måndag 31 december 2012

Från oss alla....


till Er alla, ha en helt underbar nyårsafton och ett GOTT NYTT ÅR!

För vår del året när vi ska starta i öppenklass på jaktprov, på ett kkl förhoppningsvis, i lydnads klass II, kanske III? Annie ska ridas in, stallet ska bli hönshus, hönshuset ska bli blomhus, och vi ska få en ny kull valpar på gården!!!!!

KRAM till er alla som är här och läser, ni förgyller min dag!

söndag 30 december 2012

OBH Nordica Hercules


är nu officiellt invigd!

Vilken maskin, vilken motor! Plötsligt blev det väldigt mycket roligare att baka igen! TACK Älskling för världens bästa julklapp! 

På spisen står en annan suverän julklapp, nämligen gjutjärnsgrytan han köpte åt mig. Min gamla billiga variant från IKEA brände vid och jag svor över att jag inte köpt en redig variant utan en billighetsvariant. Hade en skeppshult tidigare som höll i sisådär 100 år kändes det som....Den flyttade dock i samband med separationen från Hannas pappa och jag köpte då som sagt en billighetsvariant istället som jag har svurit över flera gånger senaste året efter att den brände i botten. Dumt. 

Jätteglad är jag för mina julklappar!

Imorrn är det nyår och planerna för nya året börjar ta form. 

Suger dock på dom en stund till innan jag avslöjar dom, men jag kan avslöja såhär mycket, att på onsdag går färden norrut för att träffa Chilis troliga nya kavaljer. Har träffat honom förut, sett honom på prov och sett hans släktingar, underbara hundar! Dom och framförallt han har det där jag vill ha i en hane, trevlig, samlad, koncentrerad men ändå social, och pussglad! Fokuserad när det gäller och i övrigt en trevlig vänlig individ. Ska bli jättespännande och blir det som tänkt så blir det en ny kull valpar till hösten!

Vem han är? Det får ni veta om nån vecka....hihi.

Ha en fin kväll! och ett alldeles underbart nyår!

fredag 28 december 2012

Min lilla tös har blivit stor...


och jag ser på detta kortet att hon numera har manen på andra sidan! 

Vi har iaf mätt lilla madame idag, Mia som är Zimones uppfödare kom och hälsade på och när vi pratade om höjd så sa Lotta att jag har en mätsticka! Sagt och gjort, fem minuter senare var hon mätt och hon är idag hela 144 cm! Jag som trodde hon skulle bli en liten d eller möjligen en maxad c, hon lär bli en rätt stor D! Men det tackar vi för alldeles särskilt! 

Dagen idag har annars bestått av städning, vädret var så underbart så jag öppnade dörren och vädrade en lång stund, fika med Maria, och sen har jag och Hanna varit och handlat ikväll, jätteskönt att ha det gjort! Har ju givetvis oxå varit och mockat och pysslat om Annie, stod en lång stund och kammade manen på henne, hon älskar verkligen att få den kammad! Helt ljuvligt. 

Nu är det årets sista fredag och nog märker man att det har vänt, vi går mot ljusare tider! Även det jätteskönt!

Körde ett pass styrketräning ikväll, bara en sån sak, det är så gott att röra på sig!

Ha en fin kväll och en alldeles underbar helg, årets sista!

Kram på er!

onsdag 26 december 2012

Vacker dikt...



Jag hittade den här dikten i statistiken ikväll, för första gången läste jag den hos min väninna Karin när hon mist sin kära hund Diesel. Vill så gärna dela med mig och den passar så bra, till minne av mina två guldklimpar, två älskade vänner jag kommer att sakna tills den dag jag själv drar min sista suck....


They say memories are golden,

Well maybe that is true.

I never wanted memories,

I only wanted you.

A million times I needed you,

a million times I cried,

if love alone could have saved you,

you would never have died.

In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place,

no one could ever fill.

If tears could make a stairway,

and heartache could make a lane,

I´d walk the path to heaven,

to bring you back home again.

En annan dag och summering...


Idag är det annandag jul. Ännu en lugn dag men dagen då man börjar nästan få kryp i kroppen av allt stilla lugn....

Har precis gått en tur med hundarna. Det vindar lite ute men det är på det hela taget väldigt skönt bara att komma ut och röra på sig. Har varit rätt förkyld sista dagarna så hundarna har fått hålla tillgodo med turer upp i hagen men dom har ju å andra sidan varit nöjda med det. Idag kände jag mig bättre och gick hela rundan i skogen, det var verkligen jätteskönt!

Har suttit och jobbat lite idag oxå, håller på med ett bokslut och knåpar lite, det är oxå jätteskönt att få gjort lite...få jobbat undan. 

Annars om åren brukar jag ställa upp en summering månad för månad. Det här året vet jag inte om det behövs. Det är inte så mycket att summera, mer än att jag hoppas att vi får ett väldigt mycket bättre 2013 än 2012. 

Året började väldigt bra dock, vi fick en helt ljuvlig kull med valpar, valpar som senare iår har varit till stor glädje och som har blivit väldigt mysiga hundar. Ångrar mig djupt att inte jag behöll en valp ur kullen...men så är ödet, det får bli nästa gång. 

Sen känns det nästan som om det gick utför. Vi miste en hel hög med älskade djur under året. Goliat fick ta en fajt med räven medan vi var på Cypern och dog tyvärr av sina skador, han hann bli 5 år och var en stor och ståtlig tupp, full av personlighet. Även hans vapendragare Orvar föll senare offer för räven, Orvar hade börjat bli lite skraltig och gick mest uppe i hönshuset och skrotade, lätt offer för en räv.


Vi sände iväg våra får till slakt, gamla mor Lina som tillhörde vår första flock av får fick åka till slakt, hon hämtade sig aldrig riktigt efter lamningen och beslutet togs att dottern fick stanna, mor fick åka. Dottern var en tam tacka som jag älskade av exakt hela mitt hjärta och jag var så glad åt att ha henne kvar. 
Det var därför med stor sorg vi tog emot beskedet nere på cypern bara ett par dagar efter rävattacken på Goliat att Idun hade dött av trumsjuka i hagen, inte nog med att jag då hade värk i hela kroppen och hade en axel som inte gick att röra, jag grät så jag skakade den kvällen....

Värk ja. I mars fick jag först ont i handen sen smög det sig upp i axlarna. Först höger sen vänster. På Cypern låste sig hela högeraxeln och jag kunde inte röra den en millimeter....tårarna sprutade...igen. Var detta såhär det skulle förbli? 

Med hjälp av massörer och Anna på Halmstad hundsim är båda axlarna bra nu och jag tackar gud varenda dag jag kan röra på axlarna och sova utan smärta. Har man inte levt med smärta varje dag kan man inte ens i sin vildaste fantasi förstå hur hemskt det är.

