lördag 19 november 2011

Nu trycker jag på paus.....






Ikväll blev en hemsk kväll en stund. Jag hade varit på bruksdag för Fia Ahlström och sen mött upp mina älskade två i stan, dvs maken och dottern för en god middag....






När vi kom hem så skulle vi *bara* släppa in hästar och får och gå in sen, dricka kaffe, ta en kopp glögg och ha det gott.






Bidde inte så. Jo jag gick ner och tog in hästarna, det var nästan mörkt och det öste ner och dom stod och stampade så jag sa jag kan mocka imorrnbitti för det var nästan inget i nån av boxarna, så jag släppte in dom och sen gick jag och hämtade fåren. På vägen in i stallet med fåren ropade maken från stallet vad händer med hästen????






Då hade min älskade Zimone lagt sig ner i boxen....paniken for över mig, hon dör ifrån oss! Hon ville inte resa sig och bara låg där. Krampade inte, bara låg.






På två röda sekunder senare stod jag med telefonen i handen och ringde veterinären och så ropade jag på Hanna att hon skulle gå ner i stallet till sin älskade häst.






Rusade ner igen och då reste hon sig upp. TACK gode gud! Tog henne och gick ut och sen gick vi där tills veterinären kom. Troligen hade hon ett mindre kolikanfall och det hade ju släppt redan när veterinären kom, då hade vi gått omkring i dryga 20 minuter och när vi kom in så ville hon ha mat!






Han undersökte henne, hon hade tarmljud på båda sidor och ja hon fick äta sin mat. Hon har fått småtussar hela kvällen och verkar vara helt okej. Fick kramplösande och vitaminer av veterinären.






Kaffet det glömde vi, kom vi på nu precis för en stund sen....och glöggen har vi inte kommit till ännu...


Det tillsammans med allt som kommit senaste veckan, vår bröllopshelg blev långt ifrån den rosenröda helg vi hade hoppats på, det finns människor som ville nåt helt annat ..... besvikelsen går inte att beskriva i ord.



Och så detta....






Jag trycker på paus och känner att nu får det vara nog...minns en gång en väninna som är troende som sa att Gud ger oss inte mer än vi orkar med men jag börjar ärligt talat tvivla...






Jag tackar iaf för att Zimone blev okej igen och jag hoppas hon håller sig okej...älskade tösen min!

3 kommentarer:

  1. Men snälla nån....så hemskt!
    Hoppas nu att hon kryar på sig.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hoppas att allt ordnar sig för dig... det är bra att pausa lite - man får avstånd av allt och kan sortera upp sina tankar och känslor och sedan kan man börjar om på nytt.
    Önskar dig och din familj allt väl
    /Hella

    SvaraRadera