Vattendirigering vs landdirigering...

Idag var jag tvungen att göra ett experiment. Eftersom det var så varmt ute, så efter att ha kört dynga i ett par timmar och därefter gått över staketet i hästhagen, så tog jag Chili med mig ner till den lilla dammen härnere för att se hur hennes vattendirigering ser ut. 

Jag körde ett pass vanlig dirigering till med henne i helgen och det gick fint får jag säga. Vi tänjde ut hörnen i fyrkanten plus att jag la på ena långkanten några stycken som jag valde vilken hon skulle hämta. När jag tänker till och verkligen ger mig den på att hon ska fram så har jag plötsligt tappat tendensen att blåsa sönder, jag chansar inte. Tänker till ....

Så idag tänkte jag jag måste kolla. Måste bara prova. Och se det gick långt bättre än jag trodde och det kändes inte alls så svårt som jag trodde. Hon lyssnade jättefint på signalerna, vid stoppet däremot så har hon inte riktigt förstått att hon ska vända sig om men hon gjorde det när jag sa hennes namn. Nu var hon juinte så långt borta så det funkade. Men både uttecken och sidotecken funkade finfint. Varför är vattendirigeringen så enkel och landdirigeringen så svår? Eller var jag bara inställd på att det inte alls skulle funka och så funkade det fint? För vattendirigering är ju i ärlighetens namn inte alls enkelt. 

Nåväl, vi tränar vidare!

Körde igenom lydnadsklass I passet idag igen och idag funkade det. Häromdagen var det inte mycket som funkade ska jag säga. Det som har funkat hela tiden både före och efter dräktigheten, hon verkade ha glömt allt! Men idag satt det där igen. Puh! Ska tävla på lördag med henne och skulle gärna vilja ha den där ettan....väldigt gärna!

Idag har lilla Coffee åkt hem till sin familj igen. Tomt blev det, vilken valp! Å vad jag ångrar att jag inte behöll en. Ska jag vara ärlig mot mig själv så hinner jag inte med en hund till men jag måste säga vilken ljuvlig liten tös!!!!!!

Nu är det gonatt här, sov så gott!