fredag 21 september 2012

För nöjes skull...


Det här lilla knytet är nog det sötaste vi har haft i fårväg här på gården. Lilla Esmeralda som föddes i våras. Hon och hennes mamma Lilla bä står för stamdjuren här på gården och tillsammans med Paula och Iduns två lamm Olivia och Liv är det vår flock av idag.

När jag köpte Mint så gjorde jag det främst för att valla. Valla och träna lydnad. Det var den tiden då jag nästan faktiskt inte tränade nåt med Chili utan hon gick mest och skrotade. Sen blev det ju så att jag vaknade med jakten och träningen av den och ja den tar tid om man vill nå nånstans, det är fantastiskt kul. Dessutom så värker det i hjärtat, jag skulle vilja träna både lydnad och bruks mycket mer än jag hinner.

Det är ju lättare att träna vallning med egna får. Helt klart. Och många tycker nog man är tokig som gör sig av med fåren när man har en vallhund. En vallhund man vill få fram på prov såsmåningom. men just nu räcker faktiskt inte varken tiden eller orken till. Hela förra vintern känner jag att jag gick och bar mat och slet som ett djur, sen ska det flyttas mellan hagar, det ska avmaskas, klippas, och som en kund sa till mig idag dom ska skötas. Just nu vill jag hellre lägga den tiden på Hanna, hennes hästar och hennes träning. Och mina egna hundar. 

Därför har jag insett min begränsning. Jag kände redan förra vintern att får, det kan jag skaffa ett annat år, en annan gång, om jag vill. Just nu ryms dom inte i min tid. 

Jag blev därför väldigt glad idag när Philippa ville köpa mina får och ha dom att valla på, jag är helt hundra på att dom kommer att få det superbra där och jag får ett måste mindre. Ett måste jag kan lägga på mina egna hundars träning istället. 

Som Anna skrev till mig ikväll....för nöjes skull...................

En sten har lättat från hjärtat!

2 kommentarer:

  1. Så söt lammunge har aldrig sett en så melerad. Ha en bra lördag kram Beijan

    SvaraRadera
  2. Tror du tagit ett bra beslut. Man måste inte ha ALLT, och inte göra ALLT. Det räcker man inte för, särskilt när man kanske har en kropp som inte alltid vill.

    Det är svårt att göra sig av med djur, och jag har många gånger ifrågasatt mitt eget beslut att inte ha hästar (och grisar, men hästarna saknar jag mest) men även insett att det var rätt beslut.Egentligen skulle jag behöva minska än mer på alla mina måsten och hobbies och önskemål, för jag räcker fortfarande inte till, men nu kan jag inte välja. =)

    Jag tror det här blir bra för dig! kramar!

    SvaraRadera