I höst sen kom den värsta smällen av dom alla, min älskade älskade älskade underbara häst Zimone fick somna in söndagsmorgonen den 11 november. 

Livet kommer aldrig mera bli sig likt på farmen, några veckor tidigare hade vi sänt iväg fåren till en väninna till mig, tiden fanns inte och vi skulle *bara* minska ner djuren lite. När Zimone fick somna in blev tystnaden dubbel, stallet blev helt tomt. Det ekar därnere, och saknaden efter henne är enorm. Aldrig i hela mitt liv har jag mött en häst med större personlighet, aldrig nånsin. Hon var gudasnäll men väldigt bestämd med att visa vad hon ville och tyckte och hon var mer som en hund än som en häst, hon var verkligen helt fantastisk. Fortfarande när jag är i stallet så bara gråter jag, tårarna tycks aldrig vilja sluta rinna längs mina kinder, jag saknar henne så det värker i hela själen. Jag älskade henne och kommer för alltid att sakna henne.

Annie är fortfarande kvar hos oss och ett stort glädjeämne, jag ser verkligen fram emot att få henne inriden till våren. Hon har en personlighet lik sin mors och jag är så glad åt att vi har henne. Hon står i ett stall i Skogaby, bättre stall finns inte, och vi är så glada både åt att få vara där och att få ha henne iaf som minne efter mamma.

På hundfronten har det inte hänt mycket annars 2012, Chili tog lång tid på sig att hämta sig efter valparna och fick en lång lång viloperiod, vi har hunnit med lite kkl träning och lite jaktträning, men inga prov. Vi satte dock fart på lydnadsträningen i oktober och två veckor senare hade Chili ett förstapris i lydnadsklass I. Nu stegar vi vidare mot lydnadsklass II, vi får se hur det går. Vi har sex veckor på oss att träna in dom moment som fattas, det ska väl inte vara så svårt...eller?

Ja som ni säkert förstår så känns det mest som om jag vill lägga 2012 till handlingarna. Vi ser fram emot 2013 med tillförsikt och önskar er alla ett gott slut på 2012, året som vi stänger och helst glömmer....eller så bevarar vi det i hjärtat och inser att alla motgångarna har gett oss en stor uns av ödmjukhet inför både livet, hur fort det kan vara slut, och tacksamheten över att vi faktiskt får lov att vara friska och krya!

Jag sänder er alla en jättekram och önskar er en fortsatt fin helg! 


tisdag 25 december 2012

Fortsatt god jul!


Just nu rullar en av mina absoluta favoritfilmer på tv. Trolltyg i tomteskogen. En helt fantastiskt rolig film som jag har sett om och om igen, flera gånger sen barnsben. När den släpptes på dvd var den ett helt självklart inköp...

Hoppas ni alla har haft en härlig jul, här hade vi en lugn och skön jul med god mat i god familjs lag. Jätteskönt. 

Fick äntligen en ny hushållsassistent, den jag har haft här tidigare sen mormors la av har tyvärr varit av det segare slaget och inte orkat med bröddegarna, vill ju gärna ha en maskin som orkar. Har därför inte varken haft lust eller ork att stå och baka några mängder sista året, det blir så knöligt när maskinen plötsligt inte orkar längre och degarna jäser för dåligt.

Såg en assistent på tv och insåg att den jag har måste ha nåt som inte dom har...eller tvärtom blir det ju. Visade sig att den jag hade hade en motor med väldigt  låga watt, inte konstigt den inte orkade...den är förlåten. 

Hur som helst, världens bästa make hade varit och köpt en OBH Nordica hercules, en likadan som dom hade i hela Sverige bakar, med nästan dubbelt så många watt som den jag haft tidigare. Nu ska här bakas!
Fick dessutom en overall igår av mor och Jörgen så jag slipper frysa i vinter. Underbart! 

Vi åt god mat, gott godis och bara satt i soffan och myste, helt ljuvlig julafton!

Idag är det juldag och inatt har ett förfärligt oväder rivit runt i skogarna. Det blåste inatt så det dånade och halv sju var jag ute och räddade in Hannas dörrkrans och tomten och fåren vi hade ståendes på verandan. Det som är lustigt med oväder är att lika fort som dom kommer, lika fort försvinner dom. Nån timme senare var här kavlugnt igen. 

Har jobbat lite idag faktiskt, sitta och jobba medan telefonen är tyst och kunna ta saker i sin egen takt är guld! och så har vi varit i stallet två vändor. 

Härlig juldag, lugn juldag! 

Ha en fin kväll och fortsatt god julhelg!

söndag 23 december 2012

Dan före dopparedagen...och vild snöstorm!


Ute viner stormen, snön står på tvären och det väller ner snö från himlavalvet...på den danska DMI radarn står det att snöfallet har lättat....här. Vet inte om jag håller med om det?

Husse har precis gått ut med hundarna, idag är det julmys som gäller på hög nivå. Medan han var iväg några timmar mitt på dagen passade jag och Hanna på att göra det sista klart, köttbullarna, den mjuka pepparkakan och en saffranskrans a la Ernst. 

Nöjda och belåtna kunde vi sen sätta oss och äta när mannen i huset kom hem igen och efter maten har jag och Hanna varit i stallet en tur och sen har vi bara suttit och njutit av stillheten..spelat spel och myst. 

Ikväll blir det mer soffmys och sen imorrn får vi väl se om vi kommer ut eller om vi får skotta oss ut!

Ha en härlig kväll! 

lördag 22 december 2012

Dan före dan före dopparedan....


Inför den här helgen lovade jag och maken varandra att vi skulle ha handlat klart och fixat, vi ville inte ge oss ut i den trängsel som lär vara i affärerna i helgen eftersom helgen är så lång inför julafton på måndag.

Sagt och gjort, igår fick vi slagit in dom sista julklapparna, granen togs in och kläddes och vi städade igenom hela huset och satte fram alla tomtar. Maten är hemma sen flera dagar tillbaka och igår kokte vi den hemrimmade skinkan. Den blev ljuuuuvlig! Helt underbart!

Igår när allt var klart satte vi oss och tittade på serien svärdet och spiran och idag kan vi bara ta det rätt så lugnt!

Jätteskönt!

Ta det försiktigt alla ni som ska ut i trafiken idag, där lär vara både folk och trängsel, överallt!

onsdag 19 december 2012

Mot nya mål


Såhär innan jul är det kanske inte så bra att inse vad jag faktiskt insåg idag när jag var i stallet. 

