Det känns som om det blir en vår iår oxå!

Andas in.....andas ut.....

Hur många av er har ruskat på huvudet åt mitt förra inlägg? :O)

Först tänkte jag inte skrivit det alls och berättat om det men så har jag känt att jag behöver få det ur mig, behöver på nåt sätt få det ur mig och komma framåt....just den här typen av sorg har jag som sagt inte känt på många herrans år...

Och det var väl just mormor och morfar då. Mormor och morfar har alltid stått vid min sida, när nöden har varit som störst, då har mormor och morfar ryckt ut!

Att min morfar hade kontakt med både det ena och det andra det har jag ju redan berättat och när min farfar gick bort våren innan morfar gick bort då drömde jag tusen och en hemska mardrömmar, VARENDA natt! jag drömde om allt möjligt, men allting utspelade sig i hans sommarstuga.

När då morfar gick bort så kunde jag inte sova. Livrädd för att dom hemska mardrömmarna skulle haka fast i mig igen. Sorgen var öronbedövande, jag åt inte, sov inte och gick omkring som i dvala mest hela tiden. Det var då jag träffade honom första gången. Han kom till mig som en film som utspelades framför mina ögon och berättade, sittandes bredvid sin egen kropp, att det gjorde inte ont, jag bara somnade! så sov du oxå...

Sen sov jag...

Nästa gång jag mötte honom var en kväll när vår hund blev väldigt sjuk akut på kvällen och blev förlamad i bakdelen, natten innan nyårsafton...den natten låg jag och vägrade somna...Tim hade fått väldigt stark medicin och tänk om han dog där mitt i natten? Då uppenbarade sig morfar i dörröppningen, jag var klarvaken och kan väl säga att jag blev ännu mera vaken då...

Tänk er själva, en mörkrädd människa som inser att det står en avliden människa i dörren...tänk er den synen...och känslan som kryper genom kroppen!

Men samtidigt, jag har kunnat förneka mycket i mitt liv tidigare att nej det jag har hört är nog inte det min morfar sa...det jag har sett är inte heller det han sagt...men att förneka honom går ju faktiskt inte...jag kan inte förneka min egen morfar!

Den natten sa han till mig sov du, jag vakar. Morgonen efter flög mitt ex ur sängen, Tim sov jättehårt och han skrek han är död! Nej svarade jag han lever....sovandes....fick till svar att huuuuur kan du veta det? Ja vad skulle jag svara? Då hade morfar väckt mig.....jag sa precis det där och vi ordade inte mycket om det men visst levde hunden....

Mormor var inte direkt den vidskepliga typen. Därför blev jag väldigt förvånad en natt när jag vaknade och såg mormor ståendes i dörren....ingenting hade hänt, och jag blev som sagt väldigt väldigt förvånad. Mormor levde dessutom....

Kontakten med den andra sidan är inget som egentligen passar en mörkrädd människa alls....det får håren att resa sig i nacken....men samtidigt är det inget som skrämmer mig längre....det många avfärdar som trams eller vidskeplighet, ja vad ska man säga själv? Man vet att man inte drömmer, inte hallucinerar och att man är i högsta grad normal....

och efter min upplevelse häromdagen kan jag väl känna att det faktiskt känns bättre. För alla som inte haft djur vid sin sida så är nog även saknaden efter en katt nåt väldigt väldigt märkligt....men den finns där och ja som sagt jag kommer aldrig att få krama honom igen, aldrig att få känna honom buffandes på min kind. Det är nog det som känns värst. Vi vet alla att han var sjuk och att vi gjorde rätt som tog beslutet men det där att aldrig mera...det är hårt.

Linnea har börjat vakna till liv här iaf och det är skönt. Ett par dagar satt hon mest under soffan, åt inte, gick ingenstans och jag kände ska det sluta såhär? Man blir orolig för henne oxå....

Men, idag har solen skint från en klarblå himmel, fåglarna har kvittrat ,hönsen har gått på tur över tomten och snön är förvisso hal som snor men det känns verkligen som om det blir vår iår oxå! och DET är helt underbart!

Dessutom har jag fått ett kennelnamn godkänt, protesttiden har dock inte gått ut ännu, vi var och kikade på en häst igår, ja egentligen två men den senare glömmer vi, men vi hade en härlig dag tillsammans jag och Hanna!

Så, nu bestämmer vi, vi sträcker på oss, sätter på leendet igen, och bestämmer att solen kommer, våren är på väg!!!!!