Att ta tävlingsnerverna i besittning....

När jag var barn hade jag inga tävlingsnerver alls...dom fanns inte. Tvärtom satt jag på min häst och hade en väldigt ful ovana att gnaga på mitt spö innan jag skulle in på banan. Nerver och stress fanns inte på kartan. Det bara helt enkelt fanns inte.

På äldre dar har jag tagit igen allt det där....och jag menar ALLT! Prestationsångesten är ett faktum och jag fick en spark i baken rent teoretiskt av Birgitta i vintras som sa att du ska tävla dig igenom den....ju mer du tävlar ju mindre lär du märka av den...hon sa du har bara i minnet det där som gick bra men inte vägen dit...

Så nu har jag trotsat mina tävlingsnerver...anmält till ett prov till. Förhoppningsvis en etta så vi kan gå vidare mot öppenklass sen....Sen är frågan, lydnad eller agility med Chili? Tror agilityn passar henne bättre.....så jag får nog arbeta på min kondis...eller spårhund? Vi får se.

Ikväll gjorde vi iaf ett bra träningspass, tog två fåglar och en kanin och la ut till ett sök först åt henne. Idag använde jag godis som belöning och så skjuter jag ut henne *ta den* för att få upp tempot. Idag gick det bättre, det var fortare ut, fortare in. Efter söket satte jag henne och gick upp och kastade en trippel. Både stadga och markeringar. Hanna hade gjort det i helgen och jag tänkte jag måste bara pröva det på Chili! Sagt och gjort! Det gick finemang!

Slutligen gick jag ner, la ett linjetag åt henne i slutet av hagen inbegravt i ris, gick bort i andra änden, satte henne, kastade en dubbelmarkering, gick tillbaka till henne, vände henne och sände på linjetaget och slutligen fick hon ta dubbelmarkeringen. Finfint!

Sen efter det blev det kondisträning i skogen...det är nåt hon måste ha för att få upp flåset...bara all min hosta går över ska vi börja springa igen! Då jäklar!