måndag 18 juli 2011

Magiskt!


Jag minns en gång Annika Sörenstam pratade om att hon som golfspelare var i the zone och just det där med träning är ju lite att vara i the zone, man känner att man är ett med hunden, inget annat existerar runt omkring.

Precis sådär var det i lördags på tävlingen med Mint. Inget annat existerade, trots klumpen i magen som surrade runt när jag insåg att jag hade publik som satt uppradade längs ringen...
Efter programmet busade vi jag och Mint, inne i ringen och jag sa till sambon senast idag, det där hade aldrig funkat med Chili då hade hon brassat loss över heeela planen!

Men när Chili jobbar då är det faktiskt inte nåt som kan störa henne. Vi var och tränade ute vid ön idag, jag och Hanna och Frida. Hanna gick först, sen Frida och Chili gick sen.

Vi började med ett linjetag, upp på snedden upp i ett blomster, där gick Chili rakt in i vind och bara tog fågeln, som ingenting, hej och hå där var den! Det är som Birgitta säger, hon har en enorm näsa och plockar saker på lååångt håll.

Efter linjetaget var det sök och där var jag lite nyfiken för Zlatan hade varit väldigt ute på kanterna och surrat åt ett par håll, jag tänkte ska hon oxå göra det, gå i hans fotspår? Men inte då. Hon jobbade fint i området, hon sökte av, drog in alla sex fåglarna i en flygande fart. Idag försökte jag tänka på att inte ta det där steget fram till henne som jag brukar göra av gammal vana utan faktiskt låta henne komma till mig. Gick finfint. Snabba upptag, snabbt ut, snabbt in!

Efter söket var det markeringar, bad Frida ställa sig bakom mig. Markeringarna gick över en bäck men ingen av hundarna brydde sig ett skvatt om det, dom hoppade glatt över bäcken och plockade hem dom. Chili gjorde ett dummieupptag på markeringarna idag, dvs hon går ut och så suger hon fågeln i farten och vänder hem med den, i farten. Ingen extra tid där inte. Så gött att se!

Slutligen var det vatten och idag hade jag dessutom på både land och vatten plockat bort alla dom där extrasignalerna till henne, fot framför, hålla hand ovanför etc. Och så väntade jag. Inte ens en ryckning. Men fullt fokus på fågeln och när jag sände henne så for hon i som en furia och fort går det nu i vattnet när hon har lärt sig simma...sen var jag ju tvungen...att gå upp en bit på land. Skulle hon släppa och skaka eller har hon förstått? Svaret på den frågan är att hon lämnade båda fåglarna i min hand uppe på land, en bra bit upp!

Jadu, hade Chili gått prov idag så hade det blivit en etta med råge, det var så jag fick rysningar av hennes fantastiskt fina jobb! Goa hunden min!

Ikväll har vi varit ute och sprungit och jag fick styrketränat lite, Hanna ställde sig och tittade på mig, att du orkar mamma. Sen gick hon in...hihi.

Nu blir det soffan resten av kvällen!

Tjingeling!

2 kommentarer:

  1. Det går inte med ord beskriva hur det känns när den känslan infinner sig...
    Härligt!
    Vila nu med gott samvete.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Va kul för er! Bra jobbat..jag känner glädjen för er..

    Ha det bäst!
    kram wivi

    SvaraRadera