onsdag 20 juli 2011

Kattlöst....


Ibland tar livet vändningar man inte helt hade räknat med.


En sån vändning skedde här igår när jag efter 14 års kattägande stod utan katt. Linnea som varit Findus vapendragare har väl inte helt varit frisk i livet innan, hon tappade tänder redan som liten och vi visste att en dag kan hon knappt äta längre. Men tandlossningen höll sig så att säga stången och åren gick. Sista tiden har hon dock spytt ofta och efter Findus försvann har hon inte bara intagit en väldigt vassare attityd mot Mint utan även utökat sitt bajsande till att bajsa utanför lådan varenda dag....sådär roligt.


Så i veckan här så tog jag beslutet. Det var dax. Det var ett evigt ständigt passande på henne och Mint, livrädd att hon skulle sätta sig i skallen på Mint och förstöra inte bara sitt eget utan även Mints liv. Linnea var en katt med personlighet men inte alls i närheten av Findus. Tyvärr. Vissa djur känner man mer för, andra mindre och tyvärr kände jag väl att Mint var den som fick gå först här.


Men tomheten ekar. Från att ha haft katter runt fötterna alltid till att inte ha nån...det är tomt. En katt är alltid en katt och dom är speciella. Nu kommer en tid utan katter, det får bli så med tanke på Mint.


Livet går vidare. Samtidigt blev jag så varse om hur snabbt livet kan ta slut när jag pratade med en god väns make i måndags. Väninnan tävlade vallning med sin hund och en tjur gick till anfall. Hade det velat sig illa, dvs om tjuren hade velat, hade han kunnat stånga henne sönder och samman....livet kan vända väldigt mycket snabbare än man anar. Väninnan är nu hemma, lite mörbultad men med livet i behåll, det tackar vi alla för....en stor kram och tanke till dig Ewa!


Idag har vi tränat igen, idag fick Chili och alla dom andra sök i form av U och dessutom med trut i. Chili är en klippa i söket, hon flög ut och tog truten och jag har själv börjat faktiskt se på hur långt håll hon fångar vittring. Det är häftigt att se! Sista fågeln sände jag henne på linjetag genom hela söket och såg att hon fick upp näsan, blåste söksignal och hem it goes! Häftigt!


Sen blev det vattenmarkering med whisky vid sidan. Hanna kastade...och vi väntade....och sen fick hon sticka. Hon pös iväg, så även Whisky. Därför gjorde vi en till, bara för att se om det skulle bli så att hon blev girig och knallade, men Chili hon satt som ett ljus...räknade till 8 sen fick hon sticka!


Ser verkligen fram emot provet nästa helg, det ska bli fantastiskt roligt, vi hoppas på turen och vädret på vår sida!


Tjingeling!

1 kommentar:

  1. Hej Ulrika!

    Åh jag förstår tomheten.. Inte så länge sedan en av våra katter fick avlivas...Men då har vi ändå Elsa kvar. Jobbiga beslut men ändå sådana man vet att man gör rätt när man tar dem...

    Må så gott!
    Hoppas att allt är bra med er!

    Vi ses!

    Kram Mariette

    SvaraRadera