Vad är det som räknas, egentligen?

Idag for jag och Mint till Falkenberg på tävling. Lydnadsklass I stod på programmet, vi har ett förstapris redan och har inte tävlat sen förra sommaren, knappt tränat heller egentligen om man jämför med många andra....MEN jag tänkte ändå att jo jag ska testa och värma igång henne för året med ettan.

Tävlingarna i Falkenberg brukar vara jättetrevliga så så fick det bli.

Fördelen var att samlingen var inte innan klockan elva så Fyhrlund fick sova....zzzzzzzzzzzzzzzzzzz men vaknade faktiskt före klockan! underbart!

Ut med hästar, frukost, samla ihop hund och barn och iväg. Ingen kö nästan ingen trafik på vägen alls. Förra veckan var det lååååååååååååååååååång kö på motorvägen! 

När vi kom upp till Falkenberg så tog jag ut Mint och körde en genomkörare med henne och hon körde ner heeeeeeeeeeeeeeeeeeela näsan i gräsmattan! BAJS mamma!!!!!! fick talat om för henne tre gånger att nej det är inte DET vi är här för idag! Den hunden och hennes ätande....hualigen! Tänk att det kan vara sååå fantastiskt gott!

Där tappade jag tråden lite. dom senaste dagarnas genrep har varit sååå fina och så kör hon ner näsan i backen det första hon gör????

När Hanna kom fram och frågade om jag var taggad så blev därför svaret nej...jag såg nog lite moloken ut där jag satt tror jag...

Dags för platsliggning och en sak jag tänkte på när jag körde hem var att jag stod med händerna bakom ryggen? Gör jag ALDRIG annars. Varför jag gjorde det idag vet jag faktiskt inte! Men nånstans i sista fjärdedelen av platsliggningen så var det nåt som typ en plåt som skramlade på andra sidan vägen. Som ni säkert alla vet så AVSKYR Mint höga ljud! Hon slängde en kvick blick på det hållet och kom sen med svansen mellan benen smygandes tillbaka till mig.

Många hade nog blivit sura i det läget och kört hem. 

Men jag kände att nej varför? vi har vårt förstapris redan, hon behöver tävlingsträningen, jag oxå och vad har det för betydelse? Hon gjorde inte det för att jäklas utan för att hon är rädd för det som låter. Backade ett antal steg ur ledet lät henne komma och kopplade bara upp henne.

Gjorde ingen stor sak av det alls.

Tandvisningen sen var en tia, fick dessutom beröm av domaren för att jag skötte hennes uppgång så snyggt. Värmde! <3

När det sen var vår tur så taggade jag upp henne genom att låna hennes lillebror Zork en stund innan. Det går Mint igång på....

Programmet sen gav mig faktiskt gåshud! Lägg till att hon blivit rädd, många hundar gick och nosade i backen i sina program, dessutom var där tonvis med ollonborrar på plan, och ja vi hade ju vårt äventyr med borrar förra året....

Hon fick en sjua på linförigheten, hon är lite vid och vid en halt så vet jag inte vad jag gjorde men jag stannade, sen gick jag ett steg igen? Märklig människa. Sen blev det 7.5 på ställande under gång, hon var vid där oxå och satte sig innan jag kommenderade henne. Resten var 9 och 10 rakt igenom och en nia på helheten. Kommentaren där *samlat och proffsigt* värmde hela vägen in i själen! och som sagt jag hade gåshud när jag sprang av plan...

Hade inte plåten ramlat så kan jag bara konstatera att Mint hade vunnit klassen....MEN nu ramlade den och vi tar bara helt enkelt nya tag!

Det som egentligen räknas är ju att jag vet att hon kan och att känslan fanns där, hon gjorde ett kanonprogram även att hon stunden innan blivit rädd för nåt på samma plats och hon var med mig hela programmet och vi fick jättefina poäng!!!! DET är det som räknas, allting annat är bara .........................

Vi tar som sagt nya tag, det finns fler tävlingar att åka på! Många!