Ett rysande avslut..............

Foto; svt

Jag har aldrig förut följt ett OS på det viset som jag har gjort detta OS, vi bänkade oss redan i lördags framför datorn och tittade på dressyren, vi fortsatte i söndags. Igår åkte tvn på och stod på hela dagen och vi skrek när Sara gjorde sin fina runda, hela familjen!!!!! Maken som tidigare hostat lite om hästsport han vrålade idag rakt ut när Linda Algotsson red felfritt....

Ja vad ska man säga. Det är en sport härlig som få och som gammal ryttare sen barnsben så är jag otroligt stolt över min sport, över Rolf-Görans Jerringpris och över Saras silvermedalj som är än större! Petrus, min gamle tränare, är tronhållare av guldvalören inom fälttävlan och han hälsade via tv till Sara igår att han ville ha en tronarvinge ...

Men nej, Viktoria Carlebäck sa igår att man blir aldrig för gammal för fälltävlan men när maken sa att gå ut och sadla upp Zimone så njae.....:O) Men nog är det häftigt! Sveriges allra första medalj på OS togs av just en ryttare, ridsporten som varit så nästan föraktad av många och ja jag har mer än en gång hört att ridsport inte är en sport, oftast av människor som knappt varit i närheten av en häst. Det är synd. Så många ungar som älskar hästar och ja det har ju sagts mer än en gång att tjejer som tillbringar sin barndom i stallet blir bra på ledarskap. Det ingår liksom i paketet....man lär sig ta ansvar, både för sig själv, för andra och för en annan levande varelse. Det är en BRA uppväxt helt enkelt! Dessutom lär man sig att ta i, att ha skinn på näsan och komma framåt! Nåt tyvärr många barn av idag som spenderar hela sin fritid vid sin dator inte lär sig. 

Jag och maken har idag varit på utflykt och hade svtplay med oss i min mobil, hela vägen! Vi har skrattat och jag fick gåshud, skrek rakt ut efter första omgångens hoppning! Telefonen dog lagom tills prisutdelningen men den har jag sett nu i efterhand...

Vi säger GRATTIS till Sara, det är så häftigt!