för Zimone, och förstoringar på henne är beställda som minne...tack snälla Pia för dom fina bilderna!!!!!

måndag 12 november 2012

Det går inte att ens föreställa sig sorgen...


Det går inte att förklara hur det känns att mista en vän man älskar så innerligen från djupet av sitt hjärta. Sorgen och hjärtat som bara skriker av sorg, den där känslan av att aldrig mera...aldrig mera nånsin få pussa den där mjuka mulen, aldrig mer få krama varma goa manen, aldrig mera få gosa runt i pälsen....inte höra gnäggandet när man kommer genom hagen. Aldrig mera. Att det skulle bli hårt att mista Zimone det visste jag redan, jag hade bara inte föreställt mig att det skulle bli redan nu. Att tvingas stå där på ättekanten och bestämma sig att nu, nu är det faktiskt slut. Man känner sig som en fullständig idiot men huvudet säger ju ändå att man gör rätt. 

Igårkväll låg den där gula presenningen i hagen, känslan man får i hjärtat när man nästan har lust att gå ner och stänga staketet, för att ingen ska springa ut och för att ingen ska gå in till henne. Att hon ligger där helt kall och ensam i hagen i kolmörkret, hon som inte ens tyckte om mörker. Trots att man vet att själen lämnat kroppen så går tankarna ändå. 

Stallet är nu tomt, alla saker är bortkörda till stallet där Annie står och det känns som om Annie har det bra därborta. Det är jätteskönt. Det ekar likväl av tomhet, så många tankar som snurrar därnere oxå, just den där känslan att nu blir det helt tomt här, vad ska hända nu?

Men, nu ska vi landa i detta. Sorgen måste få ta sin tid och just nu känns det som om själen aldrig kommer att läka. Vi hade en toppenveterinär som var ute, tack Stina ! En lika trevlig chaufför hämtade henne för den sista vilan idag, han sa gå du, ta farväl, så fixar jag detta! Jag pussade den kalla mulen, en mule så full av kärlek att kylan inte kändes, och klappade om henne och gick sen in. En eloge till såna människor, som möter människor fulla av sorg varenda dag, tårarna forsar och dom bara tar hand om. Bara fixar. Det är guld. 

Vi fick bara knappt två år tillsammans med Zimone med jag tackar gud för varenda dag vi fick, det var en ära att få vara en del av hennes liv. Önskar bara att tiden vore längre, mycket längre. Zimone kommer alltid att finnas hos oss i våra hjärtan, den hästen kommer vi att sakna resten av våra liv. 


Vi ses igen på regnbågsbron, min älskade Zimone. För alltid älskad, för evigt saknad. 

REGNBÅGSBRON
På den här sidan himlen finns en plats som kallas regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns det ängar och kullar för våra vänner att
att springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla som varit gamla och sjuka,
blir återställda till hälsa och vigör,
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dom i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, allt utom en liten sak,
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvugna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dom att stanna upp och se bort i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva och kroppen börjar skälva,
Han springer plötsligt från gruppen, flyger över det gröna gräset.
Hans ben bär honom fortare och fortare,
Han har sett dig och du och din speciella vän återförenas lyckliga för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte
du smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i dom tillgivna ögonen på din älskade vän,
som så länge varit frånvarande i ditt liv,
men som aldrig har lämnat ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...
(författare okänd)



söndag 11 november 2012

RIP vår älskade Zimone....


Hanna var nog världens lyckligaste när vi fick hem Zimone och Annie för dryga ett och ett halvt år sen. Vi har många gånger sagt att bättre häst till Hanna, det finns inte. Inte snällare heller och klokare. Vi har stått många och långa timmar och bara gosat, gubben har ridit och Hanna har varit världens lyckligaste som har haft en sån underbar häst.

Åldern har talat emot henne, men vi har hoppats på att hon skulle få leva, länge länge....

Ödet ville nåt helt annorlunda. 

I morse när jag gav hästarna mat så åt dom som vanligt, Zimone var glad som vanligt, igår var hon helt kry när hon gick in. Senare på förmiddagen idag när jag skulle släppa ut dom så stod hon i boxen och såg ut som att jag orkar inte.....hon stod kvar i sin box och ville inte gå ut, hon som normalt nästan springer ner mig när jag öppnar dörren. När hon sen väl gick ut så gick hon uppåt vägen på väldigt stappliga ben. Hela bakdelen darrade men hon gick med korta steg.

