Konstruktiv träning

Igår eftermiddag och kväll var jag på en väldigt givande föreläsning/workshop för Kenth Svartberg. Det var Jenny och Camilla som hade fixat, ni är toppen tjejer! och TACK Camilla för att jag fick detta i julklapp av dig, du är toppen!!!!!

Mycket av det som sägs på såna föreläsningar är ju sånt som man faktiskt har hört tidigare, i andra ordalag, hur man tränar, hur man ska lägga upp det och hur man kanske ska tänka, men jag måste ändå säga att Kenth gick utanpå allting annat, han utstrålar en sån kunskap men ändå en sån ödmjukhet inför olikheter och det som hela hundträningen går ut på. Det jag tyckte var bra med Kenth är att han sa att han gör inte antingen si eller så, han gör både si och så och han gör varken si eller så. Han ser till resultatet, INTE till metoden! och Kenth, din brädövning lär jag nog försöka mig på när jag ska träna kontaktfält här i vår, det där är nåt jag har gått och funderat på mycket men inte uttryckt i ord...hihi.

Det finns ju många sätt att lösa saker på. Dels felsignalen. Där har jag varit dålig, när jag började träna med min första flathane på 90talet så var allting så lätt, han gjorde allt som han skulle och jag tänkte inte så mycket på detaljer. Sen ju längre man kom och när nästa hund skulle tränas då funderade jag mycket på detaljer. Hanna skrev i sin blogg för ett tag sen att man kan komma till en punkt när man känner att allting ska vara så perfekt så man fastnar i träningen, man kommer aldrig ut på tävlingsplan. Det är mitt dilemma. Fel man märker och känner nej det där kan jag inte gå och tävla med! även om fel som Kenth sa igår är nåt som faktiskt alla gör.....det där är en sak att ta tag i . Vara mer förlåtande för felen, och tävlandet kan bli ett kvitto på att man faktiskt gjort nåt.

Sen punkt nummer två är det där att tränar man på det som man egentligen behöver träna på? Det som är svårt? Nej där har inte jag tänkt träningstillfälle, där kan jag erkänna rakt av att funkar det inte går jag in i ett problemlösningstänk. Fel! Tänk träningstillfälle, inte problemlösning. Eller kanske både och. Men inte bara problem. Problemen är lätta att sopa under mattan. Ta Mint som exempel. Eller både MInt och Chili. Ingen av dom har gillat platsliggning medan det med Tim var självskrivet. Honom tränade jag så mycket ligg kvar med så honom hade jag kunnat bomba han hade legat kvar. Med Chili och Mint är det tvärtom. Där har jag sett det som ett stort problem och inte tränat. Funkar det bättre om man inte tränar? Nej inte direkt?

En sak som var rolig var att han pratade om att trigga igång nåt för att få hunden att komma upp i tempo, ett exempel som var klockrent var ju Chilis släpspår i tisdags, där hon iofs alltid tagit kaniner men där upptaget blev mer distinkt när hon fick leta, ,hon letade och när hon väl hittade så tänkte hon inte så mycket på upptaget, hon pang! tog den! Det är nåt vi ska lägga in på fåglarna oxå.

Idag har jag iaf varit ute och tränat på ett mer konstruktivt sätt. Mint har fått två pass med platsliggning och hakan i backen.. Sen fick hon lite fritt följ med felsignaler, jättetydliga och fina. Och nej inte nåt uschibuschi, då hade jag skrattat ihjäl mig, men det blev tokigt, ingen köttbulle! Och så körde vi fjärren med tydlig belöningsplacering. DET är nåt jag kom på alldeles själv på 90talet med Tim, var ska jag belöna för att få honom åt rätt håll? Nåt rätt iaf!

Idag har jag handlat, börjat med städningen inför morgondagen och fått Hanna till att städa sitt rum. Skönt att ha det klart! Salladen är förberedd men toapappret glömde jag så det får jag fixa senare. Har pratat med anticimex om ladan och köpt penseér som ska ut i balkonglådan, verandan måste jag skura från all hönsskit som ligger därute, hundarna har fått en jättelång promenix och vi åt en ljuvlig fisksoppa till lunch!

Härligt härligt! Nu får ni allihopa ha en go helg!

Kram på er!