Men...jag hoppas att ni alla som är med mig peppar mig igenom detta.
Det är ingen hemlighet att jag dom senaste åren har ätit upp mig bokstavligen. Väger iaf 15 kilo mer än jag gjorde när jag träffade Mattias för sju år sen...visst, jag har haft värk och kroppen har strejkat och orken har stundtals varit obefintlig. Men det är ingen ursäkt!

Idag stod jag i stallet och insåg att nu är det snart dags, nu ska Annie ridas in strax och jag lär få hjälpa Hanna att rida henne när hon väl är inriden. En unghäst behöver mer motion än Zimone behövde...så. Jag ska komma upp i sadeln och rida den där lilla donnan men jag inser att jag väger för mycket! Hon har blivit lite lägre än vi trodde, ingen nackdel alls kan jag känna, men oxå lite tunnare i formen och därmed inte så grov och viktbärande som sin mor. 

Alltså, jag måste ner, minst dom där 15 kilona som jag har gått upp!

Ingen nedgång, ingen ridtur! 

Så, inför vårens ridturer, så SKA 15 kilo bort!

Basta! 

måndag 17 december 2012

Julfägring...


Igår for jag och Hanna genom snö och slask upp till Helen och stuteri Brandt i lagan där Annie är uppfödd. Tittade på aaaallla pölisarna, pussade på många nosar och fick gott fika! 

Underbart!

På vägen hem for vi om en blomsterbutik i Ljungby och köpte pynt till kransar, en till Hanna, en till Elin som dom sen gjorde medan jag och maken for iväg till stallet och släppte in hästarna. Resultatet är ovan, årets julkrans, sååå fin! Det ger en viss stämning med en sån på dörren, man får till helheten..det är vackert!

Tyvärr har snön försvunnit dock så naturen är nu rätt mörk. Det är tråkigt. Jättetråkigt.

Nåt som är roligare är att den ena hönan som försvann i lördags dök upp igår eftermiddag och satt under hästsläpet, märkbart skärrad och med en svans som var rumphuggen men iaf vid liv. Den andra lilla hönan som mot alla odds verkar överleva är uppe och går idag, hon stapplar men hon lever och hon äter och dricker. Vi  hoppas vid vår gud att hon överlever.

Suck.

I helgen har det iaf hänt betydligt roligare saker och vi säger GRATTIS till vår allra bästaste träningskompis Hanna med sin hund Bacci och till Anna och bästaste brorsan Grym som knep andra platsen av femtio tävlande på Stora Stockholm i helgen. Vi är iofs inte förvånade, för båda ekipagen är bokstavligen helt grymma men iaf! Vi är dom första att ställa oss längst fram och vråla GRATTIS!!!!!!

Ikväll sker det julgodiskok härhemma, en sats med glöggbollar är klara, i kylen står smeten till snickersbollarna och kallnar. I veckan ska vi fara och köpa dom sista julklapparna, i helgen ska köttbullarna rullas och ja på torsdag ska jag faktiskt koka min första alldeles egenrimmade skinka! Häftigt! och sen mina vänner, sen kan det få bli jul!

söndag 16 december 2012

Eländet tar aldrig slut...


Just när man tror man fått lugn och ro, just när man känner att man börjar landa då får man en käftsmäll som heter duga, igen. 

Hanna har precis börjat landa oxå efter att hennes älskade Zimone dog, alla har varit nöjda och lyckliga, Annie har haft det bra i sitt stall och vi har sett fram emot jul.

Tills igår.

Hade bakat bullar, gjort lunch, gubben och ungarna hade varit ute i snön och gjort snögubbe och vi åt lunch och sen satt vi och bara var en liten stund och jag skulle gå och ta på mig och åka till stallet.

Inser i samma stund jag passerar köket att det är en hund i vår trädgård, en hund som i nästa sekund tar upp en död höna!

Jag FOR ut och vrålade, tänkte nej fan hunden har tagit en höna! Hönsen som inte ens var ute, jag hade bara öppnat lite för dom för att dom skulle få vädra sig ett par timmar...ett par timmar.

Väl ute inser jag att det är inte en, utan en hel drös med hönor, överallt ligger där fjädrar och döda hönor! 

Hanna kom rusandes ut och bara bröt samman...hon är snart 12 år och på bara en månad har hennes älskade häst dött och ALLA hennes hönor...utom en. Alla hennes älskade tama dvärghöns låg där utspridda i sina fjädrar på gräsmattan. 

Dom få som var kvar har nu fått flytta upp i stora hönshuset och jag mår illa när jag tänker på synen. Det är hemskt. Måtte det komma två meter snö så vi slipper se eländet. Rena rama massakern.

Vidrigt. 

Det var den lugna julen det. 



tisdag 11 december 2012

Det är minsann kallt ute idag...


Älskar vintern. Älskar sättet som den fryser till allting och bevarar, bildar mönster i naturen och lyser upp tillvaron. Det är så fint. Ja om det är snö ute då och det är det ju nu. Tyvärr ser det ut på väderprognoserna som om det ska bli plusgrader nästa vecka bara för att bli kallt igen till jul. Över jul vill vi ha snö. Inget regnande och hala vägar när det fryser på morgonen. Nej tack. Vit fin jul vill vi ha.

Sitter här med mitt kaffe och tittar på vovvarna. Nu har dom hostat klart tror jag, kändes som att dom gjorde det rätt så kvickt först men sen har det kommit nåt enstaka hostande. Inte mer än nåt enstaka men ändå så man är tacksam att man har hållt sig hemma. Så dumt att smitta ner fler än nödvändigt. 

Dags att börja sätta igång med träningen igen. Med Chili. Mint vilar just nu, hon och Hanna ska fortsätta med agilityn efter jul och jag tänkte boka hallen åt dom så dom kan träna inomhus lite i januari sen börjar väl kursen igen framåt vårkanten. 

Men nu är det lydnadsklass II som gäller för Chili, nästa tävling är två månader bort och i hundarenans hall, det är perfekt! Varmt och skönt och det ger oss tillfälle att träna där oxå så vi är väl förberedda. Senare i vår ska jag starta henne i appellklass oxå tänkte jag innan jaktproven drar igång igen. I vår SKA vi starta i öppen! Fick förrästen förfrågan om ännu ett kkl häromdagen, men kände att hon är otränad och har haft hosta så nej. Det var ju dessutom i lördags så då hade jag i vilket fall inte haft nån bil. Så långt att cykla :O).

Nähä, dags att dricka upp kaffet, ska ut och elda pannan för den blev inte uppeldad nog igår, min älskade make körde in mig till stan så jag fick hem min lille bil igen och sen glömdes pannan bort. Fick sålt min gamla bil igår oxå så dom var och hämtade den, alldeles alldeles underbart! Ännu ett projekt av listan!

Men, elda pannan, åka till min älskade pålle! 