Jag tog ut Annie och sen gick jag raka vägen in och ringde veterinären som kom efter nån knapp timma. Väl här konstaterades inte bara stapplighet utan dessutom att hjärtat slog snabbt, hon hade lite feber och hennes slemhinnor var fula. Dessutom ovanpå det så verkade magen vara sådär...bajset var väldigt torrt och nej nåt var helt klart fel. 

Det var smärtstillande som skulle vara vägen att gå men inte ens veterinären trodde på att det skulle hjälpa henne och som hon sa, har symptomen börjat, då lär dom nog komma tillbaka. 

Beslutet vi tog var hårt, men Zimone har varit frisk i hela sitt liv och som veterinären sa åt oss, vi ger henne ett värdigt slut, vi kan minnas henne som frisk och kry och hon fick sluta sina dagar och slippa lida. 

Hon fick därför sluta sina dagar och somna lugnt under sitt träd i hagen. Lugnt och stilla och vi satt hela familjen och klappade på henne medan hon somnade. 

Stallet är nu tomt, det ekar därnere, Annie fick åka till ett annat stall till nya stallkompisar och det är vi väldigt väldigt tacksamma för....

Vila i frid vår älskade häst, tomrummet du lämnar är enormt, vi kommer för alltid att bära dig i våra hjärtan....



fredag 9 november 2012

Valpträff och bröllopsdag!


Äntligen fredag igen och bara en moms kvar att göra! Snart så!

Regnar ute idag, igen, när ska det ta slut? Vill ha härlig kalla höstdagar med hög luft och sol! NU!

I helgen kommer det valpar hit, ska bli så roligt att träffa alla igen! Dom växer som ogräs minst sagt och har blivit stora fina nästan vuxna vovvar! och det som värmer mest i hjärtat är att alla verkar jättenöjda med sina hundar och säger det ofta till mig, DET värmer hela vägen in i hjärtat! Kombinationen med Pepzi känns verkligen som att den blev ALLT vi önskade och lite till!

Dessutom firar vi ettårig bröllopsdag i helgen! Ett år sen dagen D, tiden går fort!!!!!! Bilden ovan visar den helt ljuvliga buketten som Mariette nere på Tulipa gjorde åt mig! Den blev så fin! 

Numera sover jag på nätterna, värken har släppt. Känns märkligt för den som sover kanske att man kan säga så, men har man levt med värk i nästan ett helt år, värk och trötthet, så är det en underbar känsla att få sova igen och slippa gå och ha ont! Ljuvligt!

Ha en fin helg därute!

torsdag 8 november 2012

Världens allra finaste Chili


min allra underbaraste lilla vovve, underbara hunden min. Min kompis som ställer upp i vått och torrt och som ALLTID levererar om JAG håller min part of the deal. ALLTID. 

Idag fyller hon 5 år vår lilla tös och här nedan kommer ett litet bildcollage från hennes år hos oss; 












GRATTIS på din femårsdag älskade tösen vår, må vi få behålla dig i många långa år till!


onsdag 7 november 2012

Blåst och moms!


Just ikväll faller inte vädret mig i smaken alls. Dom senaste dagarnas regnande har övergått i blåst, stark blåst som rycker och sliter i huset. Starka väder är nåt som dom senaste åren fått mig livrädd, jag minns när jag låg i lägenheten i Halmstad och glodde ut på vår parabolantenn, livrädd att den skulle få vind och dra ner till grannen....numera är jag mer rädd att taken ska blåsa ner, ikväll tittade jag på min bil och skänkte en önskan åt ovan att inte slänga ner takpannor på motorhuven på den....

Här har annars dagen gått i momsarnas tecken, det är momsvecka och jag har fått in dom stora IDAG så det innebär ett par dagars idogt arbete innan dom ska vara inlämnade på måndag! 

Passar ju iofs bra när det blåser snålt ute!

Ikväll blir det god middag, har varit på heberleins i Förslöv och botaniserat, gott gott!!!!

Tjing!

söndag 4 november 2012

Tappra överlevare



Det är lite fantastiskt såhär i mellantid vad man hittar i skogen när man är ute. Igår på promenaden fann jag dom här? Fina trånade små gula kantareller i vägkanten och uppe i skogen. Så fina, så fräscha. Trots både ösregn, frostnätter och kyla så stod dom där, pigga glada och friska!

