måndag 16 april 2012

Luften gick ur....


Den här vintern har jag slitits mellan gråt och förtvivlan och stora lyckorus, hela vägen från november månad. Det har varit lycka, kaos, bråk, små mirakelliv, skitsnack och kärleksbebisar om vartannat hela tiden, varvat med en del stormar....vädret i vintras gjorde att jag gick omkring ständigt på tå, när kommer nästa storm och river omkring i naturen? Ett tag var jag nästan rädd för att det skulle blåsa hur dumt nu än det låter. Människor som gjorde en ledsen arg förbannad varvat med dessa underbara valpar, lamm och härliga människor. Oron för hur lamningen skulle gå efter tackan som dog, det var ju *bara* hon som dog men det tog liksom udden av det och jag blev livrädd för när nästa kaos skulle hända.

Nu är det i färdiglammat här på gården och ja luften gick ur i helgen. Någon drog ur proppen. När Mint började löpa för nån vecka sen dessutom och jag bestämde mig för att det var för tidigt för att slita ut Chili på tävlingsbanan så bara gick luften helt ur. Jag har sovit i helgen kan jag meddela. Sovit som en stock. Legat i soffan och bara varit i flera timmar på kvällen, sovit till halvvägs middag på förmiddagarna. Så skönt. Man känner livet komma sakta tillbaka till kroppen igen. Värken sitter i lederna som ett svar på att kroppen har slappnat av men det gör inte så mycket. 

Solen den skiner, lammen skuttar friska och krya i hagen och hästarna mår prima liv i sin hage. Annie har fått kortat sin man rejält, så har den vuxit ut tills Hamneda utställningen. Maken till tjock man vet jag inte att jag har sett på det viset innan men jag vågar inte ta min effilersax till henne...då lär den nog tvärdö!

Våren är på väg, citronfjärilarna syns surra, sädesärlorna har kommit och så den där lilla lilla fågeln som springer upp och ner i trädet! och imorrn, imorrn åker jag och Chili till allra bästaste Birgitta och tränar! Det var alldeles för länge sen och vi ser sååå fram emot det! Iaf jag! 

Gokväll!

3 kommentarer:

  1. Livet är likt en berg och dalbana. Ena dagen, nej, ena stunden lycka o ro för att snart förbytas till oro och grubbel... Det enda man kan säga till tröst är att det ju på något vis ändå är just LIVET... O du är stark och klok Ulrika... Du går alltid starkar ur än in... Även om jag kan instämma i det där som vi kort och gott kan sammanfatta i: Fuck blåst:-)))

    SvaraRadera