Ha en fin dag mina vänner! 

måndag 10 december 2012

Måndag morgon...


Ett himla snöoväder har vi haft här inatt, snön har kommit på tvären och det har blåst så det har sugt till i huset emellanåt. I morse hade dock vädret lugnat sig och maken kunde köra till jobbet. 

Själv vände jag mig i sängen ett par timmar till tills Hanna skulle upp och iväg till skolan. Efter hon hade åkt tog jag hundarna och gick ut en tur och nu sitter jag inne och tittar ut på snöstormen som ger oss snöfall inte från himlen och neråt utan mer på tvären. Lustigt det där.

I eftermiddag ska jag få hjälp av grannen att köra ner till stallet, i min fina nya bil tankade jag nämligen bensin istället för diesel i fredags, så är det när hjärnan går på högvarv och man *ska bara*. Då blir det fel. Bilen fick åka bärgare till Bendt bil och Lasse lovade ringa när bilen är klar för avhämtning, vilket dock inte blir förrän imorrn eftersom maken arbetar.

Alltid är det nåt. Men det är rätt lustigt såhär i efterhand...värre saker kan ju hända :O).

Ha en fin vecka!

söndag 9 december 2012

Andra advent och snöstorm på väg...


Det är nåt visst med snön, har sagt det förut, säger det igen. Det är stämningsfullt och det känns i hela kroppen att det lackar mot jul! Visst är det härligt! Istället för den där nollkänslan man har när det är barmark, ingen snö, mörkt, kallt, blåser och regnar. Nej fy! Som det vinterbarn jag är så föredrar jag detta, faktiskt! Förra året efter dom två tunga vintrarna med tonvis med snö intalade jag mig att det var bättre, men det är det INTE! 

Däremot är jag VÄLDIGT tacksam att slippa gå nerför backen med vattenhinkar, mat och halka och sätta mig gång på gång på gång på gång...Det är skönt att ha Annie uppstallad i ett riktigt stall...jätteskönt! att ha rinnande vatten i stallet känns som lyx....

Idag säger dom det är snöstorm på gång in, just nu är det rätt lugnt i skogen men jag har iaf eldat i pannan, förberett med ljus härinne, hällt upp vatten i hinkar och i flaskor och på det stora hela förberett för oväder. Behöver inte blåsa så mycket för att blötsnö ska göra så att träden faller över ledningarna i skogen. Tack och lov har det varit fruset ett tag och inte regnat ju så det står ju inte och svajjar i skogen iaf, en tendens annars träden ju har när det är blött i markerna. 

Just nu går det iaf ingen nöd på oss, vi myser inne i värmen och har precis provsmakat Rocky roaden jag gjorde igår...

Det var mumsigt....mmmmmmmmmmmmmmmmmm

lördag 8 december 2012

Midvinternattens köld inspirerar till knäckkok!


Hej alla därute! såhär ser naturen ut härute nu och vi njuter varenda dag av sol och ljus, det är så härligt! Väldigt mycket mera underbart än förra vintern när det bara stormade och regnade! Det är helt ljuvligt!



Ikväll när vi kom från stallet så såg det ut såhär borta i hästhagen, när solen gick ner i väster. Helt fantastiskt vackert! Paret älgarna fotade jag för några dagar sen när jag for till stallet, både herr och fru tittade förundrat när jag parkerade bilen och gick ut och fotade,....



Ja och detta underbara vinterväder inspirerar till julens förberedelser, det var inte alls tänkt att det skulle bli så idag men så pratade Lotta om att hon skulle koka knäck och jag kände varför inte? Så hem och kokte en sats och så fick det bli en sats Rocky Road oxå....


Mums filibabba!

Ha en fortsatt underbar helg! 



fredag 7 december 2012

Sorg över vänner som inte längre är med oss och samtidigt en hyllning till alla fina vänner..


Det finns saker inte alla människor förstår. Den här lille herrn gav mig en alldeles speciell vän för ett par år sen, när han flyttade till Skeppshult och fick nya tackor och många fina lamm. Hem till Gill och Tommy och ett vänskapsband knöts.

Många har stunderna varit där vi suttit och pratat, diskuterat lamm och höns, slaktvikter och alster att göra av ullen. Det känns inte som om vi har känt varandra i blott två år, det känns som om vi har känt varandra en hel livstid....en underbar vän.

Lilleman har dock fått vandra vidare i höst, det är ju så tyvärr med baggar att hur mysiga dom än är så kommer dom ofta till en gräns när dom går med skallen först och det gör väldigt ont. Såna baggar kan man tyvärr inte behålla, det går inte. Så hur mysig och trevlig han än är, så fick han gå. Tårarna har fallit i skeppshult och dom har fallit härhemma. En alldeles kolsvart liten lakritsbit vi aldrig kommer att glömma. 


Mamma Lina var ett av våra första får, hon var en tacka stor som en koloss men ack så snäll och ack vilken bra mor hon var. Hon hade gener som ingen annan. I somras blev hon dock skraltig och vi valde att sända henne till slakt, hon hade kolöron på båda öronen förra sommaren och bara det tyder på att nåt är fel. Det sliter ju på tackorna att få lamm varenda år. Kvar i stallet hade vi hennes dotter Idun och vi kände att henne behåller vi, hon hade två fina tacklamm, ett så likt henne så det var nästan skrämmande. 

När vi var på semester så dog tyvärr Idun, varför vet vi inte, får kan få nåt som heter trumsjuka på betet vilket innebär att magen lägger av och dom dör hux flux. Jag satt länge och grät över lilla Idun, halvvägs över jordklotet och helt förtvivlad att jag inte fanns där för min tös när hon drog sin sista suck.

När man lever så nära djuren som vi gör häruppe, har så få djur att man lär känna varenda djurs personlighet är man mån om djuren och varje djur får en särskild plats i hjärtat. 

Ett liv som föds, som man varsamt torkar torrt, som tar sina första stapplande steg, där man med ett stort leende konstaterar att det gick bra den här gången oxå när lammet börjar dia, en varm nos som kommer springandes genom hagen för att se om man har nåt gott med sig...en alldeles speciell liten vän. 

Att man då går och gråter hjärtat ur sig för en tacka som Lina, en häst som Zimone, en katt som Findus eller över en älskad utekatt som Figaro, det är inte så konstigt. Man försöker vända sig ut och in för att dom ska få det riktigt bra och man gör sitt yttersta för att värna om deras välmående.

Den här sommaren och hösten är det lite för många som har lämnat gården och sorgen går såsmåningom över, men det finns människor som tror att djuren *bara är*. 

Bara ett får, bara en hund, bara en katt, bara en häst. Köp en ny. Ja visst kan man köpa en ny, men man kastar inte bort sina vänner. Det är levande varelser, varelser som det faktiskt finns människor som värnar om och tycker om, som månar om dom och är noga med att dom har det bra. 

