tisdag 16 oktober 2012

Helgens träning...inför tävling :O)

Foto; Hanna Nilsson

I helgen var det träning på schemat. Hade så sett fram emot detta, lydnadsträningen liksom kom av sig med Mints rädslor i våras. Det är lite så jag funkar tyvärr, minsta motståndets lag och annat som är roligare så ger jag mer eller mindre upp. Även om jag kan tala om för mig själv och vet vad orsaken är så är jag så LAT!

Men nu har jag känt att jag ska sätta igång Chili med lydnadsträningen igen, för att starta och ta mig uppåt framåt igen. Det är ju roligt, sjuhelsikes kul! Och som sagt jag är dessutom sån så jag tränar på det vi redan kan, fullt mänskligt men man kommer inte så långt. Annat var det med Tim, min första flatte, honom tränade jag allt jag inte kunde och helst lite till. Tog oss framåt uppåt!

Chili kan vara lite stökig att ha med sig på gemensamma träningar, men i helgen tog jag tjuren vid hornen. Vad fasen, om jag inte åker på träningar med henne, jaktträning gemensamma är INGA problem, lydnad känns hon som om hon skulle kunna bralla 1000 varv och lite till....men om jag inte åker på gemensamma lydnadsträningar, HUR ska vi ta oss framåt? ja inte vet jag. 

Som sagt, minsta motståndets lag. Känner mig som en motsträvig kärring.

Vi åkte. och det gick hur fint som helst. Ett härligt glatt gäng med hur många inputs som helst, alla hade olika *problem*, frågeställningar, funderingar, det är ju det man lär sig tonvis på, att titta på andra. Och framförallt ett gäng som ger, utan skrupler, som är raka ärliga och fantastiskt trevliga. Underbara människor!

Vi började med en platsliggning, som gick jättebra. Chili var lätt i magen när hon var yngre, minsta vink från nån annan så for hon upp. Nu låg hon som en stek på marken....tungt och lugnt. Störning ifrån att andra berömde, hundar som skällde, bekom henne inte det minsta. Låg jättefint.

Nästa moment sitt i grupp har hon aldrig gjort. Nånsin. Men hon satt fint, satt inte så länge eftersom jag inte ville utmana ödet men hon satt fint det hon satt och fick även här små störningar. Störning är bra!

I vår del av träningen sen så ville jag köra tre moment, fritt följ, inkallning och läggande under gång bara för att dom andra skulle se hur det såg ut och säga sin mening om vad som ska förbättras, hur vi ska arbeta med grunderna och hur vi ska gå vidare, belöningstrategi osv. Första strategin var leksak bort! och det är sant, vi testade och Chili är gladare för min röst än för leksaken. Passar mig utmärkt får jag säga...

Nästa var det där att jag nog inte ska vara rädd för att säga åt henne när det är fel. Många gånger blir jag lite osäker och tiger och blir förvirrad istället för att markera, nej nu gjorde du fel, nu gör vi om och gör rätt. Dom gånger jag faktiskt säger ifrån så blir det nästan alltid rätt efteråt. Alltså, inte vara förvirrad, vara tydlig. Tala om gör såhär, inte såhär. Var schysst mot hunden. 

Så, idag har vi kört ytterligare ett träningspass härinne. Tränat ställande, och fotgående. Arbetat med röst och godis. Tyvärr får jag ju inte använda rösten på tävling men ska komma på nån slags strategi för det oxå, för att inte hunden ska gå ner sig på tävling. 

Det ger hur mycket som helst att vara iväg på såna träningar, man blir trött i skallen och måste sortera sen men det ger precis hur mycket som helst! 

Nästa helg är det tävling, och då hoppas vi , att vi med minimalt med träning, hittar det där förstapriset i lydnad. Målet har jag redan satt, en titel som kallas SLch!



2 kommentarer:

  1. Tänk vad bra det är, när bästa belöningen är en själv. Ännu bättre när man faktiskt kan använda sin toppbelöning mellan varje moment på tävling, utan att bli diskad :)

    SvaraRadera
  2. Synd att du missade mitt fria följ, då hade du sett hur min tävlingsbelöning låter.... ;)
    När jag andas ut så höjer jag Samsons drift... ;) Tål att tänkas på ;)

    Kraaam

    Ps. Jag är KÄR i din hund!!! Ds.

    SvaraRadera