Idag har vi firat söndag här med att åka och handla, lunch till hells kitchen och hagkoll. Grisarna går bärsärkagång i hagarna och river ner trådar för glatta livet. I ena hagen är det rena autostradan in i hagen, det är rena rama snitslade vägen hur dom går igenom hagarna. Fördelen är att där är inga ekollon kvar åt hästarna att äta....DET är kanon!

Idag har annars varit hällregn, kallt och ikväll verkar det bli frost igen.

Imorrn är det måndag, lovet är slut och vi kör på ny vecka!" Ny vecka, nya tag!

fredag 2 november 2012

Fredag!


Ikväll har jag stått en lång stund och sett hur solen dalade ner bakom träden uppe i hagen och färgade himlavalvet alldeles rosa. Så vackert så man blir alldeles tagen. Tio minuter tidigare regnade det, ett riktigt oväder som kom från ingenstans, varade i fem minuter och sen drog vidare lika kvickt. Bakom sig lämnade det en magnifik solnedgång och jag blev bara ståendes, insuktade tillfället, bilden och luften. En klar härlig hög luft så som det bara är på hösten. Så underbart!

Idag har jag och Hanna varit i stan, gått och strosat. Hanna köpte en bok, jag köpte lite julsaker, ett ljus som luktar pepparkaka och te med pepparkakssmak. Vi var inne på lagerhaus och kikade och i en annan inredningsaffär jag aldrig tidigare varit i inne i stan. Jättemysigt.

Vi åt lunch på Börje Olssons skafferi, bytte några ord med kassörskan och åt sen i lugn och ro, helt ensamma eftersom vi var tidiga. Härligt. Helt ljuvligt. Gick och köpte nya blossaglöggen och körde sen hem och släppte ut hönsen ett par timmar, räven stryker här ännu, och släppte över hästarna i stora hagen så dom fick röra på sig några timmar.

Nu är alla djur inne, har fått mat och mörkret sänker sig över berget igen. 

Hann med både en cykeltur med vovvarna och ett träningspass med Chili innan det mörknade oxå, det gäller att ta vara på tiden! Sidoförflyttningarna vi fick till idag, dom gick inte av för hackor, det kan jag lova! Sååå snygga!

Ha en ljuvlig helg därute!


torsdag 1 november 2012

Höstrusk och Ullaredsbesök blandat med tvåans träning


Hösten har definitivt tagit ett tag om den halländska myllan! Till skillnad från förra hösten har vi redan haft flera frostnätter häruppe, med rätt mycket kyla dessutom. Tycker det bara är härligt, det torkar upp i markerna och kyla betyder ofta att det är rätt okej väder dessutom, klart och inget regn! 

Ikväll är det rusk ute dock. Det häller ner från himlavalvet, stora feta droppar som gör att man blir dyblöt.
Efter en tur till Ullared i eftermiddag, vi och halva västsverige tror jag plus några till, så var hästarna som dränkta katter och fick gå in tidigt. Kände inte att dom behövde stå ute och hänga i ösregnet....Dom verkade inte direkt protestera heller kan jag säga.

I Ullared var det jul. Julstjärnorna satt på plats utanför, snöflingorna menar jag alltså och inne skrudade julgodis, adventskalendrar, kalendrar för 2013 och julpynt av alla slag. Vi köpte ett gäng tomtar och lite adventsbelysningar. Fick slänga en hel hög förra året. Ja en hjälpte Pepsi till med, den rev han ner på golvet så den bara sprack rakt av i ljusen. Har jag aldrig varit med om faktiskt tidigare. Men men, gav plats åt lite nytt iår då....blev ett jullandskap och en stjärna. 

Chili har fått starta om i veckan, nu tar vi sikte på lydnadsklass II! Dom nya momenten är vanlig apportering, inga problem, rutan, ett rakt skick där jag tänker använda mig av hennes utkommando, fjärrdirigering, den pillar vi minst sagt med, men efter Mias tips så verkar den ha lossnat! Ska lägga på Emmas klickerträning där oxå så lär det paketet bli alldeles lysande! Sen är det hopp sitt och där har vi börjat med hopp ut från mig och det funkar fint. Ser fram emot att ha momenten klara tills efter jul så vi kan fortsätta i tvåan till våren!

Nu har vi packat in alla saker, vi har städat över huset jag och Hanna, satt igång både tvätt och diskmaskin och fått igång pannan. igår trilskades den med mig och blev väldigt varm men idag går det bättre! Efter en kopp varm choklad och en macka väntar vi in ullköpare och sen blir det soffläge ikväll!

ha en go kväll!