Dom är inte *bara*, dom är en del av hjärtat, en del av hela tillvaron. Utan dom stannar den. Det är bättre att leva och ha älskat än att inte ha älskat alls, och kärleken till djuren är speciell, dom ger en så mycket tillbaka.

Tack vare djuren har jag dessutom fått så många fina vänner så många goa glada vänner som jag aldrig skulle vilja leva utan. 

Love you all!


onsdag 5 december 2012

Hej mitt vinterland!


Hej därute i snön!

Här uppe på berget har vi fått mängder med snö, det är så vitt och fint och så vackert! Lyser upp istället för det där trista gråa regniga vi hade förra året. jag är jättetacksam för snön istället! Blåsten gjorde mig galen, till slut var jag orolig att det skulle blåsa mest hela tiden och satt och tittade på väderrapporterna. Hemskt. 

Detta mer stilla och snöiga väder passar mig väldigt mycket bättre.

Igår var jag och hämtade hem Hanna från skåne, trodde vägarna skulle vara sämre men motorvägen var helt okej, den var farbar.

vi åkte och handlade på vägen hem och igårkväll så åt vi först julmat, kokte den första julskinkan, och sen blev det efterrätt i form av vaniljglass hemkokt chokladsås och bananer, jättegott!

Idag blir det jobba jobba jobba och en promenad med vovvarna i vita fina landskapet!

Tjingeling! 

söndag 2 december 2012

Julskinkan...



Visst är det lite härligt med allt pyssel som omger oss i julhelgen? Det här året har jag tänkt göra ett litet experiment, tänkte försöka mig på att rimma julskinkan själv och koka den. Vi köpte ju en gris i somras och av den ska det då få bli helt hemgjord julskinka. Lite spännande och förhoppningsvis väldigt gott!

Så, idag har jag tagit upp den ur frysen och ikväll ska jag åka och handla det jag behöver. Det är ju lite pyssel och lite som ska till!

Men man måste ju testa!

I helgen är Hanna hos sin farmor och farfar, körde ner henne igår och tog en tur till Vellingeblomman. Hanna älskar verkligen att vara hos sin farmor och farfar, det är så mysigt! Tycker oxå det är jättemysigt att komma dit, fick en sån härlig bamsefrukost när vi kom igår och sen for vi allihop till Vellingeblomman och sen på en liten julmarknad som dock inte var så väldigt mycket att ha. Trött och med en ny adventsbelysning for jag sen hem och tog hand om min goa Annie och provade täcket Flemming varit och hämtat hos T & A i Vellinge, satt som ett smäck!

Ingen frysande Annie mera!

Idag har vi fixat lite, gubben hjälper grannen och jag och hundarna har gått en rejäl promenad i den gnistrande snön! Det är så vackert!

Ska åka ner och gå en promenix med Annie oxå innan vi tar kvällen! 

Ikväll tänder vi det första ljuset, i advent! 




torsdag 29 november 2012

Dom allra första snöflingorna...


Årets allra första snöflingor dalade ner från himlavalvet idag när jag körde från Markaryd efter att ha varit och hämtat maken där. Så vackert, inte var det mycket men man fick ändå den där pirrande känslan i magen. Det SKA vara snö till jul, det lyser upp det gråa trista och är så vackert mot alla lampor och ljus som glittrar. Så fint!

Igår var vi ute och gick en tur med Annie och jag är så sjukt stolt över denna lilla dam som gång på gång bevisar vilken underbar personlighet hon faktiskt är! Så GLAD att vi har henne nu dessutom! 

Hon stod ensam i stallet när vi kom jag och Hanna, kompisen Konjak var ute tillsammans med sin matte Lotta och hon står för det första så lungt och stilla i stallet, helt tyst och bara väntar. Helt lugnt. 

Tog henne i ett grimskaft och gick upp till paddocken. För en dam som är 2 och ett halvt så ska man ju säga att hon har gått igenom det ena efter det andra sista veckorna, först bli av med mamma som hon gått med i p precis hela sitt liv, sen åka transport själv för första gången, flytta in i ett helt nytt stall, med helt ny omgivning, nya hästar. En vecka senare for dessutom två av dom tre hästarna till ett annat stall och kvar blev Annie och Konjak. Hon bara är, helt lugnt hon äter, hon ligger ner och sover vilket tyder på att hon trivs och hon bara finns. Inga protester, hon bara bevisar gång på gång att hon är helt ljuvlig!

Hur som helst, upp i paddocken, inget rusande på vägen upp dit, Konjak var ju däruppe men hon gick lugnt och fint fram på framsidan av huset, upp för backen upp på vägen upp i paddocken. På granngården stod en  stor timmerbil och dånade. Inte en min. Hon är vaken, hela tiden med, men hon gör ingenting, stirrar inte, krånglar inte. Bara samarbetar. Där gick vi ett tag, gick och sprang om vartannat, gjorde sidvärtes rörelser och volter. Hela tiden med, hela tiden vaken och väldigt samarbetsvillig.

Gick ner på gården, runt huset bakvägen. Där är stora buskar, nära till järnvägen, en helt annat miljö än den hon normalt går i, ett garage med prylar i och lite staket och vatten. Inte en min. Kollar av, går vidare. Helt kolugn. Helt underbar häst! Man blir sådär härligt varm i magen och lycklig ända in i själen, är så glad att hon är vår!



tisdag 27 november 2012

Julstäd och glitter!


Så var det äntligen dags! Vad vi längtar efter den här helgen i november när allting bara blir mörkare och mörkare, det är mörkt på morgonen när man går upp och det är mörkt tidigt på eftermiddagarna. Guld är det att jobba hemifrån så man kan nyttja dagarna och dess ljus! Ja det lilla ljus vi har, det är ju nästan gråväder och man får ha lamporna tända inomhus hela dagarna! 

Tomtarna ovan är nytillskottet för iår, charmiga som få....har köpt två vita tomtar i ullared oxå, superfina dom oxå, ska fota dom en annan dag!


Men den här? oxå ett nytt inköp som jag var så stolt över, den var sååå fin tyckte jag, men ack billigheten bedrog sig! Såhär ska den väl ändå inte se ut? Söndrig och sned....hihi. Den var dock så billig och är inköpt i Ullared så den lär få en enkel biljett ner i soptunnan...


Avslutar med en bild på vår allra finaste Annie, vår pärla som blivit stora damen och som verkligen har ärvt sin mors personlighet. Idag ropade jag på dom i hagen, hon och kompisen var längst upp i hagen och när jag ropade lyfte hon på huvudet och kom springandes och sen stod vi och myste i hagen hon och jag. När jag gick ut så stod hon vid grinden och kikade efter mig.....Mysiga Annie! Det är verkligen true love!

