Tankar....

först och främst vill jag säga tack till alla som genom bloggen o fejjan skickat sina hälsningar här i helgen.

Den här helgen har varit hemsk. På många sätt.

Man inser hur fort det går att något förändras. Man tror man lever i sin lyckobubbla och så PANG finns den inte mer! Jag gick i skogen idag, hela dagen idag sen igår har jag gått med tårarna brännandes bakom ögonlocken men inte en tår har kommit. Man är ledsen, förbannad och besviken om vartannat.

Jag känner mig lite som om nån begått ett brott mot mig, jag känner mig som om nån har kränkt integriteten. Kränkt det där allra heligaste, om jag bara stänger in mina får i hagen så är dom safe. Och vi ska betänka att det är ett får det handlar om. Ett enda får. Men ett får som var nästan vuxen, som var en liten personlighet i sig, väldigt speciell, hon stannade alltid upp och liksom kollade av läget.

Hundägaren igår var helt förstörd. Hon kände sig tom sa hon, hon hade aldrig sett dom där tendenserna hos sin hund.

Nej jag förstår om hon är ledsen, arg, besviken på sig själv och sin hund. Samtidigt ska man betänka att en hund är en hund och köper man en hund av den rasen hon valt, då måste man inse vad det är man köper, annars är man illa ute.

Många hundägare, väldigt väldigt många hundägare dessutom, inser inte vad dom har i kopplet. Dom har inte en jäkla aning. Dom tror att en valp är en valp. Är en valp en valp? Nej alla hundar har egenskaper, vissa är vassare än andra. Den här rasen är vass och har stötts och blötts i många tidningar under många år.

Själv skulle jag aldrig vilja ha en sån hund. Aldrig i min dag. Inte ens om nån kastade den efter mig. Varför? Jo för en hund av en vass ras som denna är kräver sin förare. Det krävs att man vet vad man har och hanterar den rätt. Från första början. Hela tiden.

Hunden hade gjort utfall mot fåren när dom gick förbi på promenad. Ändå lämnas hunden utanför bunden. Det var vad ägaren sa till mig. Ett tu tre är den borta. Första kommentaren var att dom hade stuckit efter genast den stack. Till mig. Till grannen en helt annan version, ja när vi märkte hunden var borta så bestämde vi oss för att gå åt varsitt håll.

Då var det för sent. Hunden har ställt till så mycket skada redan att den skramlat runt en hel bys känslor. Jag som har hund och är uppvuxen med hund kände direkt att den hunden hade inte jag velat ha hemma. Inte ens en timma. Hunden som fortfarande är att anse som en valp har inte bara gett sig in i hagen till en hel flock får, den har fullföljt och hade inte grannen kommit hade den med största sannolikhet dödat tackan. Nu fick veterinären göra det istället.

Såna här olyckor får inte lov att hända. Vi som hundägare har ett ansvar, skaffar man en hund har man ett ansvar för sin hund. Man har ett ansvar, man lämnar inte en sån hund utan tillsyn, man tar den med sig in.

När jag flyttade till tygared tillsammans med Mattias hade jag en dröm. Jag drömde att jag stängslade in hela skogen med ett två meter högt stängsel med ström i. På natten kunde man se hur det blinkade. Då skrattade vi åt min något hysteriska dröm när vi vaknade på morgonen. Idag känns inte den tanken helt främmande. Det spelar ingen roll hur mycket tråd jag sätter upp, i helgen har jag insett hur sårbart det är, hur snabbt det kan förändras. På grund av en enda liten sekunds tankefel. En enda liten sekunds icke närvaro och skadan var ett faktum.

Tack gode gud att man då har medmänniskor som ställer upp, tack gode gud för veterinär Runesson som kom på bara en liten stund och som tog rätt beslut och gav mig som ägare en saklig beskrivning om läget, och tack gode gud för poliskåren i Laholm, som faktiskt tog detta på största allvar.

Inatt ska jag sova, imorrn är det måndag. Vi stryker denna veckan, och återkommer vecka 44.

Over and out.