Nu är det duschen, sen soffan och bara njuta av allt glitter, alla ljus och jo så ska jag sy upp en gardin som inte har nån fåll....det är väl sådär kul men ska göras så att även vardagsrumsfönstret får gardiner!

Tjing!



måndag 26 november 2012

The voice of Raven....


Kring korpar finns det många historier. I svensk folktro sades det vara onda andar som inte fått ro, det varnade för död och krig. I folktron är den oxå en vishetens fågel. I skottland sägs det att om man hör en korp kraxa innan jakt så får man en bra jakt....

Korpen står för mycket men det sägs oxå att människor som är mediala och har kontakt med andra sidan alltid har korpar runt sig....

I en tid av stress och konflikter har korparna hållt sig härifrån. Men nu när jag börjar landa och känna den där goa rofyllda känslan i magen igen, själen har fått lugn och ro och hemmet präglas av varm och härlig kärlek och lycka, så kom dom igen när jag gick på hundpromenad idag. 

Jag log och hälsade dom välkomna hem.

Efter promenaden skulle jag gå ner i stallet och hämta hö åt Annie, tog min påse och gick ner. Nästan nere skymtade en mansfigur i fönstret. Vi hade tidigare en man som vi båda mött därnere, både jag och maken. Jag mer bokstavligen och maken fick en hint av att där var nån därnere som ville att han skulle se den....Gick in i stallet och frågade om det var sagda man som var därinne. Därinne stod någon och tuggade. Ett välbekant ljud från en älskad och mycket saknad vän. 

På himlen idag reser sig månen, klar och vit och lyser upp himlavalvet i vinterns mörker, en svart katt har flyttat in i stallet och bor där numera, liksom korpen står för vishet, så står ägandet av en svart katt för lycka. Att han har valt att bosätta sig just här, måste ju innebära att vi äntligen får ro i Lyckebo?

Ha en fortsatt skön vecka, nu är det äntligen snart dags för advent! 

söndag 25 november 2012

Vill ha....


Idag har jag fått ett nytt vill-ha moln på min himmel. En barnevelderhöna passerade min blick i forumet för oss som har höns på facebook.

Blev bara sådär.................åååååååå en sån vill jag haaaaaaaaaaaaaaa....visst är hon helt ljuvligt vacker?

I helgen har det inte hänt mycket på berget kan jag säga. Jag har idag förvisso flyttat ut ett litet gäng kycklingar till dom andra hönsen, jag har stått och glott nere i stallet och funderat över hur jag egentligen ska ha det när hönsen ska flytta ner därnere, det blir ett smärre byggprojekt av det där, och så har jag rastat hundar och igår var vi på tur jag och Hanna norröver.

Medan Hanna var hos mormor en runda så var jag och hämtade hundmat på adventsutställningen som jag fått levererat dit och sen var jag och kikade på den troligtvis kommande fästmannen till Chili. Nästa höst är det dags och då kommer jag att behålla en valp från kullen, vill så gärna behålla generna från Chili! Har ju ångrat mig djupt mer än en gång att jag inte behöll en valp från förra kullen....och mannen jag har kikat på han ger mig samma känsla i magen som Pepzi gjorde, det är den där goa varma känslan att vilken kille! Underbart mjuk och lyhörd, jobbar effektivt och fint, lugnt och sansat, sitter kvar och gör som han ska, ja kort sagt det känns helt rätt!

Men vi har ett helt år tills dess och vi får väl se hur Chili behagar löpa fram tills dess....

Nästa vecka är det adventsvecka, jag har satt fram ett par julblommor i fönstret idag, har faktiskt har lampor och tända ljus hela dagen, det har ju varit mörkt idag! Hela dagen!

Nu blir det middag och sen soffhäng!

Ha en skön kväll!

lördag 24 november 2012

Ser du stjärnan i fönstret?



I en tid av mörker och knappt dagsljus om dagarna, boar vi in oss och letar ljus allt vad vi orkar, i tillvaron såväl som i hemmet. Det HAR onekligen varit en väldigt mörk höst! Inte mycket sol, mängder med regn och bara tjatigt gråväder. 

Förra året vid denna tiden var det första advent och STORM ute! Det blåste så stalltaket låg och andades i vinden, det blåste så strömmen gick och vi var utan ström i ett par dagar. Hemskt var det. Det var första advent och julskyltningen blev inställd på ett par olika ställen. Aldrig tidigare sades det ha blåst så kring just första advent. 

Iår är det lite lugnare. Jag går härhemma och pysslar, första lussekattsbaket är faktiskt redan gjort, det blev en sån där halvmessyr med vanliga släta lussebullar istället för lussekatter. Goda dom oxå dock. Tomtar har jag köpt på flera ställen redan och dom står redo för framplock nästa helg. 

Ett annat fynd gjorde jag i veckan hos Mariette nere på Tulipa, två röda stjärnor att hänga i fönstret. Egentligen för vanliga värmeljus men jag hängde ett rött band i dom och köpte batteridrivna värmeljus istället. Dom är så vackra i kvällen, det glittrar om dom! Sååå fina och dom skänker en tanke om det ljus som ska komma. 

För nu är det faktiskt bara några veckor kvar, sen vänder det! 

Ha en go helg mina vänner!!!!! 

Kramas !



onsdag 21 november 2012

Vart är vi på väg?


Idag har två händelser fått mig att skriva detta, nåt jag har funderat över väldigt länge. 

När jag var liten så gick vi på led på brukshundklubben, vi lärde våra hundar vett och etikett och gud nåde den hund som inte gjorde som den blev tillsagd. Reglerna har sedan ändrats, stötts och blötts och metoderna känns ibland som att dom är lika många som det finns människor. 

I skolan fick vi lära oss vett och etikett, vi sa inte att mat var äcklig, vi kallade inte folk för glåpord, vi tog ansvar för vad vi gjorde och gjorde vi fel blev vi tillsagda. Vi fick lära oss rätt och fel.

Nånstans för ..............15 år sen? vände det på både hundfronten och på barnfronten. Inom barnuppfostran dök där upp ett ord som kallades curlingbarn. Barn som aldrig lärde sig ta ansvar, som behandlades som spädbarn och som alltid fick allting tillrätta lagt och där föräldrarna var livrädda för att ta konflikterna om barnen nån gång inte fick som det ville. Det var lättare att göra barnet till lags än att ta konflikten. 

Samma sak i hundvärlden. Det dök upp en teori som hette säg aldrig nej? Går kort sagt  ut på att man aldrig ska säga nej till sin hund, felaktiga beteenden skall ignoreras och dom bra ska uppmuntras.

Vart har världen då gått i dessa spår? Vi har idag barn som tror att vi kan behandla omvärlden som vi vill, alla ska ställa upp för MIG det är MINA villkor som gäller och får jag inte som jag vill då vrålar jag, svär och skriker tills jag får som jag vill. På ett dagis idag var det ett barn som svor åt en lärare för att den fick en tillsägelse då den inte alls gjort som läraren sagt. SVOR. 

På ett annat ställe stod en hund och utförde en ren dominanshandling mot sin ägare. Hunden är en hund av en rätt tuff hundras, glad, men tuff. Den är framavlad så. Ägaren skrattade och sa jag är bäst ledare åt hunden om jag ignorerar den....

Varpå jag själv höll på att ramla ner från där jag satt.

Vart är vi på väg? Hur ska våra ungdomar kunna komma ut i världen om dom ALLTID får som dom vill, om vi ALDRIG tar konflikten? Hur ska våra hundar förväntas fungera om vi aldrig lär dom vad som är rätt och fel? Så många hundar hamnar senare i facket problemhundar för att dom från början inte fått lära sig enkla spelregler. 

När jag fick barn hade jag två skräckexempel i minnet. Det ena, väninnan som stannade hemma ständigt när hon fått barn och nästan helt glömde sig själv. ALLT handlade om barnen. Barnen hamnade i centrum och när sonen var 5 år var han en ...............terrorist. Kvinnans liv var .....hemma. Som barnets uppassare. Det andra exemplet var två barn som var *små* väldigt länge. Allting bortförklarades HELA tiden med att hon är så liten . Hon förstår inte bättre. En dag var barnet stort. Första frågan var vart gick gränsen? Fick barnet läsa det nånstans att när du är liten får du göra si och så? när du blir såhär gammal ska du istället göra såhär? Barnet var en pestråtta....en riktig pestråtta som svor åt gamla människor, talade om mat som äcklig och som slogs om nån sa åt henne. Men hur skulle hon veta? Hon hade fått göra som hon ville ALLTID som barn och inga konflikter togs.

Jag bestämde mig därför att jag skulle fortsätta med främst mina hundar mina vänner och mitt eget liv när jag fick barn. Kort sagt mitt barn skulle lära sig social kompetens. Lära sig umgås med andra människor på ett bra sätt. Kunna umgås, inte behöva stå i centrum alltid. Lära sig empati och lära sig hyfs. 

Nästa punkt var att det finns inget som heter att hon är så liten så hon förstår inte dom reglerna. Sätt reglerna först, givetvis på hennes nivå, men sätt dom och lär henne att såhär gör vi, såhär gör vi inte. Ta konflikten genast, inte när hon blivit större. 

Resultatet? ja det finns dom som anser mig vara en hårt uppfostrande mor. Låt dom tycka det då. Det finns andra som anser mig ha en dotter som jag kan ta med mig överallt, som kan umgås med vem som helst, som är trevlig, artig och har lärt sig livets regler. Hon har lärt sig reglerna från början, allting blir så väldigt mycket lättare.

Är det hård uppfostran, så fine with me, jag behöver ALDRIG höja rösten åt henne, ALDRIG bråka med henne, hon vet reglerna, och hon har lärt sig dom den väldigt enkla vägen. Hon är tillfreds i sin tillvaro, hon är trygg som en filbunke....hon har lärt sig att saker är inte alltid enkla, hon får inte alltid som hon vill och hon har en enorm medkänsla för sina vänner, sina medmänniskor och för individer i världen i allmänhet, vare sig dom är fyrbenta eller tvåbenta. 

Likadant gör vi med hundarna hemma, likadant har vi gjort med unghästen Annie. Nej du springer inte över mig, du håller avstånd. Nej du morrar inte när jag tar maten, och du gör som jag säger. Inget annat. Dom har lärt sig reglerna från början och då är det lättare sen. Jag har aldrig behövt ta konflikter med varken barn eller hund och ta i från tårna, dom vet redan spelets regler. 

Jag hade en kvinna på kurs en gång som hade en labbehane. Han var *liten* väldigt länge. Jag sa åt kvinnan en dag är han stor och väger 40 kilo.....hon fnös åt mig. Han blev stor, och kvinnan bröt benet en vinterdag. Varför? JO för att hon låtit honom dra hela sin uppväxt och när han sen blev stor så drog han omkull henne.

Våra barn funkar inte i samhället om dom inte kan ta enkla spelregler, inte kan visa samhället respekt. Ingen kan få jobbet att funka som den vill genom att vråla sig eller slå sig fram. Den människan blir istället utslängd, uppsagd. Inget barn lär sig nåt av att stå i centrum alltid, det barnet får istället ett svårt slag i ansiktet när den inser att det finns fler som vill finnas till i samhället.

Ingen hund mår väl av dåliga regler. I det vilda hade den hunden aldrig överlevt. En hund är ett flockdjur och måste anpassa sig till sin flock. En hund som i det vilda går emot sin flock hela tiden blir antingen bortkörd eller dödad. Hårt och brutalt. En hund har inte ett konsekvenstänkande och kan inte förstå varför matte som idag tolererade att bli dominerad imorrn inte alls anser det utan istället kallar den för ett problem. Det är vår skyldighet som matte och husse att lära hunden reglerna den har att leva efter. Livet tillsammans blir så mycket enklare då. 



söndag 18 november 2012

Går det nånsin över?


Det är ett hårt slag att mista en av sina bästa vänner. Nåt nån som aldrig levt med djur har svårt att förstå. Det blir ett eko, ett vacuum, en tomhet som ekar. När då dessutom stallet blir tomt och hagarna tomma så blir saknaden dubbel. Att sitta och låtsas vara glad såhär en vecka efter, ja då ljuger jag. Det kommer att ta en tid. En lång tid. 

Vissa djur saknar man mer, andra mindre. Det är som människor. Vissa tycker man mer om andra mindre, hur hemskt det än låter. Men så är det ju. Zimone var en personlighet som ingen annan jag mött, tack och lov verkar dottern ha ärvt sin mors karaktär och idag stod vi i hagen och bara myste hon och jag, huvud mot hvuud, hon blåste in i mitt öra och vi bara stod och myste. Det var jättemysigt. 

Hela veckan har jag gått med ett virrvarr av tankar om vad som hände och varför. Det vet vi inte. Inte mer än att det var väldigt mycket som slutade fungera nästan genast. Däremot har väldigt många människor talat om för mig att det var starkt att ta det där hårda väldigt definitiva sista beslutet. Det är nåt man måste göra som djurägare, man måste orka, man måste nånstans veta när det faktiskt är slut. Bespara dom lidande, dom kan inte tala om det själva så vi måste stå på deras sida. Det är tufft och det är fruktansvärt jobbigt och man känner sig som en bödel. Minst sagt. Det är inget lätt att stå där och säga att tack för den här tiden. Men nånstans gör man det av kärlek. Jag såg in i Zimones ögon i söndags och kände att nej du ska inte behöva må såhär. Hade jag bett henne leva några dagar till hade det varit för min skull, inte för hennes. Det är min skyldighet att bespara henne det lidandet. 


Hur som helst, vi börjar landa, Annie har det som sagt bra och jag har fått jobbat rätt många timmar i slutet av veckan och fått öst undan en massa. Tack gode gud att man har fler djur och ett jobb som gör att man faktiskt måste hålla sig flytande. Jag har nästan städat ur stallet, börjat med boxarna oxå så smått för att slippa fukt och mögel därnere. Ligger hö kvar därnere som jag vill kunna använda. Städandet har en renande effekt på alla sätt, förutom att det blir rent så är det faktiskt så att det lindrar sorgen, det är en del av processen att städa undan, komma över. Komma vidare. 

Hanna har varit hos sin kompis och ridit i veckan, det är oxå nåt vi är jättetacksamma för att hon får lov att göra det, hon behöver hålla igång sin ridning. Hålla huvudet uppe. Hjälper henne oxå att komma vidare, det var ett väldigt hårt slag för henne oxå.

Men som sagt, vi tar oss vidare, bit för bit. Det var en häst, men det var en kär vän. Det kommer att ta tid, men tiden får ta just tid i detta fallet. Vi älskade alla Zimone och vi kommer att sakna henne, länge. 



tisdag 13 november 2012

Ju sämre du mår, ju mer städar du...

Foto; Pia Sörman

En väninna sa till mig en gång att ju sämre du mår, ju mer städar du. Just nu är det väldigt sant. Jag går och städar, röjer, plockar undan tvätt, tvättar hinkar, flyttar saker, tvättar täcken, rensar ut det som inte ska användas, och håller mig sysselsatt hela tiden. Normalt sett hade jag sovit ett par timmar till på morgonen i väntan på att hästarna skulle äta upp sin frukost för att sen gå upp i lugn och ro nu far jag ur sängen går ut med hundarna och jobbar, plockar undan i köket, tvättmaskinen snurrar och jag har packat påsarna med hö åt Annie redan.

Jag mår skit. Det är inget att sticka under stol med. Skit. Bölar och hulkar, snörvlar och hostar. Jag letar i huvudet efter vad som kan ha hänt, vad som kan ha orsakat, letar efter små små tecken att hon har visat redan innan att hon har varit dålig men det finns inga. Det tog bara slut, pang bom. Ett skönt slut för henne, ett väldigt chockartat för oss.

Än en gång är jag väldigt tacksam för att stallplatsen åt egentligen Zimone medan Annie var på inridning redan var ordnad, att det var klart och att vi bara kunde flytta över Annie. Annie verkar dessutom trivas ypperligt. Vi trivs oxå, stallet är trevligt, fräscht och precis lagom stort. Ett stort opersonligt stall hade inte alls känts bra. Detta är perfekt och Lotta är ljuvlig som äger det! 

Sen är det ju så att i nöden prövas vännen och vi är jättetacksamma för alla vänner som visat sitt stöd i detta, det betyder jättemycket! Tack snälla ni för ert stöd! KRAM till er allihopa!!!!!!



Ljuset brinner härhemma för Zimone, och förstoringar på henne är beställda som minne...tack snälla Pia för dom fina bilderna!!!!!

måndag 12 november 2012

Det går inte att ens föreställa sig sorgen...


Det går inte att förklara hur det känns att mista en vän man älskar så innerligen från djupet av sitt hjärta. Sorgen och hjärtat som bara skriker av sorg, den där känslan av att aldrig mera...aldrig mera nånsin få pussa den där mjuka mulen, aldrig mer få krama varma goa manen, aldrig mera få gosa runt i pälsen....inte höra gnäggandet när man kommer genom hagen. Aldrig mera. Att det skulle bli hårt att mista Zimone det visste jag redan, jag hade bara inte föreställt mig att det skulle bli redan nu. Att tvingas stå där på ättekanten och bestämma sig att nu, nu är det faktiskt slut. Man känner sig som en fullständig idiot men huvudet säger ju ändå att man gör rätt. 

Igårkväll låg den där gula presenningen i hagen, känslan man får i hjärtat när man nästan har lust att gå ner och stänga staketet, för att ingen ska springa ut och för att ingen ska gå in till henne. Att hon ligger där helt kall och ensam i hagen i kolmörkret, hon som inte ens tyckte om mörker. Trots att man vet att själen lämnat kroppen så går tankarna ändå. 

Stallet är nu tomt, alla saker är bortkörda till stallet där Annie står och det känns som om Annie har det bra därborta. Det är jätteskönt. Det ekar likväl av tomhet, så många tankar som snurrar därnere oxå, just den där känslan att nu blir det helt tomt här, vad ska hända nu?

Men, nu ska vi landa i detta. Sorgen måste få ta sin tid och just nu känns det som om själen aldrig kommer att läka. Vi hade en toppenveterinär som var ute, tack Stina ! En lika trevlig chaufför hämtade henne för den sista vilan idag, han sa gå du, ta farväl, så fixar jag detta! Jag pussade den kalla mulen, en mule så full av kärlek att kylan inte kändes, och klappade om henne och gick sen in. En eloge till såna människor, som möter människor fulla av sorg varenda dag, tårarna forsar och dom bara tar hand om. Bara fixar. Det är guld. 

Vi fick bara knappt två år tillsammans med Zimone med jag tackar gud för varenda dag vi fick, det var en ära att få vara en del av hennes liv. Önskar bara att tiden vore längre, mycket längre. Zimone kommer alltid att finnas hos oss i våra hjärtan, den hästen kommer vi att sakna resten av våra liv. 


Vi ses igen på regnbågsbron, min älskade Zimone. För alltid älskad, för evigt saknad. 

REGNBÅGSBRON
På den här sidan himlen finns en plats som kallas regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns det ängar och kullar för våra vänner att
att springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla som varit gamla och sjuka,
blir återställda till hälsa och vigör,
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dom i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, allt utom en liten sak,
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvugna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dom att stanna upp och se bort i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva och kroppen börjar skälva,
Han springer plötsligt från gruppen, flyger över det gröna gräset.
Hans ben bär honom fortare och fortare,
Han har sett dig och du och din speciella vän återförenas lyckliga för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte
du smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i dom tillgivna ögonen på din älskade vän,
som så länge varit frånvarande i ditt liv,
men som aldrig har lämnat ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...
(författare okänd)